Faïza Guène debuterar med en charmerande och samtidigt allvarlig skildring av Doria som bor i en ghettoliknande förort till Paris med sin mamma sedan pappan övergivit dem och återvänt till Marocko. Doria skriver i en dagboksliknande text om hur det är att alltid ha ont om pengar, bära begagnade kläder och bli retad för det, om socialtanterna som vill väl men som bara känns nedlåtande, om hur det är att vara ung muslimsk kvinna. Hon flyr in i fantasier hämtade från TV-såpornas och damtidningarnas värld. Drömmarna lever hand i hand med en förortsverklighet som är långt mer extrem än den vi känner till i Sverige, och som vi fick inblick i genom förra höstens kravaller. Faïza Guène är född 1985 och uppvuxen i Parisförorten Pantin.
Visa mer
Recensioner
2012-03-24
Betyg 
Fantastiskt rolig. En intelligent och osentimental 15-åring kommer med underbara observationer av livet i förorten till Paris. Pengar saknas, det finns en klyfta till det "riktiga" Frankrike med ostbilar och lantliv och rätt tillbehör(åsikter. Det finns fördomar från alla håll och en riktigt skön outlook. Doria har inga illusioner men hennes svarta humor ger hopp om en framtid.
2011-12-01
Betyg
Bokens huvudperson 15-åriga Doria är rolig, cynisk och rak. Hon lever ensam i en förort med sin mamma, pappan har stuckit till Marocko med en annan kvinna. Boken rör sig från realistik lätt pessimistisk till ett ljusare slut. Jag gillar den. Från boken:
"Han gick mot mig och sträckte fram sin plastmugg från Quick full med mynt, men jag hade liksom inget att ge honom. Då gjorde jag en verkligt ful grej, sånt som egentligen bara riktigt ynkliga typer gör. Jag vände bort huvudet som för att markera "jag tittar på det som händer på perrongen mittemot". Som av en slump hände det inte ett enda jävligt dugg på perrongen mittemot." - Någon som känner igen sig?
2011-07-28
Betyg
En kort rolig bok. det var lätt att sätta sig in i Dorias situation för att tonen var så lättsam, samtidigt som den tar upp viktiga ämnen.
Betyg
Blott 19 år gammal debuterade franska Faïza Guène med boken "Kiffe kiffe imorgon". Berättarjaget är 15-åriga Doria som tillhör de sämst lottade i Paris värsta förorter. Trots det, berättar hon inte sin historia på ett allvarsamt och nedtungande sätt. Nej, Doria är kvicktänkt och vitsig i all sin cynism, och kanske är det just det som gör att hon mot slutet av boken börjar gå mot en ljusning.
"Kiffe kiffe imorgon" påminner lite om Emile Ajars "Med livet framför sig". Den är skriven på samma enkla och lättsamma sätt, men med den betydande skillnaden att det för ovanlighetens skull i en roman av den här sorten är en tjej som berättar sin historia. Bara det är anledning nog att läsa den!
P.S Den enda anledningen till att inte läsa "Kiffe Kiffe imorgon" är om du dras med författarambitioner och inte kan klara tanken på att en tonåring faktiskt skrivit den. D.S
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
