Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Heberlein, Ann

| 2008

Flag from sv

1079


Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt. Ann Heberlein, teologie doktor i etik, fick med sin förra bok Det var inte mitt fel om konsten att ta ansvar en stor publik. Hon har undervisat vid universitet, är en ofta engagerad föreläsare i etiska frågor och är också mycket verksam som debattör och skribent, bland annat i Sydsvenskan och Expressen. Ann Heberlein lider sen tjugoårsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som tidigare kallades manodepressivitet.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

S

Sarah

2019-02-09

Betyg

Sorglig.. Gillar Ann ofta i debatter och tycker att hon gör sig bättre där än i bokform

Bokslukerskan 93

2019-01-18

Betyg

Älskar boktiteln och vill verkligen älska boken med, då jag känner igen mig i mycket. Men den är för rörig och för mycket "tyck synd om mig" för att jag ska orka läsa..

Madeleine Löfqvist

2018-08-01

Betyg

Intressant

Cecilia Westberg

2018-05-07

Betyg

Från en bipolär till en annan, så har denna bok rekommenderats mig från det den utgavs. Om och om från olika håll. Från ”fullt friska normala” också, flertalet gång. Så till slut läste jag. Den triggar mig, att bli arg, irriterad.. Jag kallar mig för att jag ÄR bipolär. Inte mycket mer än att vara lång.. Ibland är det min fördel, ibland min nackdel. Jag ansåg denna bok vara ältande, självömkande, en aning ”semig-hörmig”, teatraliskt författad. Nej, för mig är detta inte en bok jag rekommenderar. Och då ville jag inte heller leva, inte heller dö. Men jag vill vara levande.

M

Mikaela Metafor

2015-10-21

Betyg

En bok som man läser ut på någon timme, vilket gör att den inte fastnar så mycket i eftertanken. Det är en djupdykning i en psykiskt sjuk människas värld och det skildras bra.

Maria Nilsson

2015-10-12

Betyg

Jag tyckte att boken var bra, det är angeläget att skriva om psykisk sjukdom och tvätta bort alla tabun kring det. Den var också gripande och språket var för det mesta intensivt. Ändå är det något som gör att jag inte vill sätta mer än en trea. Slutet känns spekulativt, det blir lite Marcus Birro över det hela.

E

Emma T

2015-10-12

Betyg

Boken är gripande, men föll mig ändå inte i smaken. Gillade inte språket hon skriver på.

L

Louise Jakobsson

2015-06-20

Betyg

Underbar bok!

Victoire Marcel

2015-03-12

Betyg

Jag minns att det gjorde ont att läsa den i början, att kunna identifiera sig, men sedan blev jag otroligt irriterad. Hennes ältande. Hennes dömande attityd mot andra. Hennes elitism. Jag läser i en gammal läsdagbok jag skrev för några år sedan - "är antagligen mest intressant för bipolära eller folk som vill veta mer om psykiska sjukdomar". Spola fram några år och det visar sig att jag själv är bipolär. Se på fasiken, liksom.

Sara Krondahl

2015-03-06

Betyg

Svårt att sätta betyg på en självbiografi som den här. Om det jag har hört stämmer, att Heberlein gav ut boken under en svår depression och sedan försökte ta tillbaka den, så känns det som att smygläsa någons dagbok. Har man rätt att skriva vad som helst? Jag vet inte, jag tänker på hennes barn.

Hannes Skarin

2015-02-03

Betyg

Otrolig. Läste ut den på en dag.

J

Jessica Gunnarsson

2015-01-02

Betyg

Så fruktansvärt gripande, går in under skinnet!

Lina Evegård

2014-06-28

Betyg

En mångfacetterad bok om hur det är att leva med en bipolär sjukdomen. Herberlein täcker in mycket av sjukdomen, och för någon som själv är drabbad kan den vara tuff att läsa, då igenkänningsfaktorn är hög. Jag rekommenderar den här boken särskilt till de som har någon med samma typ av problematik i sin närhet.

Jasmina <3

2014-05-08

Betyg

Denna bok var helt okej tycker jag =)

Lina <3

2013-11-13

Betyg

Läs den. Välskriven. Intressant. Lärorik. Sammanfattar lidandet och speglar verkligheten. Lär sig så mycket man kan utan att själv ha upplevt lidandet.

