Nominerad till Auguspriset 2015 i fackbokskategorin. Författaren och vetenskapsjournalisten Maja Hagerman har skrivit en skrämmande bok om den rasbiologiska forskningen på 1920- och 30-talet i Sverige. I Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborg gåta berättas historien om Lundborgs ambitioner att "rädda det svenska folket" och om hans kopplingar till Nazityskland och Hitler. Maja Hagerman har tidigare skrivit två uppmärksammade böcker; Försvunnen värld och Det rena landet. Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-35, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men fick i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ" i Lappland. I den första boken om hans liv berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland som var inflytelserika rasexperter, och...
Visa mer
Recensioner
2020-04-22
Betyg 
Ingående utläggning om hur en svensk läkare var med och influerade Tysklands nazistideologi, samtidigt som huvudpersonen själv begår orätt mot det han själv förespråkar. Intressant att se bildbilagorna, som är en bra avbrytare mot texten. Intressant läsning om en personlig historia varvat med svensk historia om rasforskningen som bedrivits i Sverige och som är en ögonöppnare gentemot lilla "oskyldiga" Sverige.
2018-07-06
Betyg 
Rasbiolog med kuslig aktualitet
Folkbildaren Maja Hagerman har gjort ett journalistiskt hästjobb med biografin över rasbiologen Herman Lundborg, som på 1920- och 1930-talet lät undersöka genetiska och etniska skillnader hos folkgrupper, företrädesvis i Norrbotten.
Genom att mäta och registrera allt från skallben till könshår hos närmare hundra tusen svenskar, samer och finnar försökte han bevisa att alla folktyper utom den rena nordiska rasen var efterblivna såväl fysiskt som psykiskt, moraliskt och intellektuellt. Endast ättlingar till vita nordbor påstods ha drivkraft nog att världen över främja en positiv utveckling.
Läkaren och psykiatern Lundborg blev chef för ett statligt rasbiologiskt institut i Uppsala. Han hade många internationella kontakter och var en ivrig förespråkare för kolonialism i geografiska områden med nomadisk befolkning. Han förordade fördrivning eller sterilisering av kriminella, mentalsjuka, judar och andra människor vars avkomma annars riskerade att degenerera hela nationers status.
Herman Lundborgs idéer och mätmetoder nästan kopierades i Nazityskland, där de under ledning av SS-chefen Heinrich Himmler fick ohyggliga konsekvenser samtidigt som Lundborgs inflytande falnade i Sverige.
Maja Hagermans djupdykning i ofantliga brevsamlingar, rasbiologisk litteratur och andra källor kunde ha blivit en ganska mastig läsning, om inte hennes starka berättelse hade flätat in huvudpersonens kärleksaffärer/köttsliga lustar utanför äktenskapet. Mannen som propagerade mot all rasblandning kunde inte styra sitt eget känsloliv. Han fick barn med samiskt och finskt blod. Något av en gåta enligt bokens undertitel. Hustrun och de andra kvinnoödena blir exempel på det feminina könets underordning i ett strikt patriarkaliskt samhälle.
Till biografins förtjänster hör ett rikt och pedagogiskt bildmaterial.
Maja Hagermans pionjärarbete om svensk 1900-talsrasisms främste banerförare har i dag en kuslig aktualitet, när öppet nazistiska våldsverkare för oväsen på gator och torg i syfte att krossa både demokrati och lika människovärde.
2016-02-21
Betyg
En välskriven biografi över grundaren av det rasbiologiska institutet. Boken belyser hur personliga åsikter görs till vetenskap och hur snett det kan gå när man inte håller ett självkritiskt perspektiv och ifrågasättande av sina resultat.
2015-12-24
Betyg
Tyvärr lever intresset för rasbiologi kvar ännu efter 100 år och det kommer troligtvis (tror jag) bli värre. En bok många borde läsa i dagens hårda rasklimat.
