Nästan 70% av Sveriges invånare går aldrig på konstutställningar. Denna klyfta mellan konstnärerna och allmänheten är utgångspunkten för Konstpedagogikens dilemma. Med den borgerliga offentlighetens genombrott växer det moderna konstlivet och konstpedagogiken fram. En nyckelhändelse är världsutställningen 1851, som inledde de estetiska rörelserna i England och Tyskland, varifrån konstpedagogerna i sekelskiftets Sverige hämtade årskilliga impulser. En annan utgör 1900-talsmodernismens brott med klassicismens normer för representation, centralperspektiv och teknisk skicklighet. Motsatsen skärp nu mellan den objektiverande uppfostrarhållning som behärskat konstpedagogiken och den subjektiverande karismatiska hållning som den moderna konsten inbjuder till och som betonar...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
