Jägarna på Karinhall

Betyg

Spiondrama med osmaklig pornografi

Samtidigt som Hitler inviger sommar-OS i Berlin 1936 samlar diktatorns närmaste man Hermann Göring nazikoryféer, utländska diplomater och tyskvänliga kungligheter till flera dagars jakt i skogarna runt hans palatsliknande lantställe Karinhall.

Författaren Carl-Henning Wijkmark gick ur tiden förra året. Jag har bara läst två av hans böcker. Den augustprisbelönade ”Stundande natten” (2007) minns jag som en insiktsfull och normbrytande skildring av några cancerpatienters sista dagar på en palliativ vårdavdelning.

”Jägarna på Karinhall” är författarens skönlitterära debut 1972. Femtio år efter dess tillkomst blev det en för mig mycket obehaglig läsupplevelse, förmodligen några av de gräsligaste boksidor jag tagit mig igenom.

Till formen är denna mörka satir, denna humorbefriade svarta fars, en spionhistoria där den frikostige värden försöker värja sig mot attentat och förräderi. Han litar inte längre på sin egen skapelse Gestapo. Rivaler som Heydrich och Himmler lurar i kulisserna. Engelska MI5 anlitar en norsk maratonlöpare för att nästla sig in bland alla inbjudna jaktgäster.

Så långt har jag inga invändningar. Inte heller störs jag av romanens karikatyr av det drogberoende fåfänga fläskberget Göring. Det är kvinnosynen och bokens utstuderade våldspornografi jag reagerar mot. Efter 2010-talets metoo-rörelse är det knappast möjligt att ge ut en så gränslös exploatering av kvinnokönet.

Jakten på klövvilt är snarast en täckmantel för att de manliga gästerna ska få förlusta och förgripa sig på prostituerade kvinnor och flickor som Göring låtit hämta i koncentrationsläger och Berlins bordellkvarter. I varje enskilt belägen jaktstuga väntar dessa kvinnokroppar på att skändas av instövlande berusade knektar, friherrar och dreglande gubbar. Författaren beskriver i detalj den manliga maktens sexuella utnyttjande av vaginor och analöppningar.

Det riktigt obehagliga är att mitt i den smärta som slavinnorna utsätts för påstås de uttrycka villighet och vällust. De till och med tjurar om männen inte lyckas tillfredsställa dem. Det skulle kunna ingå i rollspelet, i deras repertoar. Det skulle kunna vara ett utslag av förövarnas önskan och inbillningssjuka. Men den pornografiska suggestionen smittar av sig på mig som läsare. Jag blir delaktig i svinerierna. Och tvingas fråga mig: skulle jag ha agerat som de övriga jägarna om mitt namn stått på Görings gästlista?

Det är en ruggig tanke.

Och den stannar inte inom ramen för bokens historiska kontext. Den seglar vidare till vår tids moderna upplysta demokratier där fortfarande kvinnor tvingas sälja sina kroppar. Till maktblinda skitstövlar i uniform eller kostym. Trafficking tillhandahåller eskort- och kaffeflickor. Bortom eufemismerna trampas sämre lottade ner i horornas och ludrens träsk.

Carl-Henning Wijkmarks sätt att skildra köttsliga excesser värre än i Sodom och Gomorra måste ha en mening utöver att foga bokstäver till ord och meningar.

Men varför innehåller hans roman inte en enda anständig karl?

Betyg

Rabelaisk, Baldersonsk.

Betyg

Kul!

Betyg

En roman om hur det kunde ha gått till på Görings gods.