Tjugofem år efteråt får Juha ett brev från Jenny, barndomsvännen som han inte sett sedan han steg på tåget vid Sävbyholms station för att aldrig återvända.
Tjugofem år efteråt får han veta att något fruktansvärt hände Jenny den där sista fredagkvällen före skolavslutningen då han inte var med.
Jenny handlar om en enda försommarnatt i barndomen - den som aldrig kan göras annorlunda.
Miljoner svenskar har läst böckerna om "En komikers uppväxt". Jenny är den fristående fortsättningen. En ofantligt sorglig och en ofantligt nödvändig historia.
Jonas Gardell, född 1963, debuterade redan 1985 med Passionsspelet. Han har därefter skrivit tretton böcker, senast fackboken Om Gud, ett antal pjäser och filmmanus samt gjort många uppmärksammade scenshower.
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Gardell gestaltar mobbandet av Juha och Jenny på ett mycket gripande sätt. Det är skrämmande, avskyvärt och känslosamt. I de båda tidigare böckerna blandas tragik med igenkänning och mycket humor. Denna bok är bara sorglig och just gripande.
Jag har läst igenom alla tre delar i denna serie. "Jenny" är den mörkaste delen och har inte heller humor på samma sätt som de tidigare (förståeligt). Den behandlar tunga saker såsom att skära sig och grova sexuella övergrepp.
Jag tycker på sätt och vis att denna delen är den bästa men att de två tidigare behövs för att få kontext till storyn. Denna del handlar också mer om att gå vidare och inte fastna i det som varit.
Det har varit motstridiga känslor att läsa denna serie då den kommer in på mycket som man sen länge har lämnat bakom sig.
FAN vad skönt det är att vara vuxen :)
Jag har läst båda böckerna som föregår Jenny. De har varit bland de roligaste och sorgligaste böcker jag har läst. Jenny är inte rolig. Alls. Läs mer på min blogg
Varm men kall! Gardell skildrar ondskans banalitet med samma närhet och säkerhet som i de tidigare böckerna om samma personer. Har under läsningens gång en bestämd känsla av att jag läst den förut, vilket jag inte minns, men det är aningen oroande att den i så fall gjort så svagt intryck tidigare. Det här är den typen av roman som jag skulle vilja skeppa ut i 100 000 ex till landets gymnasieskolor som obligatorisk läsning, men den skulle troligtvis slå för hårt mot någon ensam stackare i och varannan klass för att det skulle vara värt det. Boken är över på ett par timmar - ladda med alla delarna i serien.
''Du som saknar vänner och knappt vill andas mer, Hör mig min kära, hur ska jag få dig att förstå: Du måste resa dig upp och gå!'' Kan inte sluta älska Gardells böcker! Han är en helt fantastisk författare som berör en så otroligt mycket.
Fantastiskt. Bästa boken jag läst. Vackert skriven och skildrar tonåren som något väldigt tragiskt men ändå skimrande. Alla högstadie/gymnasieelever borde läsa den här.
En hemsk roman som stänger dig ute från verkligheten under några timmar. Läste den i skolan och fick hålla inne tårarna även om det var svårt. Läs den!
"Bara dvärgkaninerna gömmer sig i burens skugga.
Drar sig undan. Alltid så rädda.
Rädda för att de vet. Nu slår ondskans blommor ut."
Vad är de dvärgkaninerna vet? Eller är de poetiskt?
Hade för mig att Gardell var duktigare än vad denna boken ger prov på. Mest argt, men utan att karaktärerna verkligen griper tag i mig.
Tredje ljudboken i Jonas Gardells serie om Juha och Jenny är oxå jättebra, men jag saknar Jonas Karlssons uppläsning. Han var suverän i del två och borde ha läst in ettan och trean oxå. Men Gardell är givetvis oxå bra.
Sämre än dom andra, men det finns något i Gardells Sävbyholm som kryper och klänger sig fast i en. Det är nästan läskigt. Hur hemskt livet än är, så slutar man ändå till sist med gråt i halsen. Men inte av sorg, eller tragik, utan över hur vackert livet ändå kan vara.
Boken som räddade mina tonår med världens viktigaste budskap. Det som hjälpte mig mest var att man måste resa sig och gå. Och att ja, jag är en alien, men det är ok, eftersom det finns andra aliens också och dessa kommer man träffa i sinom tid...
Sorgligt, sorgligt... Och det värsta är insikten om att vi nog alla haft en "Jenny" i vår egen klass. Kanske var det du själv? Eller var du kanske Pia eller Charlotte? Måtte våra egna barn ha en bättre skolgång säger jag bara!