Extra MP3-CD medföljer! »Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas.« Vid en första anblick har Ann Heberlein allt man kan önska sig: man, barn och en framgångsrik yrkeskarriär som forskare och journalist. Men bakom den lyckade fasaden döljer sig en mardrömslik tillvaro: Heberlein lider av manodepressivitet - eller bipolär 2 som psykiatrin kallar det. I denna skoningslöst självutlämnande rapport från sjukdomens insida tar hon oss med in den manodepressiva människans helvetiska vardag, en tillvaro där tanken på självmord är en ständig följeslagare. Pressröster: "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är egentligen mer än en bok, den är ett stycke delat liv och delat lidande, en...
Visa mer
Recensioner
2020-10-13
Betyg 
Inte riktigt min typ av bok men den är ändå intressant och ger en inblick i den manodepressiva världen. Lite för rörig och lite för mycket upprepningar för att passa mig men läsvärd.
2019-01-18
Betyg 
Älskar boktiteln och vill verkligen älska boken med, då jag känner igen mig i mycket. Men den är för rörig och för mycket "tyck synd om mig" för att jag ska orka läsa..
2018-05-07
Betyg 
Från en bipolär till en annan, så har denna bok rekommenderats mig från det den utgavs. Om och om från olika håll. Från ”fullt friska normala” också, flertalet gång. Så till slut läste jag. Den triggar mig, att bli arg, irriterad.. Jag kallar mig för att jag ÄR bipolär. Inte mycket mer än att vara lång.. Ibland är det min fördel, ibland min nackdel. Jag ansåg denna bok vara ältande, självömkande, en aning ”semig-hörmig”, teatraliskt författad. Nej, för mig är detta inte en bok jag rekommenderar. Och då ville jag inte heller leva, inte heller dö. Men jag vill vara levande.
2015-10-12
Betyg
Jag tyckte att boken var bra, det är angeläget att skriva om psykisk sjukdom och tvätta bort alla tabun kring det. Den var också gripande och språket var för det mesta intensivt. Ändå är det något som gör att jag inte vill sätta mer än en trea. Slutet känns spekulativt, det blir lite Marcus Birro över det hela.
2015-03-12
Betyg
Jag minns att det gjorde ont att läsa den i början, att kunna identifiera sig, men sedan blev jag otroligt irriterad. Hennes ältande. Hennes dömande attityd mot andra. Hennes elitism. Jag läser i en gammal läsdagbok jag skrev för några år sedan - "är antagligen mest intressant för bipolära eller folk som vill veta mer om psykiska sjukdomar". Spola fram några år och det visar sig att jag själv är bipolär. Se på fasiken, liksom.
2015-03-06
Betyg
Svårt att sätta betyg på en självbiografi som den här. Om det jag har hört stämmer, att Heberlein gav ut boken under en svår depression och sedan försökte ta tillbaka den, så känns det som att smygläsa någons dagbok. Har man rätt att skriva vad som helst? Jag vet inte, jag tänker på hennes barn.
2013-11-13
Betyg 
Läs den. Välskriven. Intressant. Lärorik. Sammanfattar lidandet och speglar verkligheten. Lär sig så mycket man kan utan att själv ha upplevt lidandet.
2013-07-08
Betyg 
En viktig bok, en svart bok, ett starkt budskap. Den går rakt in i hjärtat. förstår dock om vissa inte klarar av att läsa den, man bör nog vara ganska harmonisk själv när man läser den.
2013-05-11
Betyg
Om man inte förstår sig på den här boken har man med största sannolikhet aldrig själv tvivlat över huruvida livet har en mening eller inte. Det har jag, så gott som dagligen. Jag applåderar Heberlein för att hon lyckats sätta ord på (en del) av mina tankar!
2013-05-11
Betyg
Om man inte förstår sig på den här boken har man med största sannolikhet aldrig själv tvivlat över huruvida livet har en mening eller inte. Det har jag, så gott som dagligen. Jag applåderar Heberlein för att hon lyckats sätta ord på (en del) av mina tankar!
2012-09-23
Betyg
När man börjar läsa boken kommer man direkt in i hennes tankar och det kan bli både för tungt att läsa och för mycket när hon skriver om sina tankar hit och dit, mycket ältande. (Men det är väl det man gör när man är nedstäm, ältar alltså.) Man får en insikt i hur det kan vara att ha depression och att ständigt brottas med de negativa tankarna som styr hennes liv.
2012-09-03
Betyg
Jag förstår att det inte kan vara lätt att leva med ångest och depressioner och att självmord ibland kan kännas som enda utvägen.
Men därifrån till att skriva en bok som inte handlar om annat än alla tänkbara sätt du kan tänkas ta ditt eget liv är ju kanske en överdrift. Efter en timme av "jag älskar mina barn, vill inte att de ska lida men jag kanske ska ta och deränka mig ändå" så blir man ganska trött och om man inte upplevt ångest och depression innan har man det när man är färdig med boken för aldrig har jag läst något som lyckats sänka mitt humör så som denna bok!
