På morgonen den 26 december 2004 vällde en enorm flodvåg in över kusterna runt Indiska oceanen. Så småningom stod det klart att flera hundra semestrande svenskar hade omkommit. Gotlänningen Pigge Werkelin förlorade hela sin familj i flodvågen. Hans öde blev välkänt via medierna och han blev "Pigge" med hela svenska folket. Många följde hans sökande efter familjen och kampen för att ge hustrun Ulrika och sönerna Max och Charlie värdiga begravningar. Pigge berättar om känslan av att se den tolv meter höga muren av vatten obarmhärtigt vräka in över semesterparadiset Khao Lak. Han skildrar skräcken och sorgen men också kärleken till vännerna som ställde upp utan förbehåll. I boken får man följa hans obändiga kamp för att komma tillbaka till livet. Pigge var en av få drabbade svenskar som stannade kvar i Thailand så länge som sex veckor efter katastrofen. Han beskriver sina erfarenheter...
Visa mer
Recensioner
2012-06-19
Betyg 
Instämmer helt i Joels kommentar nedan. Jag läser om en fruktansvärd katastrof som drabbar Khao Lak och över 200 000 människor dör, däribland Pigges hela familj. problemet med boken är att jag nästan inte berörs alls. Jag får heller inte bara positiva vibbar av Pigges agerande även om vi människor självklart reagerar och agerar på olika sätt i katastrofsituationer. Mycket av kritiken mot myndigheterna är dock helt klart berättigad. För mig blev boken en besvikelse.
2010-03-05
Betyg 
Jag är väldigt kluven till den här boken. Det är Pigge Werkelins upplevelser av tsuanaminkatestrofen julen 2004.
Cirka 220 00 personer omkom, av dessa var drygt 500 svenskar. Tre av dem Pigges fru och två små söner.
En oerhörd katastrof i ordets rätta bemärkelse, och naturligtvis det för honom personligen. Boken, som också tar upp svenska myndighetes tafatthet och bemötande, borde således gripa tag ordentligt.
Men jag blir inte gripen! Jag är inte nära att gråta. Jag stannar knappt upp och reflekterar, annat än när jag ser bilderna samt när jag skapar mig en bild av hur barnen och frun försvinner. Inte ens när Pigge skriver om hur han såg sina barn döda tar det tag i mig.
Troligen beror det till stor del på att jag redan har läst så mycket om honom, och skapat mig en dessvärre inte speciellt positiv bild.
Den känslan håller i sig boken igenom. Visst beskriver den hans letande, men känslorna tycker jag kommer i skymundan. Bortträngda, eller av integritetsskäl?
Jag ser det jag tycker är osympatiskt. Hans nästan raderande av sin frus familj. När katastrofen hade skett var det flera av hennes släktingar som vädjade till media att vara försiktiga med att publicera material om henne. Kanske är det därför jag tycker det är obehagligt också.
Samtidigt tycker jag det är viktigt att visa att alla inte sörjer på samma sätt eller i alla fall inte agerar enligt en mall.
2009-11-01
Betyg 
Mycket bra. Men en känsla, om man har mycket pengar och kontakter så kommer man längre. Hur klarade anhöriga sig som inte hade obegränsat?
2009-08-31
Betyg 
Finner inga ord! Läs den!
Du lär uppskatta dina nära och kära mer efter att du läst den...
2009-08-11
Betyg
2007-12-18
Om Pigges upplevelser under tsunamin och därefter. Svenska myndigheters flathet. Sorglig.
2009-06-12
Betyg
En oerhört gripande bok om hur Pigge kämpade för att hitta sin döda familj efter tsunamin.
2009-04-24
Betyg
Jag kan inte göra nåt annat än att rekomendera den här boken starkt. Jag satt, med tårarna rinnandes ner för kinden medan jag läste. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken!
Att inte ha varit med i tsunamikatastrofen, gör visserligen att man inte vet hur det var. Men boken ger en sån innerlig beskrivning, så det kändes som man var på plats när man läste den.
En otroligt gripande och hjärtskärande bok!
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Biografier & Memoarer
