Kärlek, vänskap, hat

Betyg

Nästan ett år senare plockade jag upp denna bok från nattduksbordet, där den legat sedan november 2014. Till en början förstod jag inte varför jag hade lagt boken åt sidan, eftersom texten flöt på lätt och jag kom in i historierna. Men sen blev det trist. Förstår mig inte riktigt på den här typen av noveller som känns mer som förkortade romaner. Läste inte ut den denna gång heller och nu blir det inga fler försök.

Betyg

Noveller är ett perfekt resesällskap. På planet till Stockholm hinner man med ett par stycken samtidigt som man får så mycket tillbaka. Alice Munro är en fantastisk berättare och en mästare på att skildra livsöden.

Betyg

Jag köpte ett par av Alices böcker då hon fick nobelpriset.
Visst är det "fina" berättelser, men för mig inget märkvärdigt. Det är berättelser ur livet och personligen så tycker jag hon skriver rätt slätt. Hon liksom bara berättar en berättelse. Och så en till och en till och en till...

Betyg

Men hallå? vad hadnlar dessa noveller om egentligen?? Först måste jag väl bekänna, noveller är inte min grej, jag gillar inte att läsa så korta texter, vill lära känna personerna händelserna på ett djupare plan... men jag försökte dock vara öppen inför läsandet då det var en bok som valts i vår bokcirkel... Nåväl... jag försökte och jag försökte, men det blev inget sammanhang... det var bara ord utan mål, mening eller innebörd... Den första novellen var helt irriterande, mer som något man kunde funnit i en Cartland novell - å sånt får man nobellpris för, jo ja tackar... sedan kommer ett antal noveller som jag inte ens kan minnas från en sida till en annan... som ett töcken rör sig ögonen över dessa ord... namn, kvinnor och män som möts och skiljs, tror jag... sista novellen som jag faktiskt gillade, tänkte jag wow äntligen, nu kommer något som jag faktiskt kan säga mig tycka om en del... ja då kom det fabulöst dåliga slutet - men seriöst - vad är hypen???

Betyg

Tusen olika känslor spred sig inuti mig under läsningen. Jag fastnade direkt och kunde inte sluta läsa. Språket, upplägget, berättelserna- allt fångar mig och jag längtar redan efter att läsa om den här boken, och att få läsa annat av Alice Munro!

Betyg

Nja, hade nog lite för stora förväntningar och jag ser att fler än mig tycker sammalunda och det är ju alltid kul:)

Betyg

Nja, Nobelpriset visst, men noveller är ingen höjdare för mig

Betyg

Jag har inte varit något stort fan av noveller tidigare, men blev verkligen positivt överraskad av denna bok! Berättelserna är inte så pass korta att man inte hinner komma in i dem, utan det är tvärt om så att man slungas in i historien redan på första sidan och sedan blir man lika besviken varje gång en novell tar slut. Beskrivningarna är fantastiska, hela boken är otroligt vackert skriven och jag förstår verkligen varför hon tilldelades Nobelpriset! Nu vill jag bara läsa mer av Alice Munro.

Betyg

Min första läsning av Alice Munro.
Väldigt fint språk. Subtilt och nyansrikt. Ganska deppigt innehåll, vilket jag brukar gilla, men det här gav mig inte så mycket.

Betyg

Andra läsningen av dessa noveller, jag ser mer och mer i novellerna. Så vardagligt, så unikt, helt underbart. Fortfarande högsta betyg.

Betyg

Underbara noveller, som var och en beskriver en del av ett liv. Läsaren kastas in i mitten, och handlingen växer fram allt eftersom. Jag önskar att varje novell var en roman, de känns i efterhand mycket större än formatet.

Betyg

Lågmäld, anspråkslös och finstämd är verkligen nyckelorden! Mycket sjukdom och åldrande, och åtrå. gillade den sista novellen så mycket för att den slutade så fint.

Betyg

Jag föll helt och fullständigt. Någon novell håller inte samma mått som de övriga men det är starkt och personerna är mänskliga i all vardaglighet.

Betyg

Läs den! Det är ett mästerverk!