Hedvig Marklinder

2013-10-24

Betyg

Är helt tagen! En bok som verkligen är värd att läsa!

A

Anki Vincent

2013-07-20

Betyg

Jobbig läsning men gripande om en klok kvinna som kämpar mot sjukdom.

E

Ellinor Karlberg

2013-07-08

Betyg

En viktig bok, en svart bok, ett starkt budskap. Den går rakt in i hjärtat. förstår dock om vissa inte klarar av att läsa den, man bör nog vara ganska harmonisk själv när man läser den.

Pernilla Lindholm

2013-05-11

Betyg

Om man inte förstår sig på den här boken har man med största sannolikhet aldrig själv tvivlat över huruvida livet har en mening eller inte. Det har jag, så gott som dagligen. Jag applåderar Heberlein för att hon lyckats sätta ord på (en del) av mina tankar!

Pernilla Lindholm

2013-05-11

Betyg

Om man inte förstår sig på den här boken har man med största sannolikhet aldrig själv tvivlat över huruvida livet har en mening eller inte. Det har jag, så gott som dagligen. Jag applåderar Heberlein för att hon lyckats sätta ord på (en del) av mina tankar!

Emilie Svärd

2012-09-23

Betyg

När man börjar läsa boken kommer man direkt in i hennes tankar och det kan bli både för tungt att läsa och för mycket när hon skriver om sina tankar hit och dit, mycket ältande. (Men det är väl det man gör när man är nedstäm, ältar alltså.) Man får en insikt i hur det kan vara att ha depression och att ständigt brottas med de negativa tankarna som styr hennes liv.

Amelie Adrielsson

2012-09-03

Betyg

Jag förstår att det inte kan vara lätt att leva med ångest och depressioner och att självmord ibland kan kännas som enda utvägen.
Men därifrån till att skriva en bok som inte handlar om annat än alla tänkbara sätt du kan tänkas ta ditt eget liv är ju kanske en överdrift. Efter en timme av "jag älskar mina barn, vill inte att de ska lida men jag kanske ska ta och deränka mig ändå" så blir man ganska trött och om man inte upplevt ångest och depression innan har man det när man är färdig med boken för aldrig har jag läst något som lyckats sänka mitt humör så som denna bok!

Victoria Wu

2012-05-12

Betyg

Gripande, men jag läste aldrig klart den. De korta meningarna och de röriga "tankarna" blev lite för mycket. Hade gärna läst mer om den hade haft en drivande handling.

Robert Johansson

2012-05-08

Betyg

läste den då den kom ut, mest för att få en djup inblick vad det kan innebära att vara bipolär. lite "dagboksessä", över handlingen. Men man kan inte komma ifrån att den griper tag och nästlar sig in som en trojan. På gott och ont.

E

Emeli Backström

2012-04-18

Betyg

Självutlämnande men ack så ärlig.

Betyg

Den här boken är lättläst, det vill säga är ganska kort, med stor text i pocket. Men ack så svår. Ann Heberlein mår dåligt, dåligt, dåligt och umgås med självmordstankar nästan varje dag. Utåt verkar det bra, hon har en man som är präst, tre underbara barn, ett intressant jobb som skribent och debattör och en fantastisk utbildning (teologie doktor i etik). Men hon mår bedrövligt och det gör hon i omgångar i sitt liv, i många perioder. Det första kapitlet heter Väntrum och här beskiver hon väntrummet där hon suttit många gånger för att få hjälp med ångest och självmordstankar och hur hon tycker hon lyckats bra när hon kommit därifrån med olika mediciner.

Ann intellektualiserar sitt mående på en väldigt avancerad nivå, jag tänker mig att det beror på hennes akademiska studier. Hon tänker, tänker, tänker som om hon skulle kunna tänka sig ur lösningen på sina problem. Men hon verkar komma fram till att det inte hjälper. Kant vet inte, Foucault vet inte, Nietzsche vet inte. Men hon vill inte bli förstådd, accepterad, få en prideparad eller vara med i någon ”stödförening för galningar”. Inte förrän på sluten verkar alla orden (som ändå inte hjälper?) ta slut – det akademiska språket avmattas och kapitlet heter Avsked. Det handlar om hur människor som tagit livet av sig lämnat brev efter sig och hennes känslor runt det. Om hur hon har svårt att formulera ett avsked om hon skulle ta livet av sig. Om hon inte skulle orka mer. Det känns äkta. Men sedan slutar boken med att hon lägger manuset i ett kuvert till sin man och vill att han ska få det publicerat efter hennes död. Men tack och lov tog hon inte livet av sig, men boken kom ut ändå.

