Fjärde delen i serien om Botswanas mest kända detektivbyrå! Mma Ramotswe står inför en utmaning: en före detta polis har öppnat detektivbyrå i Gaborone och hans skrytsamhet gör Mma Ramotswe och hennes medhjälpare, Mma Makutsi, mycket upprörda. Detektiv Cephas Buthelezi hävdar att enbart män kan lösa svåra fall, och han hånar Damernas detektivbyrå i lokaltidningen på det skändligaste vis. Mma Ramotswe tänker inte låta sådana påhopp stå oemotsagda! Mma Makutsi behöver extrainkomster och gör iakttagelsen att män saknar kunskaper i maskinskrivning. Hon är övertygad om att det beror på att män inte vågar lära sig skriva maskin tillsammans med kvinnliga elever, för tänk om kvinnorna är bättre än dem Mma Makutsi ser lösningen på sina ekonomiska problem och startar en kvällskurs för män! Skrivmaskinsskolan för män blir en succé och leder även till en lika glädjande som oväntad upplevelse...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det här är småputtrigt charmigt. Inte mycket till deckare men väl om livets förtretligheter, lite långt mellan" brott och straff". Men det är ändå med ett småleende man får Botswanas moraliteter till livs och fiffiga lösningar på det mesta. Läser gärna en bok i serien då och då.
Betyg
Jag får ge den här fyra i betyg, för jag tycker att den flöt på så mycket lättare än vad de tidigare böckerna gjort. Det kan hända att jag har vant mig vid hur de är skrivna... Att läsa om Mma Ramotswe igen har verkligen blivit som att återförenas med en kär vän. Det är inte mycket till handling, men boken är bara trevlig helt enkelt och emellanåt dyker det upp små kommentarer som är riktigt tänkvärda.
2013-11-20
Betyg
Ingen höjdare, ingen riktig handling. Gillar serien, mysfaktorn! Men de tidigare böckerna i serien var bättre.
2011-05-13
Betyg
De mysiga böckerna om den underbara detektiven Mma Ramotswe börjar kännas urvattnade. Alexander McCall Smith har tappat lite av den härliga gnistan i böckerna och kör på tomgång i den här boken.
Betyg
Del fyra i serien och de första tre har jag naturligtvis oxå läst.
De är lättlästa och lättuggade och lättglömda, sådan litteratur behöver man oxå ibland.
Det förvånar mig fortfarande att de kallas deckare.. Det är enkel vardag för mig, och enkelt språk, men på något sätt berör de lite ändå. Jag tänker fortsätta läsa serien för jag gillar Mma Ramotswe och hennes lite kluriga manipulerande sätt.