
Augustnominerade Ingrid Olsson skriver hudlöst och drabbande om unga människors känslor. "Jag vet hur det känns där uppe. Vet hur det suger i magen och hur vinden tjuter i öronen när man lutar sig ut. Men hur känns det att hoppa? Hur mycket hinner man tänka innan man slår i marken? Var det lätt? Eller stod du vid kanten och tvekade? Du vet inte vem jag är, men jag skriver till dig ändå. Jag har ingen annan att prata med. Jag vill berätta allt för dig. Jag tror att det kan hjälpa mig. Att våga." En månad innan Lisen ska ta studenten händer en tragedi på hennes skola. En kille tar sitt liv. Lisen börjar skriva brev till honom. I breven berättar hon om de känslor och tankar som gömmer sig längst inne i henne. Det handlar om blygsel, rädsla och om livet som ibland kan kännas mer skrämmande än döden. Men i Lisens ganska jobbiga liv finns en person som skickar sms och ringer till Lisen. En...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det första jag känner när jag slår ihop boken är att den är för kort. Slutet för abrupt och jag vill egentligen ha mer. Trots att det är en ältande bok, en svart och väldigt deppig bok så vill jag läsa mer, känna mer, veta mer. Det blir aldrig tjatigt.
Det är en riktigt välskriven bok. Med sylvassa känslobeskrivningar direkt till ungdomar. Trots att bokens oerhört blyga huvudperson Lisen ser sitt liv i svart.
Det som stör mig i boken är föräldrarna, att de verkligen inte märker någonting, trots att Lisen är enda barnet dessutom. Jag veeet att man kan dra föräldrar vid näsan, tro mig - men om jag hade barn som var så pass blyg och ser vissa förändringar så skulle jag reagera. Hoppas jag. Jag som själv har en son som är på väg huvudstupa in i tonåren nu älskar sån här litteratur. Den som är ärlig med och för känslor för unga.
För Lisen är ju starkare och modigare än vad hon själv tror. Hon tar inte den fega enklaste vägen ut, hon väljer ju den svåra till slut.