Det är svårt att ge böcker recensioner om människor som berättar om sig själva, det blir lätt att man sätter betyg på dem och deras lidande och det vill man ju undvika till varje pris. Jag förstår på en intellektuell nivå att Ann verkligen har (har haft?) det extremt jobbigt, men har svårt att sätta mig in i hennes liv. Jag vet hur det är med att kämpa med att förstå, men till slut finns inte svar på allt och man måste acceptera och gå vidare ändå på något vis. Jag vill tvärtom vad Ann önskar, bli förstådd, accepterad, ha stolta ”psykparader” och jag är med i flera föreningar för ”galningar”. Det enda Ann och jag verkar ha gemensamt är att vi tar plats, vårt dåliga mående kräver någon sorts uppmärksamhet och jag tänker mig att om man som Ann arbetar i media verkligen får mycket av det, kan det bli svårhanterbart.
http://bookiecookiez.wordpress.com/2012/03/03/jag-vill-inte-do-jag-vill-bara-inte-leva-av-ann-heberlein/

Anna

2012-02-27

Betyg

sträckläste. vilket säger ungefär allt. ocensurerad, ärlig, utlämnande och helt fantastisk. heja ann.

Tobbe Fransson

2012-02-13

Betyg


Jag beundrar maken som hållit ut och stöttat i så många år! Enormt.

AnnaMaria Dahlén

2011-12-30

Betyg

Effektsökeri och kokketteri, men ändå...

Emelie Rokicki

2011-12-07

Betyg

Intressant och tragisk men med en liten gnutta hopp! En viktig bok i debatten om psykvården.

J

Jenny Brodd

2011-11-05

Betyg

Mycket läsvärd!

Lena L

2011-07-20

Betyg

Jag är lite tudelad till boken som är väldigt självutlämnande och självcentrerad. Det är stark att lämna ut sig själv på detta sättet. Men samtidigt är det en viktig bok för att få oss att förståhur det är att leva med en bipolär sjukdom. Den ger insikt och förstålese.

C

cecilia kamstedt

2011-06-08

Betyg

Förklarar precis som det är i en svår situation

Maria Eriksson

2011-03-31

Betyg

En insiktsfull berättelse om hur det är att leva med det kaos som periodvis uppstår för en person som är drabbad av bipolär sjukdom. Mycket bra som ljudbok med Marie Richardsson som uppläsare.

Anette Marcusson

2011-03-17

Betyg

Kommentera...

J

Johanna *

2011-02-28

Betyg

Jättesvårt att betygsätta boken. Jag kan inte säga att jag förstår mera efter att ha läst den, för jag har aldrig (på allvar) haft ångest eller velat sluta leva. För mig är psykiska sjukdomar jättesvåra att greppa, även efter denhär boken. Jag kunde lika gäran klicka i fem stjärnor som endast en, därför hamnade det i mitten.

Cindy Kempe

2011-01-10

Betyg

En bok fylld med smärta. Det här är väldigt tungt att läsa, men det ger en mycket bra förståelse för vad man går igenom när man genomlever en psykisk sjukdom. Det krossar även fördomar för hur en psykiskt sjuk människa ska se ut, vad denne ska arbeta med osv. Rekommenderas!

Betyg

Man skulle lätt få för sig att detta skulle vara en tung och dyster bok men så är inte fallet.Hon skriver fantastiskt bra
Det var mycket intressant och följa hennes tankar och den här boken berör och lämnar mycket efteråt att tänka på.

