Judasvaggan

Engvall, Caroline

| 2018

Flag from sv

16


Uppföljaren till hyllade Ärren vi bär! Ett dött spädbarn, ömsint inlindat i en filt, hittas i en strandad roddbåt vid Årstaviken och Ulrika Stenhammar, utredare vid Citypolisens sexualbrottsgrupp, kopplas in. Journalisten Lovisa Ling lider av sviterna efter sexuella övergrepp. Just när hon tänker att hennes karriär är över stöter hon på ett ärende hon inte kan släppa. Ett globalt nätverk på internets skuggsida skyr inga medel för att utnyttja små barn, med stora pengar och makt inblandade. Ett informellt samarbete mellan den rutinerade polisen och den unga journalisten inleds. Men de båda kvinnornas relation utvecklas i en riktning som ingen av dem hade räknat med. Tills Ulrika Stenhammar inser att Lovisa Ling döljer något för henne, något som kan få livsfarliga konsekvenser för dem båda.  "Alla borde läsa den här boken! [...] Man kan inte vara oberörd...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Inte ofta som jag läser en bok från pärm till pärm utan uppehåll! Denna bok är dock omöjlig att lägga ifrån sig. Från första sidan blir man indragen i denna fruktansvärda historia som håller en fast till sista sidan.
En spännande, välskriven bok som samtidigt ger en inblick i en värld som det är viktigt att vi alla verkligen förstår faktiskt finns!

Ser fram till nästa bok kommer!

Betyg

Lika otäck och lämnar samma beska smak i munnen som den första i serien. Återigen välskriven och en bladvändare. Man vill inte veta, men det går inte att sluta läsa. Lade inte ifrån mig den förrän den var utläst.

Har tidigare läst 14 år till salu och Skamfläck och detta var den första skönlitterära boken av Caroline Engvall. Judasvaggan rör sig på ett otäckt vis mellan normaliteten i Enskedevillan, Frutti di mare pastan på restaurangen och det mörka och smutsiga och farliga. Caroline ger läsaren en otäck inblick i det råa, omänskliga och oempatiska som finns där så nära oss och som är så svårt att ta in. En deckare med huvudpersoner som är vanliga kvinnor som man känner igen sig med och identifierar sig med och gör kontrasten till den kriminella världen än större. Ett otäckt ämne som tål att utforskas många gånger om. Caroline skriver med ett driv och fullt med innehåll och händelser så man har ingen möjlighet att släppa fokus innan sista raden är läst. Rekommenderar varmt och uppmanar alla både kvinnor och män till att läsa den!

Britt-Marie Kullin

2018-04-29

Betyg

Judasvaggan är den andra boken i en planerad trilogi. Så här skrev jag om den första boken i serien, Ärren vi bär:

”Boken Ärren vi bär, är Caroline Engvalls första skönlitterära bok. Det är den första delen i en planerad trilogi om polisen Ulrika Stenhammar och journalisten Lovisa Ling.

Författaren har tidigare gett ut fem dokumentära böcker, varav jag har läst fyra av dom. Länkar här till mina recensioner av dom. 14 år till salu, Tatuering, Skamfläck, och Skuggbarn. Och här är en länk till den femte boken, Virutell våldtäkt, på förlagets hemsida, som jag inte har läst.

Ärren vi bär är en roman, men baserar sig ändå på verkliga händelser. Caroline Engvall ägnar ju stor del av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, så det mesta i den här boken har hänt i verkligheten. Och det är ju det som gör att boken blir så bra, men också att den blir så hemsk.

Boken är mycket viktig, och väldigt bra. Och jag rekommenderar den absolut, precis som jag rekommenderar författarens tidigare utgivning. Jag kommer absolut att läsa dom kommande delarna i trilogin.”

Och Judasvaggan var precis lika bra som Ärren vi bär. Den är fruktansvärd att läsa, eftersom man vet att den baseras på verkliga händelser. Men jag tycker också att det är viktigt att läsa såna böcker, även om det känns jobbigt ibland.

Judasvaggan kan läsas fristående, men jag rekommenderar ändå att man läser Ärren vi bär först, för bäst behållning.

Rekommenderas absolut.

I

Ica Hermansson

2018-04-19

Betyg

I mitt tycke kan inte en bok som inleds med ett citat från sångerskan Pinks låt ”Try” någonsin bli fel, och Judasvaggan av Caroline Engvall gör ingen besviken. Det är en extremt rå story och tyvärr återkommer hela tiden tanken att det inte bara är fiktion, att även om själva historien är påhittad är innehållet händelser som sker omkring oss varje dag. Det är en öppen och väldigt brutal beskrivning utan förskönande omskrivningar om hur världen ser ut, och vad som döljer sig på Internets baksida: Darknet. Där finns allting till salu, även människor, även barn, även spädbarn. Du får ta del av händelser där du bara vill kasta boken ifrån dig, slå händerna för ögonen och upprepa ”nej, nej, nej” som ett mantra.

I Judasvaggan får vi möta samma huvudpersoner som i sin föregångare Ärren vi bär i form av Lovisa och Ulrika: två starka kvinnor med drag vi alla kan känna igen oss i- de är inte perfekta, de är osäkra, otåliga, förälskade, rädda och envisa i en underbart mänsklig kombination men ändå med ett jävlar anamma och skinn på näsan för ett helt fotbollslag. De blir en uppfriskande kontrast till alla stereotypa deckarhjältar i form av manliga, medelålders poliser med ett alkoholmissbruk som resultat av att denne blivit lämnad av sin fru på grund av arbetsnarkomani, alternativt manhaftiga kvinnor utan några känslor utåt.

