Tove bor på landet med farsan, en opålitlig skiftarbetare, syrran som flyttat hem igen, är arbetslös och orkeslös och mest bara ligger på sitt rum och onanerar. Mamman har dragit. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som präglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i så lite som möjligt. I byn bor de samhällsfrånvända, dårarna och andra udda existenser. Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten....
Visa mer
Recensioner
2019-05-22
Betyg 
Otroligt gripande bok. Älskar Mirja Unge och denna var nästan den bästa jag läst.
2018-07-05
Betyg 
Bok som verkligen inte står i feel good-avdelningen - misär både i skolan och på hemmaplan. Dessutom är det rätt svårläst pga. tankeströmmar utan skiljetecken. Men, ändå sitter jag som klistrad vid sidorna och sträckläser boken.
2018-06-08
Betyg 
Orkade inte läsa ut denna av recensenter så omtyckta bok på grund av avsaknaden av punkter och kommatecken.
Det verkade inte finnas en enda ljusglimt i denna stackars flickas liv. Nu läste jag ju inte hela, så man kan ju hoppas att det fanns något positivt på slutet....
2018-06-04
Betyg 
"Jag går och lever" kräver sin koncentration. Språket är poetiskt och meningarna många gånger långa och förtrollade. Flera gånger fascineras jag över det vattenfall av ord Unge skapat samtidigt som det inte är en bok att plocka upp och läsa på språng, som jag så ofta gör. En stark skildring.
