Konstpedagogikens Dilemma : Historiska Rötter och Moderna Strategier

Nästan 70% av Sveriges invånare går aldrig på konstutställningar. Denna klyfta mellan konstnärerna och allmänheten är utgångspunkten för Konstpedagogikens dilemma. Med den borgerliga offentlighetens genombrott växer det moderna konstlivet och konstpedagogiken fram. En nyckelhändelse är världsutställningen 1851, som inledde de estetiska rörelserna i England och Tyskland, varifrån konstpedagogerna i sekelskiftets Sverige hämtade årskilliga impulser. En annan utgör 1900-talsmodernismens brott med klassicismens normer för representation, centralperspektiv och teknisk skicklighet. Motsatsen skärp nu mellan den objektiverande uppfostrarhållning som behärskat konstpedagogiken och den subjektiverande karismatiska hållning som den moderna konsten inbjuder till och som betonar intuitiv förståelse. Via en analys av alternativa pedagogiska praktiker från senare år hävdar Anna Lena Lindberg att konstpedagogikens objekt är betraktarnas föreställningar om konst snarare än konsten själv, och att lösningar på konstpedagogikens dilemma måste sökas i dialog med betraktarna, i den gemensamma bildens riktning. Konstpedagogikens dilemma är lättläst och medryckande skriven och angår alla som arbetar med konstundervisning och folkbildning tillsammans med barn, ungdomar eller vuxna.