Betyg

Jag lånade av misstag en novellsamling som visade sig vara helt underbar!

Betyg

En ganska bra novellsamling om man läser den sakta och inte läser mer än en, högst två berättelser efter varandra.

Betyg

Känn på titeln; Kärlek, vänskap, hat. Lagom lätta fenomen. Anspråkslöst och mjäkigt eller ett våghalsigt åtagande att sätta ord på hela mänsklighetens grundstenar? Osäker till en början, men allteftersom helt enkelt vägvisare till bokens teman – kärlek, vänskap och hat och en potpurri av alla tänkbara kombinationer dem emellan.

Det är inte problemfritt att närma sig ett så prisat författarskap som Munros. Det står på sätt och vis skrivet på näsan vad jag ska tycka. En förgivet tagen hänförelse. Det är därför med en obekväm tyngd av förväntan som jag trevar mig fram. Och visst förstår jag språkets finess, jag ser färgen i miljöerna, jag njuter stundtals av hur hon sätter ord på relationen; individerna som tillsammans skapar handling utan tydliga protagonister. Lite som en 11-bitas sushi – smakrikt, konstnärligt, stundtals deliciöst, men inte tillräckligt. Tyvärr, för visst finns där höjdpunkter.

Se Jinny och Neal som efter 21års äktenskap fortfarande kan lämna varandra på grund av osämja kring en uppäten bakelse, för att sedan återvända innan skymningen. Eller kanske allra främst Nässlor där vänskapens ges ett rysligt vackert ansikte. Tron om att barns vänskap till varandra är grunt förankrad, att de kan flyttas hur som helt för att de ändå hittar nya kamrater på nolltid och förlorade band glöms snabbt. Mike och den berättande kvinnan skildrar barndomens snabba vändningar, en sommars äventyr och ett uppbrott som välter tysta berg. Minnet av lastbilsdörr som slås igen, motorljud som försvinner ut ur staden. Som vuxna möts de igen av en slump och tvingas förhålla sig till något i tiden så avlägset men som egentligen aldrig lämnats. Beröring, tystnad, oväder. I dessa stycken lever vemodet och humorn i en skör symbios. Dessvärre är transportsträckorna däremellan allt för utdragna.

En bonus som jämnar ut svackorna, är alla små lärdomar som tilldelas läsaren – om hur egyptierna lärde sig mumifiera sina döda i tron att de 3000 år efter döden skulle återvända till livet. Besprutad av en skunk ska du bada i tomatsås och bästa lindring då du brännässlat dig finns i växten Arum Maculatum. För att inte tala om den resa som ges den som jag geografiälskande. Kanada, så likt Sverige, men ändå så okänt och avlägset. Munro tar dig från Vancover Island i väst, via Klippiga bergen och sjöarna till Ontario – landsbygd, småstad, Toronto.

Jag ser kvaliteter, jag njuter stundvis, men gäspar till mer än en gång och är helt enkelt inte övertygad.

Text Christian Rydberg Åkesson christian.rydberg@osqledaren.se

Betyg

Det är bra och välskrivna berättelser, men riktigt tagen blir jag inte av dem. 3,5 får det bli. Jag har egentligen en förkärlek för kortare noveller och läser ofta minst en novellsamling parallellt med andra böcker. De här novellerna är ganska långa det är nog därför jag bara hunnit läsa sex av nio när det nu blev dags att lämna tillbaka boken till biblioteket (får inte låna om den mer än två gånger).

Betyg

Det är litet svårt att betygsätta en novellsamling, så var det i allafall för mig. I början av boken gick läsandet trögt då hade jag kanske gett 3 eller högst 4 i betyg.
Nästan alla novellerna är långa, 30-40 s. Den sista :
"Björnen sover" är helt underbar, den rörde mig till tårar.
Den och några till skulle jag ge 5 i betyg.

Betyg

Ja, jag vet inte riktigt. Det går oerhört långsamt men ibland så glimtar det till ordentligt.

Betyg

Besviken , fått så bra recentioener överallt, att det skulle vara oväntade slut. Ja visst men känslan blev " jaha var det allt?"