2012-05-12
Betyg
Gripande, men jag läste aldrig klart den. De korta meningarna och de röriga "tankarna" blev lite för mycket. Hade gärna läst mer om den hade haft en drivande handling.
2012-05-08
Betyg
läste den då den kom ut, mest för att få en djup inblick vad det kan innebära att vara bipolär. lite "dagboksessä", över handlingen. Men man kan inte komma ifrån att den griper tag och nästlar sig in som en trojan. På gott och ont.
2012-03-04
Betyg
Den här boken är lättläst, det vill säga är ganska kort, med stor text i pocket. Men ack så svår. Ann Heberlein mår dåligt, dåligt, dåligt och umgås med självmordstankar nästan varje dag. Utåt verkar det bra, hon har en man som är präst, tre underbara barn, ett intressant jobb som skribent och debattör och en fantastisk utbildning (teologie doktor i etik). Men hon mår bedrövligt och det gör hon i omgångar i sitt liv, i många perioder. Det första kapitlet heter Väntrum och här beskiver hon väntrummet där hon suttit många gånger för att få hjälp med ångest och självmordstankar och hur hon tycker hon lyckats bra när hon kommit därifrån med olika mediciner.
Ann intellektualiserar sitt mående på en väldigt avancerad nivå, jag tänker mig att det beror på hennes akademiska studier. Hon tänker, tänker, tänker som om hon skulle kunna tänka sig ur lösningen på sina problem. Men hon verkar komma fram till att det inte hjälper. Kant vet inte, Foucault vet inte, Nietzsche vet inte. Men hon vill inte bli förstådd, accepterad, få en prideparad eller vara med i någon ”stödförening för galningar”. Inte förrän på sluten verkar alla orden (som ändå inte hjälper?) ta slut – det akademiska språket avmattas och kapitlet heter Avsked. Det handlar om hur människor som tagit livet av sig lämnat brev efter sig och hennes känslor runt det. Om hur hon har svårt att formulera ett avsked om hon skulle ta livet av sig. Om hon inte skulle orka mer. Det känns äkta. Men sedan slutar boken med att hon lägger manuset i ett kuvert till sin man och vill att han ska få det publicerat efter hennes död. Men tack och lov tog hon inte livet av sig, men boken kom ut ändå.
Det är svårt att ge böcker recensioner om människor som berättar om sig själva, det blir lätt att man sätter betyg på dem och deras lidande och det vill man ju undvika till varje pris. Jag förstår på en intellektuell nivå att Ann verkligen har (har haft?) det extremt jobbigt, men har svårt att sätta mig in i hennes liv. Jag vet hur det är med att kämpa med att förstå, men till slut finns inte svar på allt och man måste acceptera och gå vidare ändå på något vis. Jag vill tvärtom vad Ann önskar, bli förstådd, accepterad, ha stolta ”psykparader” och jag är med i flera föreningar för ”galningar”. Det enda Ann och jag verkar ha gemensamt är att vi tar plats, vårt dåliga mående kräver någon sorts uppmärksamhet och jag tänker mig att om man som Ann arbetar i media verkligen får mycket av det, kan det bli svårhanterbart.
http://bookiecookiez.wordpress.com/2012/03/03/jag-vill-inte-do-jag-vill-bara-inte-leva-av-ann-heberlein/
2012-02-27
Betyg
sträckläste. vilket säger ungefär allt. ocensurerad, ärlig, utlämnande och helt fantastisk. heja ann.
2011-12-07
Betyg
Intressant och tragisk men med en liten gnutta hopp! En viktig bok i debatten om psykvården.
2011-07-20
Betyg
Jag är lite tudelad till boken som är väldigt självutlämnande och självcentrerad. Det är stark att lämna ut sig själv på detta sättet. Men samtidigt är det en viktig bok för att få oss att förståhur det är att leva med en bipolär sjukdom. Den ger insikt och förstålese.
2011-03-31
Betyg
En insiktsfull berättelse om hur det är att leva med det kaos som periodvis uppstår för en person som är drabbad av bipolär sjukdom. Mycket bra som ljudbok med Marie Richardsson som uppläsare.
Betyg
Jättesvårt att betygsätta boken. Jag kan inte säga att jag förstår mera efter att ha läst den, för jag har aldrig (på allvar) haft ångest eller velat sluta leva. För mig är psykiska sjukdomar jättesvåra att greppa, även efter denhär boken. Jag kunde lika gäran klicka i fem stjärnor som endast en, därför hamnade det i mitten.
2011-01-10
Betyg
En bok fylld med smärta. Det här är väldigt tungt att läsa, men det ger en mycket bra förståelse för vad man går igenom när man genomlever en psykisk sjukdom. Det krossar även fördomar för hur en psykiskt sjuk människa ska se ut, vad denne ska arbeta med osv. Rekommenderas!
