I hertig Ludberts stora kök arbetar lille Amund, vars högsta dröm är att äga ett par skor. Alla kallar honom svinpojken eftersom hans uppgift är att mata grisarna med resterna som blivit över från hertig Ludberts bord. Och mycket rester blir det. Hertigens yngsta dotter Ottilia ser med avsmak hur hovet frossar i överflöd. Själv broderar hon fasansfulla monster och drömmer om ett friare liv. En dag bestämmer sig hertig Ludbert för att ordna en enorm fest - en bankett som ska pågå i tre dagar och tre nätter med två hundra nya maträtter varje dag och tjusiga gäster från när och fjärran. En riktig knäckarbankett! Men hans avundsjuke tvillingbror har planer på att förstöra festen ... Snart blir Amund och Ottilia indragna i ett farligt och hisnande äventyr med högfärdiga hertigar, lömska mopsar, stridslystna harar, vidriga vidunder och en poetisk jättehund. Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén...
Visa mer
Recensioner
2020-02-21
Betyg 
Det är ett hisnande äventyr med högfärdiga hertigar, lömska mopsar, otäcka odjur och vidriga vidunder.
Knäckarbanketten är en underhållande, spännande och rolig barocksaga fylld av olika fascinerade, påhittiga väsen och varelser i ett fängslade äventyr.
Boken passar som högläsningsbok då den är skriven med luftig text med en handling som fascinerar och fängslar med både spänning och humor.
Berättelsen är fylld med både svartvita illustrationer och detaljrika helhetsillustrationer i färg som kompletterar texten.
@barnboksfamiljen på instagram
2020-01-15
Betyg
Jag läste en recension som beskrev Knäckarbanketten som ”Barockfantasy” och det är verkligen mitt i prick.
I en rikt illustrerad saga får vi dels uppleva pompös lyx i en absurd och överdriven variant via greve Ludbert rigorösa skryt-bankett.
Men vi får också läsa om mytiska vidunder som tydligen var populära under 1600-talet. Några vi har hört talas om innan och även några helt nya. I berättelsen får vi framförallt följa två st huvudkaraktärer:
Vi får dels följa Ottilla som är dotter till greve Ludbert.
Ludbert som sen många år i konflikt med sin bror greve Odert bestämmer sig för att ordna en riktig knäckarbankett för att kunna irritera sin bror genom att visa sitt överflöd. Ludbert bestämmer att banketten ska pågå i dagar och det ska serveras hundratals olika rätter varje dag.
Otillia till skillnad från sin far är mer sparsmakad, hon avstår alla överdådiga skryträtter och äter istället enkelt vegetariskt. Ottilas största intresse är de mytiska och skräckinjagande varelserna som befinner sig i skogarna utanför staden.
Vi får även följa kökspojken Amund vars främsta ansvar är att samla in matrester och mata grisarna.
Men berättelsen får en twist när Odert infiltrerar festen och sprider ut ett rykte om en falsk rätt som ”saknas” på banketten som har allt. Ryktet når Ludbert och han bestämmer sig för att rätten ska serveras innan banketten är slut. Problemet är bara att receptet innehåller en biskopsfisks tårar, ett fjäll av en basilisk och en mantikoras hjärta. Hur ska detta lösas? Och vad är det som försiggår i bakgrunden? Vad tänker folket om grevarnas sätt att leva?
En unik bok full av mytiska vidunder, överdriven barock men även olika känslor och mod. Elfgren Bergmark skriver även in skruvad humor. Min A (9,5 år) älskade de galna våldsamma hararna som pratar om knäckta benpipor och Mord-rötter. Tydligen har även dessa sin inspiration i 1600-talets mytiska varelser och ritades ofta i marginalerna av munkar. Vem kunde annat?!
Precis som handlingen är pompös och överdådig så har Bergmark Elfgren också vävt in detta i sättet hon skriver boken på.
Berättelsens stämning förstärks genom hennes val av ord. På ett starkare vis än vad vi vanligtvis läser.
Meb min A tyckte inte det var något problem med de advancerade orden utan förstod ändå. Alla dessa ord gör dock att jag som högläsare stundvis fastnar och det är lite knepigt att få till ett bra flyt. Speciellt då den jäckla fantasimaträtten heter Kalabalikaladåb. Men efter halva boken har jag lärt mig att uttala det utan problem, men ett tips om du tänkt högläsa boken för ett barn är att börja träna uttalet redan innan boken. Haha!
Men boken är väldigt välskriven och i slutändan tycker jag ändå utmaningen med högläsningen är klart värt det, denna bok ska vara skriven på precis det sätt som den är.
Maxén har även han gjort ett väldigt bra jobb med illustrationer som förekommer regelbundet. Många tillåts breda ut sig över hela sidorna och är tryckta i färg, även om mindre svart/vita också förekommer. Precis på samma sätt som texten är unik känns även Maxéns illustrationer unika och passar texten perfekt. Boken benar även i gamla stereotyper och beskriver ett motstånd, i såväl små som stora mått.
Jag upplevde att berättelsen var något seg i början och när den kom igång, ja då gick historian istället för fort. Jag hade gärna sett att berättelsen skrivits ut mer och låtit varje del tagit mer plats. Nu känns det stundvis något genomstressat och det är synd då berättelsen när den kommit igång är fantastisk. Vi ser gärna att Bergmark Elfgren och Maxén skriver en uppföljare som låter berättelsen växa ytterligare. Det känns verkligen som att de har haft riktigt roligt när denna boken skapades och att ett gediget samarbete ligger till grund. Hur roligt är det inte att Ottillas favoritbok om alla vidunder såklart heter ”Emilius Maximus Bestiarium”? En bok vi vill läsa på riktigt!
A hälsar också att han ÄLSKADE slutet. Ingen spoiler där dock. En unik bok som
verkligen varit en upplevelse att högläsa och prata om tillsammans med A. Rekommenderas!
2019-10-12
Betyg 
Åh vilken härlig känsla att sjunka ner i läsfåtöljen och försjunka in i en riktig saga. En underbar och spännande berättelse som förstärks av fina illustrationer. Passar både vuxen och barn.
