Jeg skal finde nøglen

Betyg

För den som, liksom jag, hoppats på något i klass med Keplerböckerna är det bara sluta hoppas. Paret Ahndoril har försökt göra något annorlunda och lyckats, men för min del var det tyvärr inte till något bättre, eller ens i närheten.
Gillar man Agatha Christie-deckare kan det säkert finnas mycket att hämta i den här boken, men den var inget för mig alls.
Ser fram mot nästa Kepler istället!

Betyg

"Jag kommer hitta nyckeln" är en spännande och lättläst deckare. Handlingen håller en på tårna och det är svårt att förutspå händelserna. Berättelsen utspelar sig i miljöer som bjuder in till intriger utöver det jag är van med. Stundvis kan det kännas som att en del detaljer är överflödiga, men i övrigt är det en bra bok som jag skulle rekommendera till någon som är ute efter en spännande men enkel deckare.

Betyg

"Jag kommer hitta nyckeln" av Alex Ahndoril är en spännande bok man inte vill sluta läsa för att få reda på sanningen vad som faktiskt hände på Manheim.

I perioder kan berättelsen kännas någotlunda seg och dom beskriver ibland lite för mycket vad det är för mat och dryck dom äter. Förutom dessa negativa saker så är boken i sin helhet spännande och är en spännande berättelse och en väldigt bra "murder mustery" där man hela tiden kan sitta och gissa vem som har gjort vad.

Sammanfattningsvis så är det en spännande bok, personligen inget jag skulle läst om det inte vore för att det ingick i en skoluppgift men jag är glad att jag läste den och skulle ge den ett medelbetyg vid ranking.

Betyg

Ok bok men inget bestående minne. Mycket detaljer kring vad man äter och dricker.

Betyg

"Jag kommer att hitta nyckeln" av Alex Ahndoril är en bok som har rört om i den litterära grytan, och efter att ha dykt ned i dess sidor, är det tydligt att den inte förtjänar all den kritik som vissa recensenter har hällt över den. Visst, berättelsen har sina brister, men dess kärna och det budskap som Ahndoril försöker förmedla är både tankeväckande och engagerande.

Först och främst, låt oss adressera elefanten i rummet: gestaltningen. Kritiker har inte haft fel i att peka ut att berättelsen ibland känns seg, och mycket av detta kan tillskrivas den överdrivna gestaltningen som Ahndoril tycks ha en förkärlek för. Det är sant att jag inte behöver veta varje litet sus av däcken mot asfalten, särskilt när dessa detaljer inte bidrar till berättelsens framåtrörelse eller djupare förståelse. Denna typ av överdriven gestaltning kan ibland kännas som en sjukdom i modern litteratur, där kvaliteten på en berättelse mäts i dess förmåga att överösa läsaren med detaljer, snarare än dess förmåga att röra vid hjärtat eller väcka tankar.

Trots detta, är det viktigt att erkänna att "Jag kommer att hitta nyckeln" har en solid berättelse som definitivt förtjänar uppmärksamhet. Ahndoril har vävt samman en komplex och fängslande historia som håller läsaren engagerad genom hela boken. Det finns stunder av briljans i deras skrivande, där den rika beskrivningen faktiskt lyckas framkalla starka bilder och känslor. Det är i dessa ögonblick som Ahndorils talang som författare verkligen lyser igenom.

Sammanfattningsvis, "Jag kommer att hitta nyckeln" är inte det mästerverk som vissa kanske hade hoppats på, men den är heller inte den litterära katastrof som vissa recensenter har utmålat den som. Medelbetyget är en rättvis bedömning, som erkänner både dess styrkor och svagheter. För läsare som är villiga att se förbi den ibland tröttsamma detaljrikedomen, finns det en gripande berättelse att upptäcka.

Betyg

Njaeee. En modern Agatha Cristie deckrgåta med mycket alkohol. Lättläst!