"Jag kommer ihåg hur jag sprang omkring och lekte. Ibland när det varit som mörkast och mest outhärdligt, då har jag tänkt på de lekarna och skratten som jag var uppfylld av, och då har jag kunnat stå ut med ännu en dag. Efterhand har just de vackra minnena bleknat och det enda minnet som står högt över alla andra är det minnet när de lämnade mig. De som var mina föräldrar. De lämnade mig och fick pengar i utbyte. Jag var sju år då. Inte förstod jag vad jag skulle vara med om. Det var nog tur för annars hade jag dött där i det ögonblicket när jag såg dem försvinna bort från det hus som för all tid skulle bli mitt hem. Hem. Kunde jag kalla en plats för hem där jag bara hade upplevt rädsla och smärta? Kunde jag säga att jag hade ett hem ens när jag aldrig upplevt trygghet där? När det inte fanns en enda som på riktigt brydde sig om mig. Inte förrän alla trodde jag var död. Det var under...
Visa mer
Recensioner
2022-11-18
Betyg 
Kahlil gifts bort som väldigt liten, till en man hon inte tycker om. Han är inte vänlig utan hårdhänt och våldsam. Hon är inte hans första fru, men den yngsta. Hon får inte leka med hans barn, för hon räknas inte till dem utan ska vara vuxen och fru.
Så får hon hjälp att fly och inrullad i en matta hamnar hon i en mattbutik i Sverige. Men allt är inte guld och gröna skogar för det, nu börjar nästa problem. Att hitta en plats att vara på, en plats som är säker.
Anette Skåhlberg har en förmåga att välja de där ämnena som bara kniper tag i hjärtat på dig och håller sig kramphårt fast. Hon utgår alltid från barnet när hon skriver böcker och det är en av anledningarna som gör att det verkligen griper tag. Barnäktenskap, flykt och sedan ett utanförskap och en osäkerhet när man kommer till en plats som förhoppningsvis ska vara bättre. Att behöva ändra vem man är för att inte vara tvungen att åka tillbaka. Och vad händer om du upptäcks? Om de kommer för att hämta dig.
Det jag verkligen tycker om med den här boken är att den visar på både medgång och motgång. Och att det är barnen som är mest benägna att hjälpa (även om det är fruktansvärt att knappt en vuxen lyfter ett finger). Jag tycker om att följa Kahlils inre styrka och hur hon blir som en eldsprutande drake. Hur inget får förstöra hennes möjlighet till ett nytt liv. Bort från han som hon giftes bort till.
Boken riktar sig till barn i bokslukaråldern (9–12-åringar) och det tror jag är alldeles lagom. Den kan fungera som bra bok till ett temaarbete för mänskliga rättigheter, eller som högläsningsbok men också som egenläsningsbok, bara det finns möjlighet att diskutera vad man läst efteråt. En mycket viktig bok, som borde finnas tillgänglig för skolelever överallt.
