Jude och Noah är tvillingar, men olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.Jag ger dig solen är en sprakande berättelse om syskonrivalitet och familjeband, om himlastormande kärlek och kompromisslös kreativitet, och om djup sorg. Jandy Nelson (f. 1965) debuterade 2010 med Himlen börjar här. "en helt fantastisk bok" Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige "Skickligt om syskonkärlek som går...
Visa mer
Recensioner
2023-03-25
Betyg 
När Jag ger dig solen kom så tyckte jag att ungefär alla pratade om den och lika många verkade vara helt lyriska. Bokrean 2016 gav jag upp och köpte den. Sedan dess har den stått där och kanske inte glott upprört på mig, men jag har definitivt känt mig anklagad. Det uppenbarade sig en möjlighet till läsning när hela februariläsningen var avklarad och det fortfarande var mycket månad kvar.
Det är lika bra att konstatera det med en gång: jag är inte i närheten av den "riktiga" målgruppen. Det var längesedan jag var ung vuxen, men de böckerna brukar väldigt ofta passa mig ändå. Tyvärr visade det sig att denna inte var en av dem. Allting är så (melo)dramatiskt; bäst, störst, minst, värst. Bara superlativ. Alla känslor i ... ja, vad kommer efter kubik? Visserligen precis som det är när man är 13, men så ohyggligt utmattande att läsa som vuxen. I alla fall för mig.
Jag tror att jag hade älskat Jag ger dig solen när jag var tonåring. Vad finns egentligen inte att gilla med en historia om skuld, vänskap och syskonkärlek. Och lite till. Jag är nog för lite romantiker för att uppskatta den här sortens himlastormande och allt överskuggande kärleken. Dessvärre fick jag mer en känsla av att författaren försökte för mycket, desperat försökte trycka på de rätta knapparna. För mig blir det tyvärr fel knappar, men det är jag hyfsat ensam om att tycka. Så tro på de andra i stället.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2023/03/bok-jag-ger-dig-solen-av-jandy-nelson.html
2021-05-03
Betyg 
En vindlande och känslofylld ungdomsbok om familj, kärlek, sorg och konst.
2020-11-21
Betyg 
En solklar roman som förtjänar stora priser! En otrolig karaktärsutveckling genom hela boken. Att läsa boken är näst intill ett måste. En strålande berättarteknik som behandlar båda sidorna av ett mynt samtidigt och många perspektiv och episoder av ens liv utan problem. Jag önskar att det fanns en film!
2020-11-21
Betyg
En solklar roman som förtjänar stora priser! En otrolig karaktärsutveckling genom hela boken. Att läsa boken är näst intill ett måste. En strålande berättarteknik som behandlar båda sidorna av ett mynt samtidigt och många perspektiv och episoder av ens liv utan problem. Jag önskar att det fanns en film!
2019-07-05
Betyg
Jag förstår faktiskt inte varför nästan alla som läst denna bok höjer den till skyarna. Jag tyckte inte alls den är var så fantastisk som de allra flesta verkar tycka att den är.
Otroligt långa kapitel och lite jobbig att läsa och hänga med i efter ett tag. Den hade ett mycket konstnärligt språk som var väldigt vackert till en början. Det fanns många fina poetiska citat och metaforer som jag tyckte om. Men halvvägs in i boken var jag rätt less på det märkliga sättet boken var skriven på. Då den också hoppar i tiden i varje kapitel bidrog det också till en seg läsning. Jag kom aldrig ihåg vad som senast hänt under den tidsperioden då kapitlen var oändligt långa... Jag kände i princip aldrig ett sug efter att fortsätta läsa. Jag ville dock ge den en chans och läsa klart den eftersom den är så omtyckt av alla.
Men jag var mest lättad när boken väl tog slut.
SPOILERvarning!
