Krönika över Yggdrasil. Alma

Betyg

Tack Ulrika Fjellborg för recex av din bok!

I första delen av denna fantasyserie, Krönika Över Yggdrasil, följer vi Alma. Det är kriget mellan gott och ont, men gjort på ett unikt sätt med mycket tro och att man förlitar sig på sin gud eller sina gudar med en blandning av asatro och folktro.

Det som gör att denna bok faller för mig är att första halvan av boken är tryckt med information, karaktärer och historien känns inte riktigt sammanhängande. Jag saknar motiv för varför de onda är onda, och det gör det svårt att känna för karaktärerna. Jag gillar dock karaktärerna Hanna och Alma, för även om de lever i ett samhälle där männen "äger" kvinnorna, så låter de sig inte ägas, utan är egna personer som gör sina egna val. Jag förstår inte heller riktigt varför de onda är ute efter just Alma och inte någon annan, i början av boken. Jag är van att läsa fantasy och ofta är det en stor mängd karaktärer i de böcker jag läser. Men just i denna funkar det inte med så många karaktärer för mig. Det blir för många med för liknande namn med varandra och i början blandade jag även ihop vilka som var onda och goda, vilket skapade en väldig förvirring.

Det som Fjellborg har gjort fantastiskt är dock att skriva på ett lättsamt sätt som gör att historien flyter på, även om jag var förvirrad. När jag kommer till lite över halvvägs så tar boken tag i mig och jag förstår äntligen vad som försiggår och blir nyfiken på att fortsätta. Spänningen ökar och kriget mellan gott och ont fortgår, karaktärerna utvecklas och det är ett fartfyllt äventyr.

Betyg

Det första som slog mig med den här boken, är dess otroligt snygga omslag och främst framsidan som är oerhört vacker, så passa att jag skulle kunna tänka mig att ha den som en tavla.

För den som inte är van vid fantasy som genre tror jag att det skulle kunna vara en väldigt bra startbok, för här har ni tydlig fantasy men ändå inte over-the-top-crazy. Det blandas lite folktro, lite asatro och lite allmän religiös tanke om att man som prästinna har en kanal mellan sig och gudarna och jag gillar det skarpt.

Det är ett ganska stort persongalleri, och ibland har jag lite problem att skilja på personerna med liknande namn, men det ger med sig ganska fort och dessutom återkommer de viktiga karaktärerna så pass ofta att de blir lättare att skilja på allteftersom boken fortskrider.

Om det är något jag tycker väldigt mycket om med den här boken så är det dess starka kvinnliga karaktärer. Även om männen är sådana där manly men och den sociala konstruktionen fortfarande är att mannen är överhuvudet och kan styra sina kvinnor som han vill, är det oerhörd styrka i både Almarill och Hanna. Jag älskar deras personligheter, hur de vågar vara sig själva utan rädsla och samtidigt verkligen står för det som är rätt. Jag önskar och hoppas att min egen Alma har fått en hel del av Almarill i sig. Det är också väldigt fint att männen får visa känslor i den här boken. Edor är absolut en av mina favoriter men jag gillar också Salman.

Gott mot ont, mörker mot ljus – ungefär som det brukar vara. Men det är fint upplagt, och jag tycker ändå inte att det känns upprepande utan eget. Och för en sådan som gillar fornnordisk religion som jag gör, gillar jag flirten mot den.

Språket är lättläst och flyter på och känns typiskt för fantasy men också inte för konstruerat för den ovane läsaren.

Det här är en lovande start på en serie, tycker jag, och det ska bli spännande att följa fortsättningen.