Denna bok innehåller tre muminberättelser av Tove Jansson som blivit bearbetade till bilderbok.
De har fått nya fina illustrationer i färg av Heikkilä som verkligen bevarar Mumintrollens traditionella känsla.
Det är helt enkelt en väldigt trevlig samlingsvolym som är fantastiskt bearbetad för att tillgängliggöra sagorna om Mumintrollen för förskolebarn.
Berättelserna i boken är:
Vägen till Mumindalen
Mumintrollen och den magiska hatten
Mumintrollen och hattifnattarnas ö
Dessa historier är alltså tagna och bearbetade från Janssons kapitelböcker Småtrollen och den stora översvämningen samt Trollkarlens hatt.
Som förskolepedagog blir jag himla glad att det nu finns en prima bok för att arbeta kring dessa berättelser i förskolan.
Boken är inbunden med halvklotband som är min favorit då det känns extra stämningsfullt.
Fantastiskt att läsa om som vuxen, känna tyngden på ett annat sätt, förstå Tove Janssons otroliga sofistikerade sätt att möta både vuxna och barn med sin existentialism.
Fantastiskt fin, som alla Mumin-böcker ju är! Dock inte riktigt samma fina känsla som i "Trollvinter", så det får bli en fyra istället för en femma för denna...
Jag tycker om utseendet på de första mumintrollen mer än hur de kom att se ut senare. Jag uppskattar såklart denna första muminsaga som början på något stort och vackert men i sig har den ju inte så mycket av det som fått mig att älska Mumindalen och dess invånare. Det här är en enkel barnsaga där händelserna avlöser varandra i ett raskt tempo utan vidare mål eller mening.
Det är den första muminboken. Den första muminboken. Jag menar...FÖRSTA muminboken.
Då måste den ju bara få en trea, även fast hela berättelsen gick lite på "helium". Jag ska absolut läsa resten av serien för mina barn. (Men var är seriealbumen, de är borta från vårt lokala bibliotek nu)
Länge sen jag läste. Kommer ihåg den som en av de långsammare Muminböckerna, därav det lägre betyget. Annars har boken den där underbara Jansson-stämningen rätt igenom. Helt klart läsvärd.
VIsst är det bra och visst älskar jag mumin, men för ett högre betyg hade mer myskänsla, spänning och roligheter behövts. Kometen kommer är toppen på många sätt, men lite för långdragen och händelsefattig för att vara en ultimat muminupplevelse.
Missförstå mig inte nu, jag älskar mumindalen och allt som har med mumintrollen att göra. Men om jag ska se den här boken för sitt rena underhållningsvärde kan den inte få högre betyg än två. Det händer alldeles för mycket hela tiden utan något sammanhang alls, och det finns ingen myskänsla över det hela. Men detta är som vi vet en historia som skrevs innan Jansson verkligen definierade sin och mumintrollens stil ordentligt. Hoppas på mer glädje med efterföljande böcker!
Utkom första gången 1952 och känns verkligen som en föregångare. I stort sett perfekt: fina rim och fantastiska bilder. Mycket effektfulla hål som leder vidare till nästa sida.
visst var även den här muminboken söt, men inte alls lika tänkvärd som till exempel pappan och havet. lite krystad på sina ställen. den här fick inte alls lika många understrykningar och hjärtmarkeringar som de jag läst innan..
Det här verkar vara den kronologiskt första boken i serien. För här möter Mumintrollet och Sniff för första gången Snusmumriken och Snorkfröken.
En stor katastrof drabbar Mumindalen men det slutar bra för alla. En underbar bok.