
"Tonsäker och originell debut" - Svenska Dagbladet "Här finns en genomgående ton - ett slags blandning av bitterljuv melankoli och drastisk humor - som får mig att helt kapitulera." - Tidningen Vi "Briljant debutbok. /?/ en av de mest språksäkra författare jag har stött på under senare år" - Dagens Nyheter På vägen mellan Jokkmokk och Kåbdalis, i skuggan av den största sorgen man kan bära, börjar en sång växa fram. Inget märkvärdigt, fem strofer bara, men kvinnan som sjunger dem känner hur stegen går lättare för varje rad. Hon går söderut. I sin skönlitterära debut skriver Annika Norlin om en samling människor i rörelse, på skav mot tillvaron. Det är noveller om begär och bekräftelse, om kultfilmen Aliens vid Piteälven, om att spela i det ganska hopplösa bandet Personligt Varumärke och om att gå rakt in i natten med sikte mot Glommersträsk. "Novellsamlingen...
Visa mer
Recensioner
2022-07-05
Betyg
Trevlig bok men Lite ojämn novellsamling, som flera redan skrivit. jag tyckte mycket om bekräftaren och barnet .
Betyg
Lite ojämnt. Gillar inte noveller men älskar Annika Norlins skrivande här och hoppas att hon skriver en roman i stil med första novellen som innehöll så många sanningar om mänskligt beteende. Överlag fångar hon snyggt in och sätter fingret på små men centrala saker så att man bara "MEN JAAAA". Som att snacka med en klok vän.
Betyg
Blev en besvikelse mot bakgrund av den oerhörda kritikerhyllingen och att jag först läste den sista novellen "Gå". Det är samlingens pärla , vars slut fick mig att gråta. "The greatest love of all" grep tag i mig. Vissa passager i "Bekräftaren" likaså. "Balthoran" fångar in och ordsätter en bekant kultur. Övriga fyra noveller höll inte för min läsning, även om det finns inslag av skön humor i tre av dem.
Betyg
Noveller med global räckvidd
I sin debut som skönlitterär författare är artisten Annika Norlin lika unikt närvarande som i sina sångtexter. I novellen Gå identifierar hon sig med en kvinna som förlorat sitt barn och nu vandrar från ort till ort för att geografiskt sprida ut sin sorg.
Annika Norlin har läst psykologi. Det kan vara en förklaring till att hon förmår leva sig in i denna förälders oplanerade försök att till fots under dagar och nätter mildra sin plåga. Hon söker upp en väninna, övernattar gråtande i morfaderns tomma stuga, får moderlig kontakt med en kringströvande ren, sörplar kokkaffe vid en lägereld, vänslas med en förskolegrupp på bärplockning i skogen…
Sorgen kommer aldrig att lämna henne. Men genom att bjuda ut den i små små portioner till bekanta och främlingar, även kantstötta människor, blir den möjlig att bära. Kärleken till det döda barnet växer till en uppenbarelse om livets rikedom, ja får nästan global räckvidd.
Den här berättelsen är novellsamlingens finaste och starkaste. Här smälter Norlins musikalitet samman med hennes norrländska påbrå och personliga uttryckssätt.
Andra noveller läser jag med mer blandade känslor. De nördiga filmfantasterna i Aliens vid Piteälven hade jag gärna varit utan (trots att jag själv har ett förflutet som filmfreak). Skildringen av en turné till Tyskland är precis som titeln antyder: Kul för dig, trist för mig. Och den inledande långnovellen Bekräftaren om ett slags terapeut som ledsnar på sina patienters problem, varvat med egna misslyckanden på kärleksfronten, finner jag mer konstruerad än äkta.
Personer och miljö har ibland sina paralleller hos Karin Smirnoffs romaner. Men hos Annika Norlin finns en genuin empati med karaktärerna, hur aviga och tilltufsade de än må vara. Melankoliska vingslag svävar över glesbygdens folk. Sårbarheten hos barn lyfts fram när spriten får mamma och pappa att drabba samman eller när granngubben skaffar sig en ”balthora” till madrass och hushållerska.
Men även de sämst ställda kan hos Norlin uppträda som änglar. Grälsjuka gamlingar visar överraskande sidor inför en stressad och utarbetad hemhjälp. Man kan bli sedd och bekräftad i de mest oväntade sammanhang.