Klinga

2010-12-07

Betyg

Så har jag då läst den och trots höga förväntningar är jag förstummad av ... ja, av vad? Beundran? Nja. Men det är en fantastisk text hon skrivit. Jag har aldrig läst en så tillgänglig bok om psykisk ohälsa och aldrig har jag läst någon som kan beskriva de fjäderlätta skiftena mellan högt-lågt, djupt-ytligt, svart-vitt som AH. Men slutet var svårt att läsa. Kokett och lite kvalmigt. Därför en 4:a.

harriet karlsson

2010-11-20

Betyg

Kommentera...

Emma Utter

2010-11-01

Betyg

Jag var väldigt skeptiskt till den här boken, då jag förfasade mig över dess totala utlämnande. Jag hade rätt. Och jag hade fel. Boken är brutal, störande och obarmhärtig. Men framför allt är den jätteviktig. Och väldigt vacker.

Conny J

2010-10-05

Betyg

Bra bok, klar femma!

I

Ingrid Herrström

2010-09-08

Betyg

Lyssnade på denna - innehållet intressant - men "fel" uppläsare. Marie Richardsson är duktig men passar inte till denna text. Jag längtade efter att höra Anns härliga röst.
Boken ger oss andra en inblick de sjukas situation, men är oerhört utlämnanade - för mycket?

Å

Åsa Landin

2010-09-02

Betyg

Jag gillar det direkta och raka sättet som hon skriver. Dock har jag lite svårt för slutet som känns så överdramatiskt. Många tankvärda saker tar hon upp som man kommer att ta med sig...

S

Sara .

2010-08-31

Betyg

Man blir engagerad på första sidan. Intressant och värd att läsas om.

Maria B Hansson

2010-07-29

Betyg

När man väl kommit över staccatosvenskan och hittat flytet börjar man förstå hur Anns hjärna går på övervarv. Alla dessa ord och tankar i ett hisnande tempo. Jag förstår att hon är trött.

Jag gillar hennes åttio/tjugo-regel. Jag tror det är så. Vi har för mycket tid att göra icke-viktiga saker. Saker som är på riktigt viktiga. Det ger oss för mkt tid att fundera. För mycket tomhet.

Sen spann mina tankar iväg när jag läste hennes tankar om hur hon tror att alla är "lyckliga" och hennes sorg över att hon aldrig kan bli lycklig. Tror hon alltså att alla vi andra går omkring i ett ständigt lyckorus? Då hade jag också blivit galen.

En mycket läsvärd bok. En bok att läsas mer än en gång. En bok som speglar en hjärna på högvarv. Älskar citaten hon hittat och återger. Och jag vill läsa mer av hennes texter.

S

Sannie Jensen

2010-07-11

Betyg

En mycket tänkvärd bok gav mig mycket. Ann H gav 100% av sig själv - så här är det för mig. Ingen tung ocg mörk bok trots ämnet och titeln. Jag skall nog läsa om den!

Eyez Only

2010-07-06

Betyg

Jag har själv haft depression, och även om manodepressivitet inte är riktigt samma sak, så kan jag känna igen mig i hennes inre smärta. Det är en viktig bok som behövs eftersom den är skriven av en person som faktiskt lever med detta och ingen klinisk läkare eller annan förstå-sig-på-are.

Frank Berglund

2010-06-19

Betyg

Jag blev lite irriterad på de korta meningarna, måste jag erkänna. Dock lyckades jag för det mesta koppla bort irritationen över det, och fascineras över innehållet istället. Böcker som denna och "Vingklippt ängel" kan vara oerhört problematiska samtidigt som de behövs, eftersom de ger en väldig inblick i en psykiskt sjuk människas känsloliv på ett lättillgängligt sätt. De pratar inte om diagnoskriterier eller statistik utan är mer: "Såhär känner jag. Såhär upplever jag vården jag får." Heberleins språk är varken fyllt av krångliga termer eller kallt och akademiskt, utan får en snarare att känna en oerhörd medkänsla. Samtidigt är den inte snyftig, det är inget "buhu det är synd om mig" även om hon skriver väldigt mycket om självhat och självmord. Det jag tyckte mest om var att hon visade upp dagens psykvård och psykisk sjukdom utifrån patientens perspektiv, speciellt eftersom hon verkar väldigt medveten om vad hon gör mot sin omgivning och sig själv. Jag tyckte också om alla filosofiska idéer hon tar upp och diskuterar utifrån sitt perspektiv.
Det dramatiska slutet drog ned mitt betyg från en väldigt stark fyra till en svajig nästan-fyra. Lite för dramatiskt och obehagligt för min smak.

