Judasvaggan

Uppföljaren till hyllade Ärren vi bär! Ett dött spädbarn, ömsint inlindat i en filt, hittas i en strandad roddbåt vid Årstaviken och Ulrika Stenhammar, utredare vid Citypolisens sexualbrottsgrupp, kopplas in. Journalisten Lovisa Ling lider av sviterna efter sexuella övergrepp. Just när hon tänker att hennes karriär är över stöter hon på ett ärende som hon inte kan släppa. Ett globalt nätverk på internets skuggsida skyr inga medel för att utnyttja små barn, med stora pengar och makt inblandade. Ett informellt samarbete mellan den rutinerade polisen och den unga journalisten inleds. Men de båda kvinnornas relation utvecklas i en riktning som ingen av dem hade räknat med. Tills Ulrika Stenhammar inser att Lovisa Ling döljer något för henne, något som kan få livsfarliga konsekvenser för dem båda.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

I mitt tycke kan inte en bok som inleds med ett citat från sångerskan Pinks låt ”Try” någonsin bli fel, och Judasvaggan av Caroline Engvall gör ingen besviken. Det är en extremt rå story och tyvärr återkommer hela tiden tanken att det inte bara är fiktion, att även om själva historien är påhittad är innehållet händelser som sker omkring oss varje dag. Det är en öppen och väldigt brutal beskrivning utan förskönande omskrivningar om hur världen ser ut, och vad som döljer sig på Internets baksida: Darknet. Där finns allting till salu, även människor, även barn, även spädbarn. Du får ta del av händelser där du bara vill kasta boken ifrån dig, slå händerna för ögonen och upprepa ”nej, nej, nej” som ett mantra.

I Judasvaggan får vi möta samma huvudpersoner som i sin föregångare Ärren vi bär i form av Lovisa och Ulrika: två starka kvinnor med drag vi alla kan känna igen oss i- de är inte perfekta, de är osäkra, otåliga, förälskade, rädda och envisa i en underbart mänsklig kombination men ändå med ett jävlar anamma och skinn på näsan för ett helt fotbollslag. De blir en uppfriskande kontrast till alla stereotypa deckarhjältar i form av manliga, medelålders poliser med ett alkoholmissbruk som resultat av att denne blivit lämnad av sin fru på grund av arbetsnarkomani, alternativt manhaftiga kvinnor utan några känslor utåt.

Engvall kastar oss rakt in i historien och det finns inga långtråkiga utfyllnadsdelar utan allt forsar på i ett rasande tempo med en bieffekt att det blir psykiskt jobbigt att behöva lägga ifrån sig boken innan man läst färdigt. Judasvaggan är en fristående uppföljare. Är man dock en person som lätt hänger upp sig på små detaljer som man anar att det funnits ett svar på i bokens föregångare bör man läsa även den annars finns risken att man tappar lite av flytet i boken, vilket den inte förtjänar.

Vill du ha en bok som skakar om dig, inte lämnar dig opåverkad och ger dig en insikt om hur världen ser ut, under ytan, är Judasvaggan ett självklart val. Det är spänning från första till sista sidan. För att summera upplevelsen väljer jag att avsluta som boken inleds: med ett citat av Pink, Sometimes I wish I was poetic and subtle. I write very bold and blunt and tell it like it is. Det är exakt vad Caroline Engvall också gör.

Betyg

En uppföljare till Ärren vi bär. Den drog jag mig för att läsa eftersom jag visste att temat var utom allt förstånd. När jag väl börjat kunde jag inte sluta! Judasvaggan har samma hemska tema om sexköp av barn och unga flickor med hjälp av nätet. Så välskriven och lättläst trots denna mörka beskrivning av Darknets användare. Caroline Engvall har genom sin jouralistiska verksamhet kunskap om det hon berättar om! Även denna bok är en riktig bladvändare. Rekommenderas varmt till alla som på något sätt har med barn att göra, privat eller yrkesmässigt!

Betyg

Tyckte förra boken, Ärren vinbär, var spännande men uppföljaren var än mer spännande. En bok man sträckläser så se till att inte bli störd. Det mest skrämmande med boken är att det här sker ute i vårt samhälle, en bok alla föräldrar och vi som jobbar med barn borde läsa!!

Betyg

Än en gång levererar Caroline Engvall!
Så klurigt, så smart, så obehagligt och så otippat. Hon tar verklighetens vansinne och gör att vi har möjlighet att förstå. Förstå varför hennes kamp mot barnsexhandeln är en av de viktigaste frågor att jobba med.

Betyg

Boken är helt fantastisk, man blir helt uppsluken och vill bara veta mer om vad som kommer att hända. Den är hemsk men ett ämne som är så aktuellt. Jag rekommenderar denna bok fullt ut.

Betyg

Judasvaggan som uppföljare till Ärren vi bär, är minst lika bra som den första i mitt tycke. Den första hade inslag av sexhandel över landsgränser, denna har sitt fokus på det dolda internet. Där allt du som önskar inte fanns, finns.

Bitvis kommer jag på mig själv med knuta nävar och spända käkar, i en kropp som pendlar mellan kyla och värme. Reaktionerna känns inte så konstiga med tanke på det som Caroline Engvalls ord levererar till dig. Det är inte gulligt någonstans och det är mycket av det som står i boken som händer på riktigt. Precis just nu.

En del av mig vill lägga bort boken och inte öppna den igen, för att den är så välskriven och träffande om en verklighet många av oss inte visste fanns. En verklighet som oskyldiga barn och ungdomar dras in i. Men jag fortsätter läsa, i hopp om att de goda ska vinna och för att det är spännande med obehagliga trådar som knyts samman från olika håll.

Jag gillar boken skarpt för att en stor portion verklighet blandas med en del fiktion. Det blir så mycket råare och svårt att värja sig på djupet från handlingen. Och kanske är det just obekväma tillstånd hon önskar hos oss med sina böcker. Så obekväma att vi läsare också sluter upp och kämpar mot de som vill våra barn och ungdomar illa.

Betyg

🐴
Ett dött spädbarn hittas inlindad i en filt i en strandad livbåt. Ulrika Stenhammar från Citypolisens sexualbrottsgrupp kopplas in. Journalisten Lovisa Ling håller på att återhämta sig från de hemska upplevelserna från det sexbrottsnätverk, hon nyss avslöjat. Ulrika och Lovisa inleder ett informellt samarbete och upptäcker att verkligheten är hemskare än de någonsin trott.
🐴
Judasvaggan är en fortsättning på Ärren vi bär, som släpptes förra året. Den gillade jag, även fast jag tyckte den var obehaglig. Judasvaggan är även den riktigt otäck och obehaglig. I boken begår flera män fruktansvärda brott mot riktigt små barn, det är vidrigt och på vippen att jag klarar av att läsa om det. Blir både illamående och får rysningar av obehag när jag läser och även gott om mardrömmar på natten. Boken är spännande och har ett konstant driv framåt, så boken går väldigt fort att läsa. Ulrika och Lovisa är ett intressant par att följa i deras arbete, det är kul med en journalist bredvid istället för bara poliser. Mot slutet hettar det till riktigt för dem.

Betyg

Mörk, stark och välskriven!