Kalender röd

Det finns mycket som förbinder Ann Jäderlunds nya diktsamling med hennes förra, Mörker mörka mörkt kristaller: den rytmiska metriska formen, språkets klangliga och musikaliska kvalitet, och den bildbeskrivande intensiva uppmärksamheten. Men där det förut var natur, växter och djur som stod i förgrunden är nu människans ansikte och kropp dikternas motiv. Hud, mun, tunga, ögon, skuldra, bröst, rygg, huvud; fram manas en känslighet och sårbarhet, en ömsinthet inför de kroppsliga uttrycken och förnimmelserna. Ljus, skuggor, färger och blickar rör sig över bilden, genom dikten, mot, över och in i varandra. De skimrar, lyser, flyter, rinner, smälter, i riktning mot en värme. Och precis som gränser upplöses munnen blir en pupill, nacken en mun så upplöses distinktionen mellan subjekt och objekt. Här finns inte någon bestämmande eller värderande blick, allt existerar jämsides, likvärdigt, i ett icke-hierarkiskt flytande nu.Kyss min mun och låt den runda Mjuka röda cirkelformen Glida in i ögat rör mig Cirkel röda högmun form Å jag blundar blundar blundar Cirkelröda mörker mun Iskallt röda rör mig runda Öppning hala lösa mun Låt den glida öga runda Tunga hala lösa röda Runda öppning lösa röda