Kairós és el déu grec del moment oportú, de les coincidències favorables, de la felicitat instantània. És el temps necessari perquè es compleixi la voluntat divina, segons els cristians. ¿Podríem considerar que la trobada fortuïta de Katharina, de dinou anys, i Hans, un intel·lectual de més de cinquanta, va ser provocada per Kairós? Passats els anys, la resposta és incerta encara.Amb el teló de fons d''una RDA decadent i el trasbals posterior a la caiguda del Mur el 1989, Jenny Erpenbeck narra amb el seu llenguatge inconfusible els abismes de la felicitat: el camí de dos amants a la frontera entre la veritat i la mentida, l''obsessió i la violència, l''odi i l''esperança. La seva història d''amor clandestí es desplegarà i s''ensorrarà en paral·lel a la dissolució de l''estat comunista, que l''un i l''altra viuran amb expectatives diferents.«Erpenbeck posseeix un do insuperable per mostrar...
Visa mer
Recensioner
2024-12-18
Betyg 
En relationshistoria med många bottnar. Lite för många ord och lite omständlig men bra.
2024-10-12
Betyg 
Nej tyvärr, för osammanhängande referenser och beskrivningar. Svårt att förstå relationen mellan dem över huvud taget. Det enda som var intressant var kontexten.
Betyg 
Den här romanen är otroligt skickligt komponerad. Den säger så mycket om oss människor generellt, men berättar också, på djupet, om hur två människor dras till varandra. Vad är det som skapar denna dragningskraft? Han är i femtioårsåldern, gift och har barn, och hon är nästan också ett barn, en sjuttonåring när den här berättelsen tar sin början. Han utnyttjar, på olika sätt, den unga flickan. Jag tycker att han är en stor skitstövel. Och den där känslan följer mig genom hela romanen.
Erpenbecks roman utspelar sig till en början i DDR. Hon kan landets historia väl, då hon är född där. Vi får sedan bevittna hur DDR avvecklas, muren rivs och de två skilda delarna av Tyskland blir ett. På vems villkor görs detta? Vilka erfarenheter görs och vilka erfarenheter tas tillvara?
Det visar sig, när Stasi-arkiven öppnas, att den manliga huvudpersonen under lång tid varit en, under täckmantel, angivare. Då får man ytterligare ett sätt att se på honom. Erpenbeck skriver, som en av anledningarna till att man blir en medlöpare: Vad som finns att se är drömmen om att vara utvald. Och vidare om tron att man hamnar på maktens sida.
Erpenbeck ställer i slutet av roman några viktiga frågor. Detta efter att de stora Stasi-arkiven öppnades och olika människor, med olika intressen, fick tillgång till allt material som samlats där. En av frågorna: Och varför är det enbart i själar från östra Tyskland som det djupast förborgade blottas? Varför gjorde man inte så i hela Tyskland efter nazitiden?
Henrik Johansson gillar
