Känna mönster

Gibson, William

| 2005

Flag from sv

160


Cayce Pollard är en marknadsanalytiker med en ovanlig begåvning att bedöma nya produkters värde på marknaden. Hon får i uppdrag att spåra vem som ligger bakom en hemsida med kultstatus. Plötsligt är hon en världsomfattande konspiration på spåren med kopplingar till terroristattacken mot World Trade Center. I denna nya thrillerartade roman väljer William Gibson att låta ramberättelsen utspela sig i nutid, nämligen år 2002 då hela västvärlden fortfarande är skakad av attacken mot World Trade Center. Cayce Pollard är en 32-årig marknadsanalytiker med en ovanlig begåvning att bedöma potentiella produkters värde på marknaden. Likt en mänsklig slagruta är hon överkänslig för vissa varumärken. Loggor för Tommy Hilfiger och Laura Ashley orsakar panikattacker och Michelingubben är direkt hälsovådlig. Hennes kläder är minimalistiska med bortklippta etiketter och hon filar till och med ned nitarna...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Karin Waller

2009-04-13

Betyg

Det börjar såhär: “Five hours’ New York jet lag and Cayce Pollard wakes in Camden Town to the dire and ever-circling wolves of disrupted circadian rhythm.”

Och detta såjävligt snygga språk fortsätter med att bygga upp och gräva/väva fram historien om Cayce Pollard. Hon frilansar inom marknadsföring i en värld där allt är marknadsföring och marknadsföring är allt – nutiden, alltså – dels som coolhunter/trendguru, dels som logo-expert. Cayce är nämligen överkänslig vad gäller varumärken: hon kan avgöra om en logga kommer att funka, men hon blir också fysiskt och psykiskt sjuk av dåliga eller överexponerade varumärken. Både hennes klädstil och hennes personlighet är avskalade, med etiketterna bortklippta.

Cayces besatthet är ”the footage”, fansens namn på en serie fragmentariska filmklipp en okänd skapare släppt på Internet. Hon dras in i sökandet efter skaparen (metafysik mellan raderna? ya think?!) vilket tar henne från London till både Tokyo och Moskva.

Förstameningens jet lag varar hela boken igenom, en effekt av Cayces resor kors och tvärs – i flygplan och på nätet och i minnena av ”nine eleven” året innan, då hennes pappa försvann i New York. En konstant displacement och vilsenhet i tid och rum där den enda utvägen är att köra på sin alldeles egna standardtid i väntan på att ens själ ska hinna ifatt från där den blev lämnad kvar i resans början. Själar kan inte resa lika fort som kroppar kan nuförtiden.

Det finns en massa mer att skriva, om nutidsskildringen och språket och symboliken och dimensionerna och thrillerbiten och de konstiga blurbarna som alla dykt på olika aspekter… En annan gång. Kort sagt en riktigt, riktigt kick-ass bra bok. Om du är ännu mer efter än jag och inte har läst den än, gör det nu!