Jag vill inte tjäna

Betyg

Stark 3:a

Betyg

💜💜💜

Betyg

Vackert språk, men lite för subtil för min smak.

Betyg

Jag tycker inte om att bli skriven på näsan, men den här var lite för subtil.

Betyg

Nu har jag lite pliktskyldigt läst hans "Jag vill inte tjäna" och blir glatt överaskad. Romanen är välskriven, handlar om ett intressant och angeläget ämne - om så kallade offentliga kvinnnor under 1880-talet deras plikt att inställa sig en gång i veckan för inspektion av stadsläkaren - och ger en fyllig bild av livet i Uppsala med den på sin tid relativa dominans av studenter och professorer. Vissa delar om några av offentliga kvinnorna tycks vara autentiska.
Lite svårt har jag emellertid att hänga med i var i tiden romanens olika avsnitten befinner sig. Huvudhandlingen tycks utspela sig under en enda dag med något års återblickar.
En intressant bekanskap är han, Ola Larsmo.

Betyg

Det är ömsint skildrat. Jag tänker på Hjalmar Söderberg när jag läser Larsmos finstämda språk men innehållet är baksidan, det mörka, dolda och våldsamma och samtidigt märkligt kliniska livet med de prostituerade runt Dragarbrunnsgatan och Svartbäcksgatan i Uppsala som bistår studenter och professorer i sexuell nöd. Fantastiskt bra. Man står mitt i flödet och detaljer ger en lokalfärg man inte glömmer. Jag hade lite svårt att hålla isär tidsplanen så det blir inte högsta betyg.

Betyg

Bra språk och miljöskildringen är fantastisk. Rekommenderas!

Betyg

Jag vill inte tjäna utspelar sig i Uppsala på 1880-talet och handlar om stadens "offentliga" flickor som har ålagts besiktning en gång i veckan och om den doktor som får uppdraget att utföra besiktningen.

Det är på många sätt en hemsk bok eftersom flera av flickornas levnadsöden är hämtade från verkliga besiktningsprotokoll, och ofta blev de inte äldre än ca 30 år.

Jag tycker om beskrivningen av Uppsala eftersom jag känner igen många av platserna och det känns lite overkligt att de här stackars flickorna faktiskt har bott och varit verksamma här. Det som förbryllar mig mest i boken är att det aldrig förekommer talstreck (-) framför eller citationstecken (") runt repliker. Det fick jag lära mig redan i grundskolan att man skulle ha.

Betyg

Jag har läst Larsmo tidigare och kan därför inte låta bli att jämföra språket i hans böcker. Här har det nått ännu längre, en sorts förfining. Jag njöt inte bara av språket utan också av historien.

Betyg

På den tiden så höll alla familjeflickor på sig. Den fria kärleken var inte uppfunnen. Uppsalas studenter behövde sexuell stimulans och massor av kvinnor drog till staden för att tjäna som prostituerade. För flertalet människor var de sociala villkoren vidriga. En social indignationsroman kan man säga att det här är, fast det handlar om historia (åtminstone för Sveriges del). Personerna är lite bleka. Ibland är det svårt att hänga med i skiftningen mellan nu och då i berättelsen.

Betyg

En stark skildring av hur samhället (Uppsala) på 1880-talet såg på prostitution och mäns "behov" av kvinnor. Huvudpersonerna är en läkare, som varje vecka ska "besikta" de protituerade, och en av de prostituerade kvinnorna. Boken är välskriven och språket anpassat efter tiden, vilket gör att man nästan kan känna sig förflyttad i dåtid. Spännande!

Betyg

Larsmo skriver så att man, som genom en tidsmaskin, befinner sig i 1800-talet. Samma känsla infinner sig som i Hjalmar Söderbergs böcker. Bokens tema är väldigt upprörande.