Jenny Erpenbeck (the author of Go, Went, Gone and Visitation) is an epic storyteller and arguably the most powerful voice in contemporary German literature. Erpenbeck's new novel Kairos--an unforgettably compelling masterpiece--tells the story of the romance begun in East Berlin at the end of the 1980s when nineteen-year-old Katharina meets by chance a married writer in his fifties named Hans. Their passionate yet difficult long-running affair takes place against the background of the declining GDR, through the upheavals wrought by its dissolution in 1989 and then what comes after. In her unmistakable style and with enormous sweep, Erpenbeck describes the path of two lovers, as Katharina grows up and tries to come to terms with a not always ideal romance, even as a whole world with its own ideology disappears. As the Times Literary Supplement writes: "The weight of history,...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Den här romanen är otroligt skickligt komponerad. Den säger så mycket om oss människor generellt, men berättar också, på djupet, om hur två människor dras till varandra. Vad är det som skapar denna dragningskraft? Han är i femtioårsåldern, gift och har barn, och hon är nästan också ett barn, en sjuttonåring när den här berättelsen tar sin början. Han utnyttjar, på olika sätt, den unga flickan. Jag tycker att han är en stor skitstövel. Och den där känslan följer mig genom hela romanen.
Erpenbecks roman utspelar sig till en början i DDR. Hon kan landets historia väl, då hon är född där. Vi får sedan bevittna hur DDR avvecklas, muren rivs och de två skilda delarna av Tyskland blir ett. På vems villkor görs detta? Vilka erfarenheter görs och vilka erfarenheter tas tillvara?
Det visar sig, när Stasi-arkiven öppnas, att den manliga huvudpersonen under lång tid varit en, under täckmantel, angivare. Då får man ytterligare ett sätt att se på honom. Erpenbeck skriver, som en av anledningarna till att man blir en medlöpare: Vad som finns att se är drömmen om att vara utvald. Och vidare om tron att man hamnar på maktens sida.
Erpenbeck ställer i slutet av roman några viktiga frågor. Detta efter att de stora Stasi-arkiven öppnades och olika människor, med olika intressen, fick tillgång till allt material som samlats där. En av frågorna: Och varför är det enbart i själar från östra Tyskland som det djupast förborgade blottas? Varför gjorde man inte så i hela Tyskland efter nazitiden?
