Året är 1754. En häst och vagn rullar över den öde och vindpinade jylländska heden. I vagnen sitter den tyske kaptenen Ludwig von Kahlen iförd en röd uniform med en trekantig hatt och en gul sidengördel om livet. Kaptenen har planer på att kultivera hedens magra sandjord. För att lyckas krävs envishet, tålamod och viljestyrka. En sommardag kommer den gåtfulla Ann Barbara till kaptenens nybyggda hus. Hennes röda läppar, outsinliga energi och omtänksamhet får känslorna att gro i den ensamme kaptenens hjärta. Tillsammans inleder de en hård kamp mot naturen.Ida Jessen är en av Danmarks mest älskade författare och har genom åren mottagit flera litterära priser. Med sin nya bok Kaptenen och Ann Barbara skildrar hon en tid då det ännu fanns landområden att erövra. Det är en berättelse om hämnd och disciplin, kärlek och fördärv, samt ren ondska. Här möter vi en stolt och kompromisslös man och...
Visa mer
Recensioner
2022-03-10
Betyg 
Finstämd och nyanserad 1700-tals roman!
"Kaptenen och Ann Barbara" är en stillsam och lågmäld roman från de karga och blåsiga hedarna i 1700-talets Jylland. Den tyske kaptenen Ludwig von Kahlen kommer dit, fast besluten att övertyga kungen att hela ön är odlingsbar. Med hjälp av sin rang och envishet får han både material och arbetskraft till denna ödsliga del av heden och bygger sig ett hus. Det är ett ensamt liv, han är illa omtyckt och ingen vill bo eller jobba i huset. En dag kommer Ann Barbara gående över heden. Med sin energi och omtänksamhet och förmågan att glädjas över det lilla väcker hon en ny sorts känslor hos kaptenen och han kan inte värja sig mot henne, hur mycket han än vill.
Ida Jessen skriver lätt och elegant och det blir nästan lite poetiskt emellanåt. Intrigen är ganska tungsint och svårmodig, precis som Kapten von Kahlen och ska jag vara helt ärlig så upplever jag den även ganska händelselös emellanåt. Språket är som sagt vackert men det kommer en del meningar och ord som är på tyska och danska vilket stör mitt läsflow.
2021-10-29
Betyg 
Kaptenen och Ann Barbara av Ida Jessen har ett språk som gör att jag redan från första sidan är där, i berättelsen, på heden. Den skoningslösa, vattenlösa, människolösa heden. Den vackra, glödande röda heden. Den fågelfyllda, myllrande heden.
I juli 1754 kommer kaptenen åkande för att undersöka trakten och skaffa sig avtal om olika saker. Året efter återkommer han, med packning och djur, för att bosätta sig på heden. Med hjälp av sin rang och sin beslutsamhet får han det material och den arbetskraft han behöver för att bygga sitt hus. Han är 54 år, en gammal man i sin tid men yngre än de flesta. Hans namn är Ludwig von Kahlen.
Hans mål är att vara en föregångsman i att odla upp hedarna, utveckla landet som förstörts av krig, pest och skogsdöd. Genom att välja den svåraste platsen på Jylland vill han övertyga kungen om att hela ön är odlingsbar. Här blir han kung över sitt eget, vindpinade rike.
Det blir ett ensamt liv, ett strävsamt liv. Kaptenen är avig, illa sedd i bygden och principfast så till den milda grad att det slår tillbaka på honom själv.
Men slumpen lämnar en flicka hos honom och han blir fosterfar till Anmai Mus.
Och så kommer Ann Barbara. Hon är skadad av livet utan att ha blivit hård, är en som har förmågan att glädja sig över det lilla. Hon är både nära och fjär, undergiven och egensinnig. Hon är fördomsfull och omtänksam om den annorlunda. Hon ser till att kaptenen får mat på dagen och älskar honom på natten. Men när det kommer besökare försvinner hon och det har hon goda skäl till.
Berättelsen är vacker, lågmäld och långsam. Här finns inget behov av spektakulära effekter och dramatiska utspel. Den är baserad på en historisk person som här får en röst, kropp, personlighet och liv. Kanske har Ludwig von Kahlen aldrig varit så levande som på de här boksidorna.
