
Kaddish är namnet på den bön judarna ber för sina döda. I Imre Kertészs bok är det en ungersk jude i medelåldern som i ett enda långt, intensivt NEJ ber, ropar, skämtar, gråter, pratar, viskar fram sin kaddish över det barn han vägrar att sätta till världen. En kvinna sa att hon älskade honom, att hon ville föda hans barn. men mannen hade varit barn i Auschwitz. Därför blir hans eget barn ofött.
Visa mer
Recensioner
2012-04-13
Betyg
Efter Mannen utan öde var detta en besvikelse. Jag lyckades inte ta till mig den ambitiösa texten över huvud taget.
Betyg
"Kaddish för ett ofött barn" är en tunn liten bok, inte mycket mer än 100 sidor tjock. Ändå är det utan tveken den mst krävande bok jag någonsin har läst. Varje bokstav gör motstånd, det är som att den inte vill bli läst. Tappar man bort sig för en enda sekund är det kört, då måste man bläddra tillbaka ibland flera sidor för att komma in i boken igen.
När jag väl hade läst ut den var jag helt utmattad. Jag var inte heller helt säker på vad jag tyckte om boken. Med tanke på att den var så gott som oläsbar funderade jag på om det var bland det sämsta jag läst. Hur kan man få Nobelpriset i litteratur om man skriver fyra sidor text utan punkt, komma eller styckeindelningar?
Men samtidigt funderade jag på hur man egentligen skriver en bok om detta ämne. Imre Kertész är överlevare från Auschwitz och är mest känd för sin bok "Mannen utan öde" som handlar om tillvaron i nazisternas koncentratonsläger. Denna bok däremot, som kan ses som en fortsättning på "Mannen utan öde", handlar om livet efter Auschwitz. Hur lever man egentligen vidare med minnena från Auschwitz? Går det att skriva en lätttilgänglig, lättläst bok om livet efter Auschwitz? Antagligen inte.
Boken är ett enda långt klagoskri över att tvingas leva med Auschwitz. Ett klagoskri kan inte vara annat än smärtsamt att läsa.