Jag heter Cecilia. I mitt pass står det att jag är 175 centimeter lång. Det står att jag är född 15 december 1971 och att jag har gröna ögon och rött hår. Jag skulle gärna vilja berätta för er vem jag är men jag vet inte längre. Jag har tappat bort mig själv för länge sedan. Cecilia är 38 år, gift med Josef och har tre barn. Familjen bor på Stora Essingen, vilket är perfekt med närheten till natur och innerstad. Cecilia och Josef är båda framgångsrika parterapeuter och räddar svajande äktenskap med icke-befintliga sexliv på löpande band. Patienterna strömmar till sekelskiftesvåningen där de har sin mottagning. Tillvaron borde vara idealisk. Problemet är bara att det börjat mullra i Cecilias inre....
Visa mer
Recensioner
2013-02-05
Betyg 
Blev aningen besviken, men gillar Herngren så kan bero på det. Inte hennes bästa, dock. Hade gärna sett lite fylligare personporträtt, bortsett från huvudpersonen.
2012-12-30
Betyg 
Moa skriver alltid på ett sätt som är lätt att leva sig in i och relatera till. Dock tycker jag att huvudpersonen inte kändes helt trovärdig i den här boken.
2012-08-28
Betyg
Har du aldrig läst Moa har du missat något. Den här får en fyra av mig och då är det hennes sämsta.
Ingen av hennes böcker är lätta, bitvis är de så tunga att det gör ont att läsa, men det berör.
Varför denna "bara" fick en fyra är att den inte känns helt trovärdig stundtals, det blir lite för mycket. Eller så är det jag som hoppas att dikten överträffar verkligheten....
I vilket fall förtjänar hon långt mer uppmärksamhet än vad hon får idag.
2012-06-21
Betyg
Ååååhhh, det är bara sååå bra!!! Moa Herngren får in en fullträff med denna bok. Jag blev helt betuttad i den här historien om Cecilia som en dag tar klivet över och gör allt det som är förbjudet, det som man inte ens får tänka att man gör. Sen går det bara utför och inget blir nånsin som förut.
2012-05-19
Betyg
Det är ett tag sedan jag läste Moas bok nu och jag har glömt att skriva om den här men när jag såg Lina Forss kommentar flyta upp på Fejan så kom jag på att jag måste, MÅSTE in och säga att den här boken ska alla tamejfasen läsa. Den är ljuvligt absurd och samtidigt så plågsamt normal. Det är väl så vi är? Vi går alla omkring med skruvade tankar som vi aldrig gör verklighet av och jag måste kanske erkänna att under första halvan av boken så hade jag f*n grym lust att göra verklighet av ett och annat man går och lägger lock på. Men jag hade inte tid att gå ut och göra dumheter för jag hade fullt upp med att läsa klart boken. Den gick inte att släppa. Jag läste den på bussen, på lunchen och så fort jag bara fick en halv minuts lucka och i takt med att jag läste vidare så sansade jag mig en smula eftersom man faktiskt lägger locket på sina galenskaper av en anledning; man har ett ansvar som medmänniska, som vän, som förälder, som partner.
Jag älskade boken och somliga scener fladdrar fortfarande förbi mitt medvetande då och då och det HÄNDER att jag blir lite full-i-fan och får lust att göra något oväntat/förbjudet men än så länge håller jag mig i skinnet.
Jag gillar Moas bok i synnerhet för att den fick mig att tänka till över både det ena och det andra. Ifrågasätta. På gott och ont.
Blev grymt inspirerad!!
2012-05-12
Betyg 
Moa, älskade Moa, jag vill in i din skalle och se vad du får allt ifrån. Boken gjorde massor med mig, ställde varenda tanke på sin spets, den var skruvad och sexig och förmodligen helt normal vilket är allra mest skrämmande och nu vet jag fan inte ut eller in längre vad jag tror om oss människor. Och allt det där går du runt och vet. Lite långsam upptakt, o andra sidan visste du hela tiden vad du gjorde, precis vardör den behövde vara där, lång och plågsam - just för att. Suverän bok Moa, guld till dig!
2012-05-12
Betyg
Moa, älskade Moa, jag vill in i din skalle och se vad du får allt ifrån. Boken gjorde massor med mig, ställde varenda tanke på sin spets, den var skruvad och sexig och förmodligen helt normal vilket är allra mest skrämmande och nu vet jag fan inte ut eller in längre vad jag tror om oss människor. Och allt det där går du runt och vet. Suverän bok Moa, guld till dig!
2012-04-10
Betyg
Jag har läst båda Moa Herngrens tidigare romaner, ”Allt är bara bra, tack” och ”Jag ska bara fixa en grej i köket”. Och jag tyckte dom båda två var mycket, mycket bra.
Nu har jag läst Moas tredje bok, ”Jag skulle aldrig ljuga för dig”, och den var också mycket, mycket bra.
Moas böcker är ju inte direkt lättlästa på ett sätt, eftersom dom handlar om så tunga ämnen. Men ändå så är dom ändå på något sätt lättlästa.
”Jag skulle aldrig ljuga för dig” känns oerhört realistisk och trovärdig. Den är också hemsk, och man känner så mycket både med huvudpersonen och dom övriga rollfigurerna i boken.
Jag kan verkligen rekommendera både den här nya boken, och Moas gamla böcker. Och jag hoppas verkligen att Moa kommer att skriva fler romaner i liknande stil.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bimsblogg.wordpress.com/category/bokrecensioner/ )
2012-03-24
Betyg
Vidriga omedvetenhet i vardagen. Livet försvinner då känslorna begravs. Skriver rappt och jag fortsätter läsa pga språket o inte pga storyn.
