Jupiters öga

Betyg

En väldigt intressant bok som ställer de tuffa frågorna. Det finns så mycket litteratur om de som gjorde motstånd under andra världskriget, och om de som blev offer. Däremot skrivs inte lika mycket om dem som inte gjorde motstånd, trots att det ju också är viktigt, om inte viktigare. De som gjorde motstånd var undantaget, de som teg och rättade in sig i ledet var regeln. Hitler kanske är död och andra världskriget slut sedan länge, men hotet från totalitära krafter och ideologier kvarstår, aktualiserat bland annat av Anders Behring Breivik.

Men även om temat var väldigt intressant så tyckte jag stundtals att det skönlitterära elementet av boken haltade något. Författaren har många frågor kring vad som fick hennes farfar och farmor att gå med i Nasjonal Samling, men inte så många svar. I och för sig inte så konstigt, de enda som vet den exakta sanningen är ju farföräldrarna själva. Men på något sätt känns det ändå som om hennes berättelse inte tar klivet från dikt till verklighet. För ofta är det ju skönlitteraturen som kommer sanningen närmast, men den här gången nådde den inte riktigt ända fram...

But don't get me wrong, jag gillade ändå boken. Jag gillade framför allt porträttet av Aksel och Clara som ganska ordinära människor med drömmar som inte riktigt går i uppfyllelse. De känns som folk som skulle kunna vara ens grannar, arbetskamrater, vilka som helst. Och det är ju framför allt dessa personer, inte slipade retoriker eller demagoger, som bygger upp ideologier som nazismen. Ger dem fotfäste, och makt. Vem som helst hade kunnat göra samma sak som de. Kankse jag också, vem vet? Ett viktigt perspektiv!

Betyg

Under Tysklands ockupation av Norge 1940 – 1945 fanns en liten grupp norrmän som lockades av nazismens ideologi, stödde ockupationen och gick med i Nasjonal Samling med ledaren Vidkun Quisling i spetsen. En hatad grupp som efter krigsslutet fick uppleva hårda domar och utfrysning av sina landsmän. Att svika sitt eget land och folk och stödja en främmande ockupationsmakt anses vara en avskyvärd handling för vilken det finns föga förståelse.

Men författaren Oline Stig försöker ändå förstå. Berättelsen handlar om hennes farfar och farmor, och om hur nazistiska strömningar i 1930-talets Europa kan te sig som lösningar på oroliga tider med ekonomisk nedgång, arbetslöshet och begynnande svält.

Grunden för berättelsen är ett dokument som författaren hittat som ung i en låda på vinden. Jupiterposten är en handskriven tidning med personliga rapporter om händelser i två människors liv i Norge 1920- och 30-talet. Aksel är skribenten och tidningens ända mottagare är Clara. Jupiterposten är Aksels långa kärleksförklaring till sin hustru Clara, och paret får vi möta från den skira förälskelsefasen till den mogna och mer livströtta. Aksel och Clara är både konstnärligt begåvade och samhällsintresserade, så Jupiterposten är fylld av reflexioner och kommentarer om konst och kultur samt om händelseutvecklingen ute i Europa. Båda två, men i synnerhet Aksel, lockas av den växande nationalsocialistiska rörelsen, som ter sig radikal och folkligt förankrad i deras ögon. Clara är lite dock mer avvaktande och skräms av rörelsens judefientlighet.
De umgås med bohemer och konstnärer i Oslos innerstad, men ekonomin och det första barnets födelse tvingar dem till att söka billigare bostad i lantliga omgivningar utanför staden.
Läsaren får följa en berättelse om ett äktenskap som långsamt söndras av tidens strömningar, men också av problem på det personliga planet, och paret står flera gånger vid skilsmässans rand.

Jupiters öga är en engagerad, lite lågmäld roman som kanske inte ger svaret på varför Aksel och Clara dras till den nazistiska ideologin, men väl ger en inblick i tidsandan där demagogiska lockrop döljer en grumlig människosyn. Kapitlen om Clara och Aksel varvas med författarens skrivarmödor för att ge berättelsen rättvisa. Läsningens störs lite av det här greppet, det hade varit bättre med ett författarens efterord. Trots den invändningen var boken en läsupplevelse, av den sorten där man känner en tomhet och saknad efter sista sidan. Intrycken måste smältas innan jag tar i tu med en ny bok, med nya människor att lära känna. Sådan är en bra bok för mig!