Engvall kastar oss rakt in i historien och det finns inga långtråkiga utfyllnadsdelar utan allt forsar på i ett rasande tempo med en bieffekt att det blir psykiskt jobbigt att behöva lägga ifrån sig boken innan man läst färdigt. Judasvaggan är en fristående uppföljare. Är man dock en person som lätt hänger upp sig på små detaljer som man anar att det funnits ett svar på i bokens föregångare bör man läsa även den annars finns risken att man tappar lite av flytet i boken, vilket den inte förtjänar.

Vill du ha en bok som skakar om dig, inte lämnar dig opåverkad och ger dig en insikt om hur världen ser ut, under ytan, är Judasvaggan ett självklart val. Det är spänning från första till sista sidan. För att summera upplevelsen väljer jag att avsluta som boken inleds: med ett citat av Pink, Sometimes I wish I was poetic and subtle. I write very bold and blunt and tell it like it is. Det är exakt vad Caroline Engvall också gör.

I

Ing-Marie Karlsson

2018-04-18

Betyg

En uppföljare till Ärren vi bär. Den drog jag mig för att läsa eftersom jag visste att temat var utom allt förstånd. När jag väl börjat kunde jag inte sluta! Judasvaggan har samma hemska tema om sexköp av barn och unga flickor med hjälp av nätet. Så välskriven och lättläst trots denna mörka beskrivning av Darknets användare. Caroline Engvall har genom sin jouralistiska verksamhet kunskap om det hon berättar om! Även denna bok är en riktig bladvändare. Rekommenderas varmt till alla som på något sätt har med barn att göra, privat eller yrkesmässigt!

L

Lotta Petrelius

2018-04-18

Betyg

Tyckte förra boken, Ärren vinbär, var spännande men uppföljaren var än mer spännande. En bok man sträckläser så se till att inte bli störd. Det mest skrämmande med boken är att det här sker ute i vårt samhälle, en bok alla föräldrar och vi som jobbar med barn borde läsa!!

M

Maria Linghall

2018-04-16

Betyg

Än en gång levererar Caroline Engvall!
Så klurigt, så smart, så obehagligt och så otippat. Hon tar verklighetens vansinne och gör att vi har möjlighet att förstå. Förstå varför hennes kamp mot barnsexhandeln är en av de viktigaste frågor att jobba med.

J

Jenny Blomqvist

2018-04-16

Betyg

Boken är helt fantastisk, man blir helt uppsluken och vill bara veta mer om vad som kommer att hända. Den är hemsk men ett ämne som är så aktuellt. Jag rekommenderar denna bok fullt ut.

R

Rebecca Krantz

2018-04-15

Betyg

Judasvaggan som uppföljare till Ärren vi bär, är minst lika bra som den första i mitt tycke. Den första hade inslag av sexhandel över landsgränser, denna har sitt fokus på det dolda internet. Där allt du som önskar inte fanns, finns.

Bitvis kommer jag på mig själv med knuta nävar och spända käkar, i en kropp som pendlar mellan kyla och värme. Reaktionerna känns inte så konstiga med tanke på det som Caroline Engvalls ord levererar till dig. Det är inte gulligt någonstans och det är mycket av det som står i boken som händer på riktigt. Precis just nu.

En del av mig vill lägga bort boken och inte öppna den igen, för att den är så välskriven och träffande om en verklighet många av oss inte visste fanns. En verklighet som oskyldiga barn och ungdomar dras in i. Men jag fortsätter läsa, i hopp om att de goda ska vinna och för att det är spännande med obehagliga trådar som knyts samman från olika håll.

Jag gillar boken skarpt för att en stor portion verklighet blandas med en del fiktion. Det blir så mycket råare och svårt att värja sig på djupet från handlingen. Och kanske är det just obekväma tillstånd hon önskar hos oss med sina böcker. Så obekväma att vi läsare också sluter upp och kämpar mot de som vill våra barn och ungdomar illa.

V

Villivonkansbooks

2018-04-13

Betyg

🐴
Ett dött spädbarn hittas inlindad i en filt i en strandad livbåt. Ulrika Stenhammar från Citypolisens sexualbrottsgrupp kopplas in. Journalisten Lovisa Ling håller på att återhämta sig från de hemska upplevelserna från det sexbrottsnätverk, hon nyss avslöjat. Ulrika och Lovisa inleder ett informellt samarbete och upptäcker att verkligheten är hemskare än de någonsin trott.
🐴
Judasvaggan är en fortsättning på Ärren vi bär, som släpptes förra året. Den gillade jag, även fast jag tyckte den var obehaglig. Judasvaggan är även den riktigt otäck och obehaglig. I boken begår flera män fruktansvärda brott mot riktigt små barn, det är vidrigt och på vippen att jag klarar av att läsa om det. Blir både illamående och får rysningar av obehag när jag läser och även gott om mardrömmar på natten. Boken är spännande och har ett konstant driv framåt, så boken går väldigt fort att läsa. Ulrika och Lovisa är ett intressant par att följa i deras arbete, det är kul med en journalist bredvid istället för bara poliser. Mot slutet hettar det till riktigt för dem.

J

Betyg

Mörk, stark och välskriven!