I:a delen av tre: Begynnelsen I korsningen Engelbrektsgatan och Aschebergsgatan sitter en ung man framåtlutad på trappan upp till Vasaparken. Han har händerna för ansiktet och ser ut att gråta. En ung kvinna kommer fram och ställer sig bredvid honom. - Hur är det? Han fortsätter att låtsas gråta. Tittar snabbt upp på henne med tårfyllda ögon. Ögon som några minuter tidigare fyllts med ögondroppar. Hon slår sig ner en bit ifrån och inväntar en reaktion. Men han fortsätter att hulka och skaka med nerböjt huvud. - Behöver du hjälp? frågar hon. - Ingen kan hjälpa mig, snyftar han fram. - Säg inte det, svarade hon. Jag kanske kan. - Jag har blivit rånad ... de tog min mobil, pengar och ... - Rånad! Ja men då ska du ju kontakta polisen! Han skakar på huvudet. - Det vågar jag inte ... de hotade mig ... och nu vet de ju var jag bor ... Hon drar sig undan en bit och betraktar honom. Han ser...
Visa mer
Recensioner
2019-03-19
Betyg 
talbok, storytel
Fransson befäster platsen som en av de utmärkta kriminalförfattare i dagens Sverige. Sidospåret med grevinnan och godset var något jag tyckte var särskilt charmigt. Sedan att skriva hur det verkligen är idag med brott och elände, det gör hon väldigt bra. Läs den!
2017-11-12
Betyg
Det enda negativa jag kan säga är att den tar slut alldeles för fort. Men det är en trilogi så det gäller för mig att vara till tåls till mars 2018 när del två kommer. Jag har för många år sedan läst en annan bok av Ramona Fransson som jag kanske inte direkt var så jätteförtjust i, men jag kan glatt konstatera att hon har utvecklats mycket som författare. Boken är spännande, välskriven, dialogen vass. Innehållet är otäckt just med tanke på att den känns så verklighetsförankrad. Mest av allt tycker jag om karaktärerna och jag önskar nästan att det fanns en polis som Leah på riktigt. Vissa har kallat boken för rasistisk, men jag håller inte med om det. Jag är varken sverigedemokrat eller särskilt politiskt intresserad- men samtidigt kan man inte blunda för det faktum att det har blivit betydligt oroligare i samhället med det ena brutala överfallet efter det andra och bilbränder och annat elände. Och så var det faktiskt inte förr i tiden. På 80 och 90-talet arbetade jag natt utan någon större oro när jag begav mig hem, nuförtiden skulle jag aldrig komma att tänka på att lämna bostaden ensam efter klockan tio på kvällen. Jag vill ge en stor eloge till Ramona för hennes mod när hon skrev den här boken och jag väntar spänt på resterande böcker.
Jättefint uppläst av Gunilla Leining dessutom!
Mitt slutbetyg blir, en 5:a! Kan varmt rekommenderas!
