Varför har Jon ett svart hål i sitt hjärta? Jo, hans pappa är död. Kan man leva med ett svart hål i hjärtat? Går det att ta sig igenom det allra svåraste - så det trasiga hjärtat kan bli helt igen? Jons pappa är död. Det är svårt för Jon att förstå. Nästan omöjligt. Och han tänker inte berätta för någon att hans pappa är död. Ingen skulle förstå.Varför måste just hans pappa dö, undrar Jon. Alla andra har pappor som lever. Och är pappa verkligen borta för alltid? Hans saker finns ju kvar. Det är som om allting väntar på honom. Jon väntar också, fast mamma förklarat att pappa aldrig kommer tillbaka, inte ens om tusen år. När Jon ska fiska tar han med två spön för Jons spö tycker om att ligga intill pappas och guppa i vågorna. Och när han ska sova viskar han godnatt, för man vet aldrig. Tänk om pappa hör?Jon vill inget annat än att vara pappas Jon och att pappa ska fortsätta vara Jons pappa....
Visa mer
Recensioner
2015-06-18
Betyg 
Ganska enkel bok, men förmedlar känslor effektivt. Första gången grät jag. Inte helt förtjust i stilen på bilderna, men det funkar.
2013-10-11
Betyg
Underbar bok om ett tungt ämne. Sorgen och tankarna om pappan skildras på ett enkelt och rättframt språk. Bilderna är realistiska men har känslor. Pojkens känslor tas på allvar av berättelsen och personerna runtomkring honom. Jag tror den är mycket bra för barn ca fem år och uppåt. (Tror jag har inte koll på när sorgen börjar bli just realistisk) den känns lite som en handbok mot slutet utan att bli det på ett sätt som förtar berättelsen.
Jag antar att vagheten om vad som hänt är medvetet (läste den fort så kanske missade något) på så sätt passar sen många. Man skulle kunna säga att boken är pojkig, eller manlig, pappig, men jag tycker det är bra. Det måste få va så ibland. Det måste få finns brötiga pojkar och pappor som snickrar.
Rekommenderas, men med varsamhet. Inget man skickar med en boklåda utan förvarning.
Kan inte låta bli annat än att jämföra med Annas himmel, där färgerna och språket är så annorlunda och vägen ut ur sorgen går i fantasin och sprakande medan det för Jon Ibsen här boken är handfast, realistiskt. Båda sätten funkar.
2013-07-31
Betyg 
Fick mig att börja gråta men den är väldigt fin och slutar som tur var med en possitiv ton. Det blir bättre om man pratar om sorgen.
