Det är Linneas konfirmationshelg. Folkdräkten är struken och placeringskorten utplacerade men hon kan inte sluta tänka på den avspisning hon inte vill ska komma.Hanne föreställer sig brorsdotterns konfirmation som en triumf till hemvändarhelg ? hon har inte varit hemma sedan hon var ?hon den tjocka?. Istället känner hon ett stigande raseri över att folk behandlar henne mycket bättre nu.Bård, Linneas pappa, är den lyckade som alltid gjort rätt val. Men vem blir man när allt börjar gå fel?Och farfar Nils vill bara väl. Vad händer när det inte är gott nog?"Jag är inte sådan här egentligen" är en skarp och underhållande roman om bävan inför andras blickar men också om längtan efter att bli sedd. Och om risken att släppa en annan människa in på livet.
Visa mer
Recensioner
2w
Betyg 
Några dagar i en familj- minnen, drömmar om förändring men framförallt ensamhet i gemenskapen.
Fyra passande inläsningar ger röst åt karaktärerna.
2023-06-29
Betyg
@mariefruktaubert ’s tredje roman var snabbt utläst (197 sidor). Älskade debuten ”Vuxna människor”, den andra, ”Får jag följa med dig hem”, tyckte jag också om, men den här tredje blev jag inte lika imponerad av. Den är inte dålig, men jag hann liksom inte riktigt med på nåt sätt? Och sen var den slut.
2023-05-21
Betyg
Hur är de egentligen, huvudpersonerna i Aubert's senaste roman? Bitvis är karaktärerna lite platta. Vuxna människor lyckades bättre hitta rätt ton.
2023-05-02
Betyg 
I Marie Auberts Jag är inte sådan här egentligen finns Bård. Han kan snart inte skjuta upp det oundvikliga längre, snart måste han prata med Ellen. De ska bara ordna den där konfirmationen för Linnea först. För där han varit den första att döma andra som hamnat, där är han nu.
Hans syster Hanne har ingen resväska som är stor nog för att rymma allt hon behöver för att klä upp sig och ut sig för en helg med familjen. För hur smal hon än är på utsidan är hon fortfarande ”den tjocka” inuti.
Linnea ska konfirmeras men vet inte vad hon tror på. Definitivt inte på sig själv, det har hon som hon såg som sin bästa vän sett till.
Nils, nestorn, ser allt, förstår mer än de tror honom om och känner mer än vad de ger honom erkännande för.
Berättelsen om helgen när de samlas har ett fantastiskt språk. Varenda mening är laddad med känslor, man kan känna stämningen mellan raderna. Det outsagda klandret, skuldbeläggandet. Det dåliga samvetet och de goda intentionerna.
De gamla reaktions- och relationsmönstren, känslorna och minnena kommer tillbaka. Felstegen och det där fula som man försökt gömma i alla år. Såren som fortfarande gör ont för ingen kan låta bli att peta i dem. Men det är ju inte sådana de är egentligen.
2023-04-06
Betyg
Betyg: 4 av 5 - 📚 - Jag har läst en bok tidigare av den norska författaren Marie Aubert, och det är den korta romanen Vuxna människor. Jag tyckte om den boken, och det gjorde jag även med den här boken, som även den var en rätt så kort roman. Man får följa fyra olika personers tankar under ett par dagar vid en familjesammankomst. Tycker att boken var välskriven, igenkännande, tänkvärd, och berörande. Jag lyssnade på boken, och den var mycket bra inläst av fyra olika personer, i dom olika rollerna.
