
"Vi var alltid ute på landet om somrarna. Vi åkte inte på någon semester, vi åkte ut till landet och där var vi. Alla tre, jag och mamma och pappa, trots att mina föräldrar var skilda sedan flera år tillbaka. Vi sov i samma säng i sommarstugan. Pappa längst ut, jag i mitten och mamma längst in mot stenväggen. Där på landet fanns hundarna. Och katterna. Och papegojorna och getterna och ormarna och sköldpaddorna. Och rävvalpen som pappa sköt. Ormarna som mamma smugglade i behån genom tullen i Helsingör. Undulaterna som jag stampade ihjäl, kattungarna som pappa lade på komposten. Råttorna som tinades i mikron. Där fanns allt. Numera har pappa en hund och en etta i Vålberg. Mamma har en allergisk pojkvän. Jag har en katt, en mamma, en pappa och mammas allergiske pojkvän." - Hanna Hellquist I begynnelsen var djuren. Hanna H minns alla...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Lättläst och underhållande om Hanna Hellquists barndom bland pappans alla djur. Hon skriver lika livfullt och rappt som hon pratar i radion och man kan som vanligt inte låta bli att skratta åt hennes sätt att beskriva!
Bra bakgrund till hennes härliga person och en inspiration till att själv skriva ner sina barndomsanekdoter.
Läste boken medan jag hade praktik i Karlstad och jag kan verkligen rekommendera att läsa böcker på den plats där de utspelar sig, det förstärker skildringen!
Betyg
Det enda jag hare svårt för är att det inte är en roman utan en samling krönikor, för det leder till sån underliga förändringar i tempo och en hel del omtagningar. Medn annars så är det en finfin barndomsskildring. Extra bra blir det mot slutet. Alla människor påverkas av sina uppväxter och barndomar (ser konstigt ut i plural), och Hanna måste ha fått med sig MASSOR av saker andra inte har. Jag är ledsen att han är död. Men av vad jag läser i boken så var det inte en överraskning, men ändå.
Betyg
Okej. Jag har nagot diffust minne av att jag sag nar forfattaren deltog i nagon random tvmorgonsoffa och med det i bakhuvudet raffade jag bara at mig den har boken pa ullared en gang i brist pa annat. Jag tror att det kravs att man kanner till Hanna Hellquist sen innan och garna har last en del av hennes kronikor och tidigare material for att uppskatta den har boken, for nagon vidare beskrivning av hennes tycker jag knappast att man far. Hon skriver om sina djur pa ett varken fordjupande eller malande satt, och for mig kanns som att en sadan fattig bok skulle hogst ta en vecka att skriva, dessutom alldeles for manga 'minns inte' enligt mig. Nog for att det kan vara lite charmigt och lattlast, men det saknas en berattare.
Betyg
Det är verkligen mycket djur i den här boken. Och på något sätt är det alla djuren som gör boken till något extra. Hos mig är det i alla fall morkullan, ormarna, mössen och dom andra djuren som dröjer sig kvar efter det att jag läst färdigt. Men vad är det egentligen dom säger mig? Att jag är som dom?