Konsten 1950-1975

Efter andra världskriget var Sverige i mångas ögon det mest framåtskridna landet, det modernaste. Aldrig förr eller senare har Sverige väckt sådant intresse utomlands. Industrin investerade, nya produkter tillverkades och köptes av en befolkning som hade fått mer att spendera och mer att välja emellan. Svenska produkter håll hög kvalitet, och föregående decenniers uppfattning om smakfostran hade ännu inte hunnit bli förlegad. I efterhand är det lätt att se utställningen H55 (H stod för Helsingborg) som en uppvisning av det moderna och framgångsrika Sverige. De låga villorna med inbyggt garage erbjöd ett bekvämt boende. Köken var öppna och vardagsrummen anpassade till tevetittande med möbler uttänkta för just denna familjesysselsättning. I paviljongerna visade konstindustrierna föremål som idag betraktas som klassiska. Gränsen mellan konsthantverk och konst började lösas upp. Keramiker använde gärna leran också till skulpturer som glaserades. Likaså gjordes glasskulpturer, små för bordet och mycket stora för den offentliga miljön. Vävnader, broderier och applikationer närmade sig bildkonsten. I det tidiga femtiotalet kan man urskilja två konstnärliga riktningar, imaginisterna och konkretisterna, båda förbundna med europeisk tradition - surrealism och abstrakt geometrisk konst. Under sent femtiotal och tidigt sextiotal dominerade informalismen med sitt mer eller mindre nonfigurativa bildspråk. Informella målningar blev så vanligt att det överraskade, nästan chockerade publiken när yngre konstnärer på sextiotalet visade upp realistiskt figurativt måleri.