Hur ska jag göra mormor? Tänk om soc kom och hämtade oss. Tänk om vi splittras, eller tillsammans kommer till en riktig skitfamilj. Fast tänk om allt blir bättre, till och med bra ... Hur blir det då för morsan? Hon skulle nog gå under. Saker måste i vilket fall ändras. Där och då ger jag mig själv ett löfte: Jag ger det ett år.Millan tycker det mesta i livet är skit. Egentligen allt utom småglinen, mormor (som är död), kompisarna Ellen och Liv och att skriva, läsa och lyssna på musik. Skolan, som är full av dryga och ibland elaka klasskamrater, gör inte direkt livet bättre. Och varje dag riskerar hon att någon avslöjar hur hon egentligen har det hemma. Millan lider av ångest och hon börjar skada sig själv. Så dyker Acke upp, en kille som konstigt nog verkar gilla henne. Och arslet hon har i musik ersätts av en annan lärare, en som väcker Millans intresse för skapande och att skriva låtar....
Visa mer
Recensioner
2021-11-11
Betyg 
Jag ger det ett år är en skönlitterär skildring av barn som far illa, från ett av barnens perspektiv och det kniper verkligen i hjärtat av att läsa den här boken. Man vill skopa upp Millan och hennes syskon och bara ta dem därifrån. Att som 12-åring behöva vara den vuxna och försöka göra det bästa möjliga för alla, är hemskt.
Det märks tydligt att Ida Berner har erfarenheter av barn i utsatta relationer i sitt arbete som skolkurator och att hon använder den här erfarenheter till att skapa levande karaktärer med djup.
Något jag gillar väldigt mycket, är att Berner inte har varit rädd för att låta det bli djupt, ledsamt eller känslofyllt. Att visa livet från alla sidor. Representation är så väldigt viktigt, och det gäller alla sorters liv. Att ha möjligheten att hitta någon i liknande situation som man själv är, kan vara allt som betyder något för att känna att man själv faktiskt spelar roll.
Även om det är en väldigt sorglig och hjärteknipande bok, finns det hopp och humor mitt i det mörka. En väldigt viktig bok för egentligen alla att läsa, vuxen som barn, för att få insikt i hur det faktiskt finns väldigt många barn som lever.
2020-10-13
Betyg 
En bok som på ett enkelt och träffande sätt beskriver hur det kan vara att växa upp i en familj med svårigheter samt hur barn hela tiden måste förhålla sig till vuxenvärlden ur barnets perspektiv. Tänker att den nog passar främst för 12 år och uppåt. Rekommenderas!
2020-07-28
Betyg
En bok som verkligen grep tag i mig. På slutet kom tårarna. Det har inte hänt på länge, länge. Säkert flera år. Betänk då hur många böcker jag läser.
2020-06-06
Betyg
Ida Berner har skrivit en bok som jag verkligen fastnade för, som berör, som jag känner igen mig i, som får mig att bli ledsen och frustrerad men också hoppfull. Ida och jag är båda skolkuratorer och hon beskriver det vi båda möter i våra arbeten. Boken fick mig att tänka på de ärenden jag haft där soc blivit inkopplade och barn faktiskt blivit placerade. Ibland har det blivit riktigt bra, ibland inte alls bra. Vi har jobb som ibland verkligen kan påverka människors liv och det är ett stort ansvar. Det gör ont och är otroligt frustrerande i de fall det av olika anledningar inte blir bra.
Huvudpersonen Millan tycker det mesta i livet är skit. Hon saknar sin mormor som är död men också sin mamma som fortfarande lever och delar hem med Millan men som inte är närvarande utan festar, knarkar och prioriterar allt utom Millan och hennes småsystrar. Millan får ta ett stort ansvar. Plugget är drygt och många är taskiga men hon har sina bästisar och en dag kommer även Acke, som bor i ett familjehem och som vill ha Millan. Det är en bok om tonår, viljan att vara som alla andra, om syskonkärlek, ansvar,kärlek, om missbruk, ångest och självskadebeteende. Ida skriver på ett sätt som gör boken lättläst och man dras in och vill fortsätta läsa, vill veta hur det går. Hon får mig att verkligen känna med Millan. Ett viktigt budskap i boken som Ida utvecklar i efterorden är att vi vuxna måste våga se, fråga och agera! Så många barn och ungdomar bär på svåra hemligheter och vi måste få dem att våga berätta! Bra också med hänvisningar till bra hjälporganisationer för ungdomar längst bak i boken.
Jag tycker däremot förlaget valt fel ålderskategori när de satt 9-12 år. Jag tycker det är en bok som passar från 12-15 år.
En bok jag själv önskar att jag hade kunnat skriva. Dessutom blev jag alldeles varm i hjärtat när jag läst några sidor och Millan läser Elton får en idé för sina syskon, det är ju min bok.
