Vad hände i Kalles hus år 1922? En konsthandlare kommer till orten för att leta rätt på tavlor som hans far har målat. Men allt är inte som det ser ut att vara. Vad hände på Hotell Morgonsolen sommaren 1922? Kalle och Miranda bestämmer sig för att lösa mysteriet, men råkar illa ut och behöver hjälp av sina 1700-talsvänner Piraten och Välling-Ville. Tack vare urmakarspöket Methodius Pünktlich får de lära sig att inte heller spökvärlden är vad den först ser ut vara.
Visa mer
Recensioner
Gustavs Bokhylla (finns på Ins
2020-08-25
Betyg 
Gustav (10 år):
Vi har läst Kalle Knaster, Miranda och tavelmysteriet tillsammans.
Det är en intressant bok och man vill veta vad som händer så det är lite spännande. Att kunna åka till olika årtal vill jag också kunna göra.
Boken handlar om en pojke som heter Kalle. Hans mamma renoverar hus så de flyttar runt en del. Han har en pappa också och de bor alla tre i ett gammalt hotell som mamman renoverar. I hotellet finns det spöken som är snälla och det finns en hiss som man kan åka till olika år i.
Kalles bästa vän Miranda bor granne med honom och de hänger mycket. Kalle blir sjuk i påssjuka i början av boken. Det verkar jobbigt. Det kommer en konsthandlare som vill köpa upp tavlor som är signerade LH. Han beter sig skumt och barnen besöker Paris.
Några ord i boken var svåra att förstå men nu har jag fått ett större ordförråd. Jag tycker att barnen kanske kunde haft en mobiltelefon istället för som de kommunicerade nu.
Philip (8 år):
Jag tycker att boken är spännande och jag tycker om omslaget. Det är fina bilder. Kalles kompis Miranda verkar snäll och det är kul att de spanar tillsammans. Det är en bra bok.
AC (mamma):
Detta är en bok i en serie men passar bra att läsa fristående. Den utmanade Gustav lite i läsningen iom att det fanns en del ord som vi vanligtvis inte använder.
Historien i sig är gullig och spännande och man vill veta vad det var som hände 1922. Att de också besökte Paris gillades av Philip som drömmer om att en dag åka till Paris.
Vi gillade och fascinerades över hissen man kunde använda för att ta sig till olika årtionden och även hotellet med alla rum kändes spännande. Karaktärerna, känslor och miljöerna målas upp fint. Att konst och historia vävs in i boken uppskattades mycket och jag gillar omslaget på boken. En fin bok.
@barnboksfamiljen på instagram
2020-04-21
Betyg
Boken handlar om Kalle som bor på ett fd hotell där det finns snälla spöken och en hiss som möjliggör tidsresor. Tillsammans med sin granne och bästa vän Miranda har de i flera tidigare böcker upplevt äventyr med hjälp av dåtidshistorien. Vi har inte läst tidigare delar men upplevde att denna boken fungerade fint att läsa fristående.
I boken kommer konsthandlaren August Heinemann till orten och söker efter tavlor
signerade ”LH” - Heinemanns egna far. Tydligen bodde hans far på hotellet sommaren 1922 och Heinemann vill nu köpa in sin fars gamla tavlor.
Men vad hände egentligen 1922? Och varför verkar Heinemann bete sig så skumt?
Snart dyker även konststudenten Anna upp som arbetar med sin avhandling, hon söker efter ledtrådar kring konstnären Emily Sanders historia. På något sätt så verkar Sanders och Heinemanns vägar vara sammantvinnade. Spåren leder till slut till ett konstkvarter i Paris, med hjälp av urmakarspöket Methodius Pünktlich lyckas de få information om vad som egentligen hände med Emily Sanders på orten 1922 och i Paris 1938.
Jag har högläst boken för min A (9,5 år) och vi tyckte att boken ofta var rolig att högläsa. Det är kul hur Wolff-Brandt lyfter in historia och konst i bokens mysterium på ett sätt som förhöjer läsupplevelsen. I grunden gillar vi berättelsen men upplever att läsupplevelsen hade blivit ännu bättre med en annan struktur på berättelsen. Nu är den ibland lite väl snabb och på andra ställen allt för långdragen. Upplösningen är uppdelad i flera olika delar, vilket på sätt och vis är lite uppfriskande men som ändå gör att de sista 5-6 kapitlena känns rätt sega och inte särskilt spännande. Där upplevde vi att det även fanns en hel del upprepningar som blev lite mycket av.
Det känns helt enkelt som att berättelsen skulle ha gynnats av att skäras i, flyttas runt och skrivas om. Men det är också vår högst subjektiva läsupplevelse.
Boken känns annars textmässigt rätt välskriven men det finns några tungvrickare som hackade upp min högläsning - läser man tyst stör det inte. Utöver det finns då och då meningar som för mig kändes konstiga - men kanske är det finlandssvenska uttryck? Oavsett är de så få att de inte stör läsupplevelsen i stort.
Bokens upplevs stundtals lite gammaldags och jag saknade att inte karaktärerna i någon större grad utmanade stereotypa könsroller. När det kommer till de historiska karaktärerna och mysterierna så kan jag delvis köpa det men när Kalle i början av boken blir sjuk i påssjuka så är det tydligt hans mamma som skammas av läkaren då föräldrarna ej har koll på Kalles vaccinationskort och därmed först inte vet om han har missat denna vaccination. Detta trots att Kalle bor tillsammans med både sin mamma och pappa.
En bok som på många sätt var rolig att läsa men att helheten till viss del har brister.