Gunvi Lundqvist

2010-06-03

Betyg

Läsvärd på så mng sätt. AH ger av sig själv , hennes sätt att beskriva sitt liv med sjukdomen gör att du inte kan sluta läsa. Läs oxå "Det var inte mitt fel" alla som inte läst den, även den är mycket bra. AH är så otroligt skarpsynt, hon fashinerar mig.

Samuel Karlsson

2010-06-03

Betyg

Det finns mycket man kan säga om den här boken. Den är viktig, intressant och ger läsaren inblick i en värld som är okänd för de flesta av oss. Väntrummet till psykakuten i S:t Lars iLund. Det kunde givetvis varit vilken annan psykakut som helt men det är här som Ann Heberlein hör hemma. Men innan jag fördjupar mig i bokens viktiga tema vill jag först och främst lyfta fram dess litterära kvalitéer. Det här är en riktigt bra läsupplevelse. Bra driv i språket. Nästan maniskt. Som gör att du inte vill släppa den ifrån dig. Spännade handling om man nu vill förenkla lite. Du sugs in och vill veta vad som händer på nästa sida. En bra bok helt enkelt. Och det tycker jag ofta är en accpekt som försvinner när det gäller "viktiga" böcker. Vi kan ta ett annat exempel som figurerat mycket på BT. Och det är Augustprivinnaren "De fattiga i Lodz" onekligen en viktig bok men helt hopplös att läsa. I Ann Heberleins bok är det mörkt och hemskt och jobbigt men språket underlättar läsandet och gör att du orkar läsa mer. Du vill läsa mer. Det är en av bokens stora förtjänster. Sedan är det givetvis ett brutalt och väldigt utlämnade innehåll men det är Anns val och det ska hon ha all heder av. Att hon vågar visa upp sina mörka sidor. Det gör att vi andra kan kanske förstå vilket helvete de som lider av samma eller liknadne sjukdomar genomlider. På så sätt är det en oerhört viktig bok. Och den hade aldrig blivit lika äkta om hon valt att censurera sig själv. Det finns många detlajer, underliggande teman som också är intressanta. Här finns en ganska frän kritik av media och även av föräldraskapet. Hon klär av och avlsöjar på ett sköningslöst sätt och utan att skona sig själv. Läs boken. Både för att den är viktig men också för att den är så bra läsning.

H

Helli Malina

2010-06-02

Betyg

Hon beskriver något som är vanligt men väldigt dolt och tyst.Den här boken behövs helt klart

Anna Dybeck

2010-05-10

Betyg

Stark första halva, kanske för att jag lärde mig mest då? Mycket intressant, rekommenderas!

susanna h

2010-04-21

Betyg

otroligt gripande särskilt om man själv haft svåra perioder i livet. är verkligen fascinerad och imponerad av att författaren vågar vara så väldigt utlämnande, det är ju också det som ger boken sitt värde.

Betyg

Antingen 5 eller 1 var min tanke efteråt. Jag var arg att hon skrev, men imponerad av språket flödet och modet.

Catarina Gaunitz

2010-04-15

Betyg

???

S

Simone Tjäder

2010-03-27

Betyg

Lite för slätstruken men samtidigt en bra bok i det stora hela. Innehållet kunde ha varit mustigare. Jag tråkas ut av hur hon tar upp andras självmordsresonemang etc och hur hon resonerar kring andras skrivelser. Slutet var mycket kraftfullt och berörande!

Karin Lundberg

2010-03-27

Betyg

Intressant, tragisk och spännande på sitt sätt. Den här boken kommer jag att läsa om.

Karin .

2010-03-14

Betyg

Det är nog många som skulle behöva läsa denna bok.

Jag behövde! Alla som någon gång sagt "Ryck upp dig" eller kanske "Ta dig samman". Alla som någon gång talat om "lyckopiller", och så alla dessa klämmiga "gurus" som på löpsedlar och i tv säger att just DERAS metoder, hjälper mot allt...

