Koka makaroner : om att bli pappa

Nilsson, Johan

| 2003

Flag from sv

137


Johan Nilssons debut är boken man vill ge till varje pappa, vare sig han är blivande, nybliven eller sedan länge bliven pappa. Och till varje mamma, farmor och mormor också för den delen. Befriande skyddslöst och fullkomligt ärligt berättar han om sitt och sonen Elons första år, om det hisnande stora och skrämmande i att plötsligt stå inför något som är viktigare än det egna livet, att upptäcka att alla perspektiv förskjuts och att lära sig leva med en ständigt närvarande blandning av kärlek och fruktan. Och om vaknätter, kladdiga blöjbyten och Elons förkärlek för treans spårvagn förstås. Johan Nilsson har skrivit en levande, ömsint och viktig bok om föräldraskap och kärlek.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Martin Ljungqvist

2021-08-07

Betyg

En bok om faderskap skriven av en engagerad pappa. Den har fina och ärliga skildringar av första året med hans barn. Tonen i boken är personlig, positiv och inspirerande även om vissa utmaningar också tas upp. Skildringar och reflektioner varvas med en del personliga tankar om faderskapet på ett bra sätt. Jag lyssnade på den författarinlästa ljudboken. Författaren har jobbat med radio tidigare och det märks för både text och uppläsning är levande och gjorde denna till en lättlyssnad ljudbok.

caro wikbro carlén

2012-07-12

Betyg

trodde den skulle vara bra, men hade tyvärr fel

Ulla Englund

2011-04-29

Betyg

Nu har jag lyssnat på den författarupplästa boken och inser att den nyblivne fadern och författaren lyckades leva i helt i nuet medan han var pappaledig. Så härligt det är att se att åtminstone några av denna generations fäder inte tycker att deras roll som far börjar först när barnet är två-tre år.
Det här är den första bok om att bli pappa som jag läst. Den rekommenderas varmt till söner och svärsöner som är eller ska bli pappor.

Betyg

Lite väl mycket filosofi för min del. Men de härliga beskrivningarna av vardagssituationerna... Gött! Som 70-talistpappa känner jag igen mig i mycket, och det var väl själva iden :)