![](https://static.boktipset.se/images/content/A/ZS/ZSxCdwWjoqcUICNtp0Uy9Q.jpg)
Det ser ut att bli krig. Julius Caesar marscherar med sin stora här mot Rom sedan triumviratet med Crassus och Pompejus brutit samman. Men att slåss mot sina egna är inte lätt och hans väg mot framgång tillsammans med Brutus vid sin sida blir mycket prövande. Trots övertygande tal till senaten och Roms invånare får han inte Spanien, Grekland och Afrika med sig. Kan han lyckas trots att oddsen är så emot honom och kommer hans vapendragare att vara honom trogna? Krigets gudar levandegör för läsaren en av mänsklighetens mest omvälvande skeden. Det handlar om ambition och lojalitet, vänskap och makt och om hur överväldigande framgång kan förändra även den bästa av män. Historien om Julius Caesars makalösa liv avslutas i denna fjärde del av den hyllade Kejsaren-serien. De tre första delarna, Roms portar, Kungars död och Svärdens fält har sålt över 130 000 exemplar i Sverige...
Visa mer
Recensioner
2020-03-20
Betyg
En av de bästa av Igguldens böcker. Lätt att komma in i och spännande från start till mål,
2019-08-01
Betyg
Episk bok, första gången i bokserien som jag inte kan lägga ifrån mig den. Ser fram emot nästa!
2014-05-16
Betyg
140516: Har gillat Iggulden tidigare men denna gång blev det inte lika bra som vanligt. Jag hade velat ha lite mer personligt om Octavianus såsom det var i serien om Julius.
2013-09-01
Betyg
Lite mindre kampscener och lite mer historiska skildringar hade jag älskat men ändå underbar och gripande, om jag läser den igen någon gång blir det nog fem stjärnor!
Betyg
Jag har läst på vissa recensioner att många har irriterat sig på själva historiens korrekthet men det här är ju ingen fackbok utan en skönlitterär underhållning, med historiskt perspektiv. Jag kan inte mycket om romarriket och så länge det känns trovärdigt så bryr jag mig inte så mycket om 'faktan' som presenteras. Dessutom finns ett kapitel längst bak i boken där Conn Iggulden förklarar att han har ändrat lite i historien, komprimerat en del år och lagt till en portion fantasi för att det ska passa som skönlitteratur. Boken handlar om Julius Ceasars första tjugo år i livet och vad som händer runtomkring i Rom under den tidsperioden. Ibland kan jag tycka att det blir lite långtråkigt, att de räknas som barn alldeles för länge, trots att det faktiskt händer saker i boken hela tiden. Det blir dock aldrig så spännande att jag knappt kan bärga mig inför att få veta vad som ska hända. Personerna i boken är lite ojämna och vissa fattar man tycke för direkt medan andra faller i skymundan. Jag tycker till exempel mycket mer om Marcus än om Gajus. Gajus morbror Maurius förstår jag inte riktigt, ena stunden räknas han som ond och andra stunden som god? Däremot Marcus och Gajus följeslagare, eller vad man nu ska kalla dem, tycker jag hjälper historien till att bli till det bättre.