From the award-winning and New York Times bestselling author of The Rest of the Story comes a moving novel about the power of finding and speaking your truth.When she's modeling, Annabel Greene is the picture of perfection--the girl who has everything. But her real life is far from perfect. Her best friend Sophie and she are no longer speaking; her older sister's eating disorder is affecting everything at home. Then she meets Owen. He's intense, music-obsessed, and dedicated to always telling the truth. And most of all, he's determined to make Annabel happy. . . "This is young adult fiction at its best." --School Library Journal
Visa mer
Recensioner
2012-03-26
Betyg 
Älskade den här boken! Spännande historia om karaktärer man kommer nära.
2011-10-13
Betyg 
Tonåringen tillika modellen Annabel är tjejen som har allt: utseende, bra betyg och en massa vänner. Åtminstone i reklamfilmerna hon medverkar i.
Verkligheten ter sig betydligt annorlunda. Annabel är ensam och utfryst i skolan efter en allvarlig incident som inträffade mellan henne och hennes bästa vänner Sophie och Clarke. Hennes systers ätstörningsproblem drabbar hela familjen. Ovanpå allt vill Annabel inte längre vara modell, men vågar inte berätta detta för sin bräckliga mamma.
Tillvaron ter sig nattsvart, tills Annabel lär känna Owen. Stora, tysta musikfanatiska Owen, känd som skolans argaste kille efter att ha slagit ner en av skolans bråkstakar på en parkeringsplats.
Genom Owen lär sig Annabel både hur musik kan sammanföra och dra isär människor, men också hur viktigt det är att både kunna lyssna, prata och vara ärlig med sig själv och andra. Någon gång måste även Annabel kunna prata om vad som hände innan hon blev utfryst, vad som hände innan ryktena började spridas..
Titeln anspelar på en av de många hembrända skivor Owen ger Annabel; samtliga har bandnamnen på sig utom en som det står "Just listen" på. Skivan som Annabel ska spara till sist.
Perfekt ungdomsdrama för högstadiet eller gymnasiet. Kanske lite FÖR perfekt, många ställen kändes så tillrättalagda att man kom på sig själv med att tänka "nä, det där händer inte i verkligheten, det är FÖR perfekt för att vara en slump, möjligtvis om det varit en film.."”