En annan sak jag irriterade mig på otroligt mycket var karaktären Oscar. Och relationen mellan Oscar och Jude. Är SÅ HIMLA LESS på unga manliga karaktärer som honom. Som har alldeles för mycket självförtroende och ska flörta och gå över gränsen och vara "för på" en ung kvinnlig karaktär som ofta är stark och självständig egentligen och dessutom sagt till sig själv att inte dejta killar mer då det ofta är destruktivt men då när hon träffar HONOM glömmer hon det plötsligt och blir blyg, undergiven och helt hänförd och tagen av hans sexuella dragningskraft. Typ. Så sjukt tröttsamt. Hur ofta porträtteras motsatsen?? Svar ALDRIG. När kan en kvinnlig karaktär få ta plats, visa att hon är intresserad och ta första steget med en kille?
Visst, Oscar visade andra sidor av sig själv som var mer likeable ju mer han och Jude lärde känna varandra. Men... nej. Det räckte inte för att ändra uppfattning om honom eller för att förstå varför Jude bröt sin kill-bojkott och föll pladask för honom och kände att dom var själsfränder. Vid 16 år ålder dessutom?? Jag tyckte inte om honom. Han var bara creepy och störande i mina ögon. Jag tyckte om Jude som karaktär så det gjorde mig besviken att dom blev ett par. All denna beskrivning av heterosexuell åtrå, passion och sexuella spänning. Uäck!
Jag ger den ändå 3 av 5 främst på grund av de vackra och realistiska skildringarna mellan Jude och Noah. De berörde mig starkt. Syskonrelationen som är starkare än allt annat. Oändlig kärlek och rent hat.
Beskrivningen av den första förälskelsen och hjärtekrossen mellan Noah och Brian var stundtals fantastiska. Jag riktigt kände med Noah. Den pirriga och varma känslan av att vara kär och det totala nattsvarta mörkret och smärtan av att bli bedragen och olyckligt kär.
Det är inte ofta man får läsa om två 13-14åriga pojkar som blir kära i varandra. Det gjorde mig SÅ glad. Vi behöver fler HBTQ+ personer och relationer i barn och ungdomsböcker och filmer!!
Jag kan inte bestämma mig om "Jag ger dig solen" är läsvärd eller inte. Den var inte dålig som helhet. Som sagt finns det sekvenser i boken som är näst intill magiska, men det är enligt mig endast en bråkdel av hela boken. Jag kan inte riktigt avgöra om det är värt att läsa hela boken för just dom delarna.
Den är rätt svår att betygsätta tycker jag, men summa summarum ger jag den ett medelbetyg.
När jag läst ut boken kände jag att jag nog hade kunnat lägga ner dom timmarna på något roligare istället.
2019-05-30
Betyg
Underbar, berörande, inspirerande och gåshudsframkallande. Hjärtat både brister och läker under den här läsberättelsen - jag vill inte att den ska ta slut och jag kan inte sluta läsa. Ett plus för att det inte bara är heteroperspektiv också. Jag hoppas kunna förmedla den här läsupplevelsen till min son när han blir äldre.
2018-10-22
Betyg
En underbar bok om att vara ung och inte hitta sin sexuella identitet. Det poetiska språkert slår det mesta. Boken är så levande, så skör och fantastiskt romantisk. Den när känsloladdad och man lever sig in i karaktärerna som man till slut fäster sig vid och inte vill lämna. Det går inte att lägga ifrån sig den.
Författaren Nelson Jandy är ordkonstnär på högsta plan. Jag har skapat mig visuella bilder genom det poetiska språket och jag älskade det.
2018-03-24
Betyg
Vackert språk. Lite sorglig, men fin historia. Eventuellt lite för bra slut, i övrigt underbar!
Anna Hedenstedt gillar
2018-02-27
Betyg
En av de bästa böckerna jag någonsin har läst! Och jag har läst många böcker i mina dagar. Så starta karaktärer, vackert språk och riktigt målande beskrivningar. Jag kommer alltid att älska den här boken.
2016-07-14
Betyg 
Himla förtjust i den här typen av berättelser, men den här har happy ending sickness. Precis allt ska falla på plats. Undslipper mig hånskratt ganska ofta. Löjligt att posera med sån extremt dålig smak. Oerhört tillkämpad orginalitet men ändå lite fint.
