Jag ger det ett år

Berner, Ida

| 2020

Flag from sv

4


Hur ska jag göra mormor? Tänk om soc kom och hämtade oss. Tänk om vi splittras, eller tillsammans kommer till en riktig skitfamilj. Fast tänk om allt blir bättre, till och med bra ... Hur blir det då för morsan? Hon skulle nog gå under. Saker måste i vilket fall ändras. Där och då ger jag mig själv ett löfte: Jag ger det ett år.Millan tycker det mesta i livet är skit. Egentligen allt utom småglinen, mormor (som är död), kompisarna Ellen och Liv och att skriva, läsa och lyssna på musik. Skolan, som är full av dryga och ibland elaka klasskamrater, gör inte direkt livet bättre. Och varje dag riskerar hon att någon avslöjar hur hon egentligen har det hemma. Millan lider av ångest och hon börjar skada sig själv. Så dyker Acke upp, en kille som konstigt nog verkar gilla henne. Och arslet hon har i musik ersätts av en annan lärare, en som väcker Millans intresse för skapande och att skriva låtar....

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

En bok som på ett enkelt och träffande sätt beskriver hur det kan vara att växa upp i en familj med svårigheter samt hur barn hela tiden måste förhålla sig till vuxenvärlden ur barnets perspektiv. Tänker att den nog passar främst för 12 år och uppåt. Rekommenderas!

V

villa-freja.se

2020-07-28

Betyg

En bok som verkligen grep tag i mig. På slutet kom tårarna. Det har inte hänt på länge, länge. Säkert flera år. Betänk då hur många böcker jag läser.

J

Betyg

Gripande, stark & skickligt skriven!

@barnbokstips

2020-06-06

Betyg

Ida Berner har skrivit en bok som jag verkligen fastnade för, som berör, som jag känner igen mig i, som får mig att bli ledsen och frustrerad men också hoppfull. Ida och jag är båda skolkuratorer och hon beskriver det vi båda möter i våra arbeten. Boken fick mig att tänka på de ärenden jag haft där soc blivit inkopplade och barn faktiskt blivit placerade. Ibland har det blivit riktigt bra, ibland inte alls bra. Vi har jobb som ibland verkligen kan påverka människors liv och det är ett stort ansvar. Det gör ont och är otroligt frustrerande i de fall det av olika anledningar inte blir bra.
Huvudpersonen Millan tycker det mesta i livet är skit. Hon saknar sin mormor som är död men också sin mamma som fortfarande lever och delar hem med Millan men som inte är närvarande utan festar, knarkar och prioriterar allt utom Millan och hennes småsystrar. Millan får ta ett stort ansvar. Plugget är drygt och många är taskiga men hon har sina bästisar och en dag kommer även Acke, som bor i ett familjehem och som vill ha Millan. Det är en bok om tonår, viljan att vara som alla andra, om syskonkärlek, ansvar,kärlek, om missbruk, ångest och självskadebeteende. Ida skriver på ett sätt som gör boken lättläst och man dras in och vill fortsätta läsa, vill veta hur det går. Hon får mig att verkligen känna med Millan. Ett viktigt budskap i boken som Ida utvecklar i efterorden är att vi vuxna måste våga se, fråga och agera! Så många barn och ungdomar bär på svåra hemligheter och vi måste få dem att våga berätta! Bra också med hänvisningar till bra hjälporganisationer för ungdomar längst bak i boken.
Jag tycker däremot förlaget valt fel ålderskategori när de satt 9-12 år. Jag tycker det är en bok som passar från 12-15 år.
En bok jag själv önskar att jag hade kunnat skriva. Dessutom blev jag alldeles varm i hjärtat när jag läst några sidor och Millan läser Elton får en idé för sina syskon, det är ju min bok.