Curzio Malaparte, 1898 als Sohn eines deutschen Vaters und einer italienischen Mutter geboren, war eine der schillerndsten Gestalten seiner Zeit. Ein Pendler zwischen Futurismus und Faschismus, Kommunismus und Katholizismus, Salons und Schlachtfeldern. Aus den Reportagen, die er im Zweiten Weltkrieg von den Fronten für den "Corriere della Sera" schrieb, entstand 1944 der Roman "Kaputt", der in der Nachkriegszeit zu einem enormen Erfolg und gleichzeitig zu einem großen Skandal wurde. "Kaputt" ist eines der großen Antikriegsbücher des 20. Jahrhunderts, ein monströses Panorama über die Welt der Pogrome und Partisanenkämpfe von Finnland bis zum Balkan.
Visa mer
Recensioner
2014-03-03
Betyg 
Curzio Malaparte var journalist i italiensk uniform som 1941 följde de tyska truppernas anfall mot Sovjetunionen. Han träffar nazistiska högdjur och bevittnar massakrer på Ukrainas slätter, allt skildrat i en salig blandning i hans bok.
Ett långt förord, skrivet Mikael van Reis, hoppar jag över och börjar med Malapartes text. Det är mycket dialog och jag tappar snart koncentration - för mig blir det för ordrikt, passager jag tycker är helt ointressanta. Jag skummar i stället boken, läser här och där, och vissa episoder etsar sig fast.
Som en absurd middag med Hans Frank, generalguvernör i Polen under ockupationen, som vill leva som en kung i överdåd medan människor svälter ihjäl på Warszawas gator. Eller ett bastubad i en finsk ångbastu med SS-chefen Heinrich Himmler.
Men det är framför allt två skildringar som jag inte kan släppa, som jag funderar på och ser för mitt inre.
1. En soldatbordell öppnas i en liten stad i Moldavien. Staden är till stor del ödelagd och nästan alla invånare har flytt. Patruller sänds ut för att jaga judiska flickor och kvinnor som gömmer sig i skogarna runt staden. Kvinnorna "tjänstgör" 20 dagar på bordellen, sedan byts de ut. Malaparte åker dit för att prata med några av dem. Susanna berättar att de varit där 18 dagar, två dagar till sen byts de ut. "Men tror ni verkligen att de låter oss återvända hem?" Sen berättade hon att hon läst franska, att tre av hennes kamrater också var studentskor och tillade att "Lubila studerade musik, att hon spelade piano som en ängel och enligt henne skulle bli en stor musiker".
Flickorna anar vad som ska ske, men försöker peppa varandra. När tyskarna två dagar senare kommer med en lastbil och hämtar dem körs de inte hem utan ner till floden och avrättas.
2. En kolchos på den ukrainska stäppen. De ryska fångarna är uppställda på gården. En tysk underofficer ställer sig framför dem och börjar prata gemytligt. Han berättar att nu ska det bli ett läsprov, var och en måste läsa en bit högt ur en tidning och de som klarar provet bra får bli kontorister i fånglägren. De som inte klarar proven ska sändas ut på grovarbete.
Fångarna hör tyst på, men när tolken talat färdigt börjar alla prata i munnen på varandra. Många ser förödmjukade ut, de förstår att de inte kommer att klara provet; andra skrattar belåtet, de är säkra på att de klarar provet med glans.
Varje fånge får två minuter att läsa högt. De som stakar sig och läser dåligt får ställa sig i en grupp, de som klarat det bra i en annan. Gruppen som lyckats är glada och sträcker på sig, pekar på sig själva och säger "Vi är kontorister" men de i den andra gruppen är generade och tittar i marken.
"Gruppen av godkända såg medlidsamt på sina otursdrabbade kamrater... stötte till varandra i sidan och flinade...Alles in ordnung. Weg" befaller översten. Truppen med de godkända traskar iväg, en SS-pluton väntar. De beordras att ställa sig med ansiktena mot en mur och mejas ner med kulsprutegevär.
"Ach so!" säger tolken, "Ryssland måste rensas från allt detta bildade läskunniga slödder. Bönder och arbetare som kan läsa och skriva alltför bra är farliga. Kommunister allihop".
2010-12-13
Betyg
Kaputt är en märklig bok. Det finns flera otroliga skildringar av det absurda med andra världskriget, men för mig blev det ganska långa transportsträckor mellan guldkornen. Nådde inte riktigt upp till den fjärde stjärnan.
2010-10-20
Betyg 
Detta är ingen roman. Det är, enligt förlaget, en krigsskildring av en journalist. Men, bäste domnule capitan Malaparte, i såfall med icke obetydlig påverkan av läsningen av baronen Munchausen, tycks det mig. Men som berättelse är den strålande - i olika scener får vi belyst krigets vansinne och vidrigheter och hur dess hantlangare skor sig på vanligt folk, hur man bokstavligen går över lik. Men med denna mörka fond är boken också rolig och burlesk. En verklig läsupplevelse.
2010-08-08
Betyg 
Blev lite besviken. Boken saknade den autentiska nerven. Bitvis pratig och långtråkig.
2010-07-25
Betyg
Mycket fascinerande skildring av stämningar kring andra världskriget. Malaparte kände jag tidigare endast till genom hans märkliga hus på Capri. En - uppifrån Capris klippor väl synlig - båtliknande byggnad med den kinesiska röda stjärnan på taket. Här satt den tidigare fascisten och journalisten Curzio Malaparte och skrev ner sina minnen som krigsreporter i Finland, Tyskland, Polen, Ukraina, Rumänien m fl länder under andra världskriget. Efter finska vinterkriget, som han rapporterade från, besökte han Stockholm och prins Eugen. Bokens första del är en fascinerande stockholmsskildring med samtal om konst och litteratur med prinsen.
2010-06-23
Betyg 
Även om Malaparte inte har upplevt allt han skildrar i Kaputt är det en fantastisk skildring av kriget och följderna av kriget i dess utkanter.