Jag blir även irriterad och arg när jag läser. Upprörd över detta eviga Jag, Jag, Jag, genom hela boken. Tänker tankar som "hon kanske behöver hjälpa andra, inte enbart vara så uppfylld av sig själv." Glömmer då - precis som "gurusarna" - att det är en sjukdom.

Erica Graaberg

2010-03-14

Betyg

Ärlig, målande sträckläsarbok med talskrift - vilket jag föredrar. Gillar hur hon citerar andra författare och forskare. Jag satt i timmar efter att jag läst färdigt boken, funderade på slutet och undrade om det var bokens slut, eller Anns slut. Hur som helst var det ett riktigt snyggt bokslut. Tummen upp för Ann och hennes nakna Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Kristina Simar

2010-03-13

Betyg

Recension av Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Ann Heberlein är teologiedoktor och forskare i etik. Hon är även verksam som debattör och skribent. 2008 kom hennes uppmärksammade bok Det är inte mitt fel ut. Boken handlar om konsten att ta sitt ansvar.

Ann Heberlein lider av en psykisk sjukdom bipolär typ 2, tidigare kallad manodepressivitet.

Boken gavs först ut av Weylers förlag. (Men detta är en recensionsbok från Månpocket.)

Handling: Ann Heberlein sitter i väntrummet på S:t Lars sjukhus, psykakuten i Lund. Där sitter olika sorters människor. En del finklädda med portfölj, punktjejer med ärriga armar, vissa ser ut som hemlösa. Människorna är i alla åldrar, en del har sällskap och några sitter ensamma. En gemensam sak har de dock: de stirrar tomt rakt fram, och de pratar inte med varandra. Ingen orkar helt enkelt bry sig om de andra i väntrummet. Alla mår själva så dåligt.

Ann berättar väldigt öppet om sin svåra ångest som hon haft sedan tonåren. Då satt hon här i väntrummet med svarta trasiga kläder och sönderskurna armar. Numera är hon doktor i etik, har fina kläder, men sitter här ändå.

Ann berättar om de psykiska sjukdomstillstånden, som kan drabba alla. Här finns ingen skillnad på status, man kan vara högutbildad eller lågutbildad. Det är tyvärr fortfarande fult att ha en psykisk diagnos. Däremot är det helt okej att ha en fysisk diagnos.

Ann har haft problem med ångest sedan tonåren. Ändå har hon lyckats studera och tagit doktorsexamen i etik. Hon är mamma till tre barn och gift med en underbar man. Hon är eftertraktad inom sitt jobb och ofta anlitad som debattör i TV och skriver i olika tidningar.

Vad är det då som gör att hon ständigt drabbas av dessa ångestattacker? Ibland känner hon att självmord är den enda utvägen, hon känner sig bara till besvär. Troligen är det tack vare Anns stora kärlek till sina barn som hon fortfarande är i livet.

Ann klarar galant att sköta sina arbetsuppdrag och ibland funderar hon själv på hur det är möjligt. För även om ångesten ligger där och lurar lyckas hon med sina uppdrag, men med mellanlandningar på S:t Lars sjukhus psykakut då och då.

Jag tycker att detta var en fantastisk bok, en riktig sträckläsarbok. Jag kunde inte lägga den ifrån mig, utan läste tills den var slut. Ann Heberlein skriver så öppet och känslomässigt om sin svåra ångest och sina självmordstankar.

Hon skriver också om kända författare som Virginia Woolf, Karin Boye och Sylvia Plath som trots sina framgångar inte orkade med sina liv utan tog självmord.

Det är väldigt strongt gjort av Ann Heberlein att gå ut och berätta så öppet om sin psykiska diagnos, eftersom hon är ett känt namn.

Själv har jag arbetat på ett sjukhusbibliotek och hade där hand om de psykiatriska avdelningarna. Många patienter anförtrodde sig till mig om saker de inte ville tala om för vårdpersonalen. Jag kan säga att det ofta handlade om att det här med psykiska diagnoser var ett känsligt ämne för många patienter. Särskilt när det gällde deras arbetskamrater och vänner. Tyvärr blev många lämnade ensamma när de som mest behövde stöd. Nu är det 2010 och fortfarande är det fult att ha en psykisk diagnos.

Jag tycker att Ann Heberleins bok bör läsas av många. Både anhöriga, arbetskamrater och i studiesyfte. En otroligt bra bok som jag rekommenderar varmt.