2016-07-13
Betyg
Vilken fantastisk bok om kärlek, sorg, syskonskap och konst. Den börjar lite segt, men sen tar den igen med råge. Jag älskade denna bok precis som "himlen börjar här". Jandy Nelson är en mästare på att beskriva känslor.
2015-12-13
Betyg
Jandys första bok var bättre men de hade likheter t.ex att de båda handlade om syskon fast i den här boken var inte en död utan mer syskonrivalitet. Även saknad var ett stort ämne i båda. Gillade mest twisten i slutet och själva kärlekshistorien för båda syskonen. Den var bra skriven och helt enkelt mysig och lätt att läsa.
2015-06-29
Betyg
Sommarens bästa bok tror jag bestämt, och det är inte ens juli. Obeskrivligt bra med många bottnar. Missa inte!
2015-03-16
Betyg
Syskonkärlek är på flera sätt så mycket finare, starkare och mer speciellt än "ordinary love" mellan två kära. Man har ju liksom tvingats ihop på ett eller annat sätt, och det är såklart inte alltid så att man utvecklar kärlek till varandra, men jag har en otroligt stark kärlek till mina egna syskon och att då läsa om den fina syskonkärleken som presenteras i Jag ger dig solen var en ren fröjd.
Noah och Jude är tvillingar och ser sig själva som NoahochJude. De har varit sida vid sida sedan de låg i sin mammas mage och de kan nästintill läsa varandras tankar. De är extremt tighta, men också extremt svarsjuka och tävlar i det mesta som går att tävla i. Men för det mesta är de väldigt jämna: de väljer exempelvis alltid samma i sten-sax-påse. Vänskapen är enormt stark och de älskar varandra över allt annat. Men så händer något. Något som vänder deras liv uppochner och när vi träffar dem nästa gång pratar de inte med varandra längre.
Boken hoppar mellan Jude och Noah, mellan Noah som 13 år och Jude som 16. Någonstans däremellan uppstod det oförlåtliga, det som skedde som inte går att göra ogjort och som gjort att tvillingarna inte längre ser åt varandras håll. Vad är det som hänt? Finns det ens saker som kan förstöra något så starkt som syskonkärlek? Kan man göra slut med ett syskon?
Boken är helt underbar på många sätt. Som jag redan tagit upp är jag fängslad av sättet som syskonrelationen beskrivs, och även av de ämnen som tas upp. Det kan kännas lite tabu att erkänna att man är svartsjuk på ett syskon för att exempelvis ens förälder verkar gilla den andra bättre. Eller att man känner sig glad i smyg för att ens syskon inte fick beröm för det man själv fick. Men de här sakerna är ofrånkomliga i en syskonrelation. De finns där, och trots det så älskar man varandra. Det är det som gör den här sortens relation så otroligt stark i grunden, tror jag.
Tvillingarna är förälskade i konst, och speciellt Noahs del av boken är väldigt inspirerande, och skriven på ett spännande sätt. Han omskapar hela tiden sin omgivning till tavlor, i huvudet, och förklarar sin omvärld utifrån dem. Ofta får man tolka hans reaktioner genom dessa tavel-idéer och jag gillar det verkligen. Jude har istället sin farmors gamla hemmasnickrade kokbok (eller Bibel) för skrock och magi, som hon hänvisar till och följer slaviskt. Båda är två är helt underbara karaktärer, och det slutar inte där: boken har fler fina människor att dela med sig av, som vi läsare får lära känna.
Det är fler tabun än bara syskonrelationers problematik som kommer upp till ytan och synas i sömmarna, och jag nickar instämmande, fäller en tår och tar boken direkt till hjärtat.
2015-01-28
Betyg
Det går nästan inte att beskriva vilken stor läupplevelse det här var för mig. Redan i första kapitlet höll jag andan och älskade noah. och jude. och mitt hjärta som går sönder för dessa två. Om skulden, och konst, och kärlek, döden... Helt utmattat av alla känslor! Språket gnistrar och glimrar. Jag minns att jag gillade "himlen börjar här" massor. Men det här var större.
