Identiteetin ja historian leikkauspisteessä. Jenny Erpenbeck kuvaa mestarillisesti historian ja ihmissuhteen vääristymiä, rakkautta, kontrollia ja syyllisyyttä. Katharina ja Hans kohtaavat 1980-luvun Itä-Berliinissä. Katharina on vasta 19, tunnettu kirjailija Hans kymmeniä vuosia vanhempi ja naimisissa. Katharina on sosialismin kasvatti, Hans vietti lapsuutensa natsi-Saksassa. Rakkaus on ensi hetkestä lähtien suurta ja intensiivistä, mutta tuskallista ja tasapainotonta, väkivaltaistakin. Kun vuosikymmen kääntyy lopuilleen, muuri, valtio ja yhteiskunta romahtavat, ja jokaisen on luotava itselleen uusi identiteetti. Katharinan ja Hansin väliin lankeaa entistä suurempi juopa, jota epätäydellinen rakkaus ei pysty korjaamaan. ?Erpenbeckistä huhutaan jo tulevana nobelistina.? The New York Times Jenny Erpenbeckiä on luonnehdittu yhdeksi aikamme ajankohtaisimmista kirjailijoista. Erpenbeck on...
Visa mer
Recensioner
2024-12-18
Betyg 
En relationshistoria med många bottnar. Lite för många ord och lite omständlig men bra.
2024-10-12
Betyg 
Nej tyvärr, för osammanhängande referenser och beskrivningar. Svårt att förstå relationen mellan dem över huvud taget. Det enda som var intressant var kontexten.
Betyg 
Den här romanen är otroligt skickligt komponerad. Den säger så mycket om oss människor generellt, men berättar också, på djupet, om hur två människor dras till varandra. Vad är det som skapar denna dragningskraft? Han är i femtioårsåldern, gift och har barn, och hon är nästan också ett barn, en sjuttonåring när den här berättelsen tar sin början. Han utnyttjar, på olika sätt, den unga flickan. Jag tycker att han är en stor skitstövel. Och den där känslan följer mig genom hela romanen.
Erpenbecks roman utspelar sig till en början i DDR. Hon kan landets historia väl, då hon är född där. Vi får sedan bevittna hur DDR avvecklas, muren rivs och de två skilda delarna av Tyskland blir ett. På vems villkor görs detta? Vilka erfarenheter görs och vilka erfarenheter tas tillvara?
Det visar sig, när Stasi-arkiven öppnas, att den manliga huvudpersonen under lång tid varit en, under täckmantel, angivare. Då får man ytterligare ett sätt att se på honom. Erpenbeck skriver, som en av anledningarna till att man blir en medlöpare: Vad som finns att se är drömmen om att vara utvald. Och vidare om tron att man hamnar på maktens sida.
Erpenbeck ställer i slutet av roman några viktiga frågor. Detta efter att de stora Stasi-arkiven öppnades och olika människor, med olika intressen, fick tillgång till allt material som samlats där. En av frågorna: Och varför är det enbart i själar från östra Tyskland som det djupast förborgade blottas? Varför gjorde man inte så i hela Tyskland efter nazitiden?
Henrik Johansson gillar