Betyg 5/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent

Kristina Simar

2010-03-13

Betyg

Ann Heberlein har på ett öppet sätt beskrivet hur det är att leva med ångest.

Jon-Erik Olsson

2010-03-05

Betyg

Väldigt gripande och bra.

kajsa söderström

2010-02-03

Betyg

Riktigt, riktigt bra. En väldigt naken och rak skildring av en sjukdom. Att kalla det för gnäll är ju helt uppåt väggarna! En bok som stannar kvar hos en.

Isabella Régi

2010-01-30

Betyg

jag har nog aldrig läst en bok med ett så snyggt slut som den här. fantastiskt, Ann Heberlein gör det igen och igen!

A

Anchi L

2010-01-25

Betyg

Naket utlämnande av en sjukdom som de flesta försöker gömma undan för den skrämmer oss så. Författaren ger mig förståelse för hur det är att leva med den. Jag kan inte lägga boken från mig förän sista ordet är läst!

Maria Larsson

2010-01-11

Betyg

Titeln på Ann Heberleins utlämnande och nakna berättelse om sin sjukdom bioplär typ 2 (tidigare manodepressivitet) säger allt. Det är en tunn bok på dryga 200 sidor men det räcker för att hennes öde ska fängsla sina läsare och ge dem en tankeställare. Jag tog upp boken, började att läsa och lade ifrån mig den när jag var klar. Jag kunde inte sluta.

Tro inte att den dramatiska titeln gör boken svårläst eller mörk. Heberlein väver in sin svarta humor i en text som visserligen på sina ställen är osammanhängande och nästan generande privat, men den går rakt in i mitt hjärta. Orden berör. Orden gör ont. Orden förklarar.

Främst är den här boken någonting att läsa för dem som aldrig har kommit i kontakt med psykiska sjukdomar. Eller för dem som är rädda att komma i kontakt med dem. För dem som förnekar att psykisk ohälsa är ganska ofta förekommande. För dem som tror att det bara drabbar "de svaga". Att psykisk ohälsa kan botas med att "ta sig samman".

Heberlein inleder boken med att skriva om hur jämlika alla är i väntrummet på psykakuten. Att vilken titel, yrkesgrupp eller samhällsklass man tillhör inte spelar någon roll. Hon är en mycket god iakttagare och ifrågasätter senare i boken vårt sätt att bunta ihop samtliga pskyiska sjukdomar till en. Vilket hon har rätt i; det är lika befängt som att göra samma sak med fysiska åkommor. Ett brutet ben går knappast att sätta i samma fack som ALS.

Jag vill ge "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" till alla mina vänner. För mycket av det jag har misslyckats med att förklara för dem, gör Heberlein åt mig.
Jag är tacksam över att hon har skrivit denna bok, att hon har haft modet att vara så öppenhjärtlig och ärlig.

En liten bok med ett stort budskap.

Maria Larsson

2010-01-11

Betyg

Utlämnande och ärlig.

Isabelle Bergkvist

2009-09-22

Betyg

Hon skriver ärligt och trovärdigt om sitt sjukdomstillstånd och samhällets syn på detta. fantastisk bok.

Felicia Dahlqvist

2009-08-14

Betyg

Nej jag tycker det är alldeles för mycket gnäll, tycka synd om sig själv och självömkan i boken. inte heller för jag någon större insikt i hennes sjukdom.

Nina Nykvist

2009-07-12

Betyg

Hörde den som ljudbok och den trängde in under huden. Så rak att det blir obehagligt. En sådan modig kvinna!

linda hansson

2009-06-17

Betyg

Min senast lästa bok är en autentisk skildring av Ann Heberleins sjukdom, Bipolär typ 2, där hon beskriver sina uplevelser i ett sjukdomsskov. Ann som är en intellektuell kvinna reflekterar kring sin sjukdom på ett sätt att inblicken blir både spännande och skrämmande. Sista halvan av boken blir mer av ett filosofiskt resonemang kring de självmordstankar hon bär på.

Ulrika Lassing

2009-05-06

Betyg

Verklig, obekväm, sorglig, fantastisk, insiktsfull, förstående, sann...