Kulla-Gulla på Blomgården

Betyg

Som en sämre version av Anne på Grönkulla, men ändå en fin historia om hur en liten fattig flicka får streta som hjälpehjon hos en familj där mamman är sjuklig. Faller i mina ögon på det lite för enkla språket och lite för låg trovärdighet. Dock skönt att bryta av med en lättläst flickbok ibland.

Betyg

Kulla-Gulla på Blomgården är lika fantastisk som resten av serien. Det var länge sedan jag läste alla Kulla-Gulla-böcker och jag hade aldrig tidigare läst den här prologen till Kulla-Gullas liv. Den var lättsam och rolig, men samtidigt tung med tankarna på Gulla som är rädd för att inte passa in och inte få stanna kvar. Jag skrattade vid flera tillfällen och vid minst ett nära på att börja gråta. Jag mindes plötsligt varför jag uppskattade resten av Kulla-Gulla-serien så mycket och hoppas på att en vacker dag äga alla böcker i serien. Just den här lånade jag på biblioteket.

Jag rekommenderar Kulla-Gulla till i princip alla. Oavsett om du är barn eller vuxen. Kanske bör man vara åtminstone 10 för att hänga med i boken. Är den inte bara en mysig, och relativt lättläst berättelse, så är den en trevlig tolkning av hur man hade det i ett fattigt samhälle för länge sedan. Jag slukas ibland upp av det själv, och kommer på mig själv hur lycklig jag är som inte måste utföra allt det hushållsarbete som Gulla behöver göra bara som sjuåring. Tacka vet jag tvättmaskiner och matlådor som kan frysas och värmas i mikron. Jag hade aldrig överlevt i Sverige på den tiden, och jag förundras ständigt över hur Gulla kan vara så omtänksam och godhjärtad när hon inte alltid möts med vänlighet.

Kulla-Gullas första år är helt klart läsvärt för er som älskar de andra böckerna om Gulla. Det känns som att man i alla fall vill känna Gulla litegrand innan man ger sig på den här prologen.