
Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte är en fängslande tankebok av Margareta Strömstedt - och ett möte med dem som format hennes liv. Under sitt långa liv har författaren och journalisten Margareta Strömstedt träffat många spännande personer, kanske fler än de flesta. I Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte berättar Margareta Strömstedt om möten med Astrid Lindgren, Tove Jansson och Aksel Sandemose och ger starka skildringar av dem som stod henne närmast - den idealiserade pappan, den älskade lillebrodern. En hjärtefråga för Margareta Strömstedt är barn och deras villkor. Kanske är det därför inte konstigt att hennes skrivarbana började med att hon gick upp till Olof Lagercrantz och påpekade att Dagens Nyheters barnboksbevakning var undermålig. Uppdraget som barnboksrecensent ledde Margareta Strömstedt vidare till egna barnböcker, dokumentärer...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Tanten är inte så lite förvirrad. Familjen flyttade till Hagsätra 1960 och hon a) har inte ens förstått att orten ligger i Stockholm och b) hävdar att den ingick i miljonprogrammet. ?Statarbostäder på höjden? kan hon ha rätt i, men det förvånar mig att en så framstående nyhetsmans fru är så kollrig.
De där felen dyker upp på de tre första sidorna, så sen är min läsning i princip förstörd. Inte kan hon ta vara på sig när det gäller snuskgubbars närmanden trots att hon har sällskap av maken när det händer. Sånt känns mest pinsamt att läsa om, i synnerhet med tanke på att hon lämnar ut honom. Varför göra det NU, om hon inte kunde ställa till liv DÅ?
SD fick inte ens 1,5 procent av rösterna i 2002 års val, och ännu mindre 1998. Det var alltså inte ens ett parti man pratade eller brydde sig om vid förra sekelskiftet. Ändå påstår hon att Astrid Lindgren ständigt skulle oroat sig över dem och deras åsikter om invandring. En stor människovän som Astrid har tvivelsutan oroat sig över våld och politisk extremism, men att lägga en nutida diskussion i munnen på en person som gick ur tiden 2002 är direkt osmakligt. Att Bonniers har så tafflig korrläsning hedrar dem knappast.
I övrigt är hon en flyhänt berättare och god skribent, men det är mig en gåta varför den här boken har givits ut.
Betyg
När jag kommit till senare delen av boken var jag lycklig. Det kanske verkar fånigt och pretentiöst, men upplevelsen var sådan för mig just precis då. / /
Texten var som en rik ingress till en biografi och väckte massor av funderingar. Funderingar kring den närmast glorifierade beskrivningen av pappan och den nästan bortsuddade mamman. Jag skulle vilja veta mer om samtalen med Aksel Sandemose, Sara Lidman, Tove Jansson och Ingmar Bergman (Levnadsteckningen av Astrid Lindgren ska jag läsa bums!). Skulle vilja se en film om stormen hos muminmamman och få höra mer om resan runt USA med tv-producenter från trettiotre länder. / /
Men det är kanske så: "Boken slutar. Berättelsen är kvar. Berättelsen fortsätter".
Betyg
Jag tycker om Margareta Strömstedts korta böcker. Det är korta berättelser med reflektioner från livet som har en anekdotiskt slut. Minnen från nära samarbete med både Astrid Lindgren och Tove Jansson eller från sin uppväxt i ett frireligiöst hem. Förfärligt är hennes berättelser om sexuella övergrepp som hon utsattes för och trots att mannen satt i taxins framsäte, kunde hon inte protestera över hur hon behandlades. Skam och rädsla för att blameras är hennes förklaring, Men hu vilka situationer hon utsatts för i de finaste kretsar. Den här boken är lika bra som den förra - Natten då de hängde....