Krönika över Yggdrasil. Sara

Betyg

Översteprästinnan Almarill tror att hon ska ge över ansvaret till sin syster Sara. Men Saras livsöde vill annorlunda. Hon är gift med en man som hon inte älskar, när hon träffar en alv som hon faller handlöst för. Men, hur tas det egentligen emot i en värld där kvinnor visserligen kan vara starka, men fortfarande blir sin makes tillhörighet så fort de är gifta? Och när Almarill dessutom får en syn som visar henne Sara klädd i Döds egen blå ton, hållande ett litet barn, vet hon inte riktigt vad hon ska tro men hon lovar att göra sitt bästa.

Sara är fortsättningen på fantasyserien Krönika över Yggdrasil av Ulrika Fjellborg och även om de säkerligen kan läsas fristående är det lättare att förstå helheten. Det är en relativt komplicerad och helt ny värld som Ulrika Fjellborg har skapat där kvinnor både är starka och viktiga, men också lite mer av en handelsvara. Sara har inte gift sig av kärlek, direkt och har inte det liv som vare sig hon eller någon nära henne trodde att hon skulle ha.

Det jag tycker bäst om med Ulrika Fjellborgs serie är just kvinnorna. Det finns så många olika karaktärer och alla är de olika. Jag tycker om att vi följer någon slags tidslinje, så att det verkligen blir en släktkrönika tillsammans med en krönika över den värld de lever i med alla de svårigheter de möter. Jag tycker också om att vi inte hoppar in direkt efter slutet i Alma, utan att det har gått flertalet år här.

Många vändningar och det är väldigt spännande. Dock skulle jag inte rekommendera serien till den som vill läsa enklare fantasy, utan det här kräver sin förståelse och eftertanke. Det händer hela tiden saker och när man väl har kommit in i läsandet flyter det på väldigt bra.

Språket är småkrångligt, men det har mycket med namn och sådär att göra. Det finns en hel del korrekturfel, men tanken är att det ska komma en nyutgåva av den här serien, och då kommer det förhoppningsvis vara tillrättat.

Betyg

Tack för recex Ulrika Fjellborg!

Sara fortsätter ett tag efter att Almarill har avslutats. I denna får vi följa utvecklingen av Sara och hur hon lever sitt liv. Men även om förbjuden kärlek och stora krig.

Jag försökte verkligen gilla den här boken. Men det är något med skrivsättet, de massvis av karaktärer som målas upp vid enbart namn och de få händelserna i boken som gör att vi inte riktigt kommer överens. Jag tycker ofta att böckerna blir bättre när jag kommer halvvägs, men det är inte nog för att jag ska bli intresserad av att fortsätta serien. Det är ibland spännande, men det går över så pass fort att man inte är kvar i den spänningen. Man kastar från perspektiv till perspektiv och det blir alldeles för mycket perspektiv på så få sidor och utveckling hos karaktärer. Jag får helt enkelt enbart inse att den här serien av Fjellborg inte är för mig, men jag är fortfarande intresserad av att läsa hennes Sci-Fi bok Luna Olympia.

Dock skulle jag rekommendera denna till den som är intresserad av att följa starka kvinnor i en värld där de ses som en ägodel, och som vill följa ett släktband då Almarill är släkt med Sara och då tredje boken Embla, också har ett släktband till de två.