2010-12-28
Betyg
Man skulle lätt få för sig att detta skulle vara en tung och dyster bok men så är inte fallet.Hon skriver fantastiskt bra
Det var mycket intressant och följa hennes tankar och den här boken berör och lämnar mycket efteråt att tänka på.
2010-12-07
Betyg
Så har jag då läst den och trots höga förväntningar är jag förstummad av ... ja, av vad? Beundran? Nja. Men det är en fantastisk text hon skrivit. Jag har aldrig läst en så tillgänglig bok om psykisk ohälsa och aldrig har jag läst någon som kan beskriva de fjäderlätta skiftena mellan högt-lågt, djupt-ytligt, svart-vitt som AH. Men slutet var svårt att läsa. Kokett och lite kvalmigt. Därför en 4:a.
2010-11-01
Betyg
Jag var väldigt skeptiskt till den här boken, då jag förfasade mig över dess totala utlämnande. Jag hade rätt. Och jag hade fel. Boken är brutal, störande och obarmhärtig. Men framför allt är den jätteviktig. Och väldigt vacker.
2010-09-08
Betyg
Lyssnade på denna - innehållet intressant - men "fel" uppläsare. Marie Richardsson är duktig men passar inte till denna text. Jag längtade efter att höra Anns härliga röst.
Boken ger oss andra en inblick de sjukas situation, men är oerhört utlämnanade - för mycket?
2010-09-02
Betyg
Jag gillar det direkta och raka sättet som hon skriver. Dock har jag lite svårt för slutet som känns så överdramatiskt. Många tankvärda saker tar hon upp som man kommer att ta med sig...
2010-07-29
Betyg
När man väl kommit över staccatosvenskan och hittat flytet börjar man förstå hur Anns hjärna går på övervarv. Alla dessa ord och tankar i ett hisnande tempo. Jag förstår att hon är trött.
Jag gillar hennes åttio/tjugo-regel. Jag tror det är så. Vi har för mycket tid att göra icke-viktiga saker. Saker som är på riktigt viktiga. Det ger oss för mkt tid att fundera. För mycket tomhet.
Sen spann mina tankar iväg när jag läste hennes tankar om hur hon tror att alla är "lyckliga" och hennes sorg över att hon aldrig kan bli lycklig. Tror hon alltså att alla vi andra går omkring i ett ständigt lyckorus? Då hade jag också blivit galen.
En mycket läsvärd bok. En bok att läsas mer än en gång. En bok som speglar en hjärna på högvarv. Älskar citaten hon hittat och återger. Och jag vill läsa mer av hennes texter.
2010-07-11
Betyg
En mycket tänkvärd bok gav mig mycket. Ann H gav 100% av sig själv - så här är det för mig. Ingen tung ocg mörk bok trots ämnet och titeln. Jag skall nog läsa om den!
2010-07-06
Betyg
Jag har själv haft depression, och även om manodepressivitet inte är riktigt samma sak, så kan jag känna igen mig i hennes inre smärta. Det är en viktig bok som behövs eftersom den är skriven av en person som faktiskt lever med detta och ingen klinisk läkare eller annan förstå-sig-på-are.
2010-06-19
Betyg
Jag blev lite irriterad på de korta meningarna, måste jag erkänna. Dock lyckades jag för det mesta koppla bort irritationen över det, och fascineras över innehållet istället. Böcker som denna och "Vingklippt ängel" kan vara oerhört problematiska samtidigt som de behövs, eftersom de ger en väldig inblick i en psykiskt sjuk människas känsloliv på ett lättillgängligt sätt. De pratar inte om diagnoskriterier eller statistik utan är mer: "Såhär känner jag. Såhär upplever jag vården jag får." Heberleins språk är varken fyllt av krångliga termer eller kallt och akademiskt, utan får en snarare att känna en oerhörd medkänsla. Samtidigt är den inte snyftig, det är inget "buhu det är synd om mig" även om hon skriver väldigt mycket om självhat och självmord. Det jag tyckte mest om var att hon visade upp dagens psykvård och psykisk sjukdom utifrån patientens perspektiv, speciellt eftersom hon verkar väldigt medveten om vad hon gör mot sin omgivning och sig själv. Jag tyckte också om alla filosofiska idéer hon tar upp och diskuterar utifrån sitt perspektiv.
Det dramatiska slutet drog ned mitt betyg från en väldigt stark fyra till en svajig nästan-fyra. Lite för dramatiskt och obehagligt för min smak.
2010-06-03
Betyg
Läsvärd på så mng sätt. AH ger av sig själv , hennes sätt att beskriva sitt liv med sjukdomen gör att du inte kan sluta läsa. Läs oxå "Det var inte mitt fel" alla som inte läst den, även den är mycket bra. AH är så otroligt skarpsynt, hon fashinerar mig.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
