Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong. En veritabel freakshow, eller kanske ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, för nionde gången, och en pappa som apatiskt sitter framför teven och svarar fel på de enklaste frågesportsfrågorna. Och inte jämfört med att vara pank. Att vara pank när det är dags att köpa ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey. Jag är ju så jävla easy going är en roman för unga vuxna, full av svart humor, action och överraskande vändningar. Liksom i Här ligger jag och blöder, som belönades med Augustpriset 2010, står en smart, verbal och inte helt socialt anpassad ung kvinna i händelsernas...
Visa mer
Recensioner
2019-04-12
Betyg 
Underhållande och en bra "såhär är det att leva med adhd i Sverige" bok
2016-09-13
Betyg 
Om inte Joanna får sin medicin kan hon inte fungera normalt. Hennes hjärna förvandlas till en cirkus, ett tivoli med snubblande clowner och elefanter som trampar runt på enhjulingar, allt komponerat av saxofoner och bastubor i ett enda jammat kaos. Därför får hon panik när hennes mamma tycker att de ska dra ner på dosen. Eftersom de inte har råd. Och så tvingas Joanna göra något förhastat, och kanske inte speciellt smart. Och så dras hon in i knarkhärvor och kriminella kretsar, samtidigt som cirkusen snurrar inuti hennes huvud.
Alltså, boken var fin och så, och jag gillar ju förstapersons-berättare. Men vad hände, egentligen? På vilket sätt gjorde boken mig rikare, och vad gav den egentligen? Jag vet inte riktigt varför jag skulle rekommendera den här boken till någon annan. Den var ungefär lika spännande och intressant som ett blogginlägg (och skriven på ungefär samma halvengelska, halv"coola" sätt). Och även om blogginlägg ju visserligen kan vara roliga att läsa då och då, så är de inte tillräckligt underhållande för att man ska palla att lyssna på ett i 10 timmar..! Jag hann helt enkelt tröttna, eller så kom jag aldrig in i den, vad vet jag. Berättelsen var inte tillräckligt spännande eller intressant eller engagerande för att jag skulle gå igång på den helt enkelt.
2016-05-23
Betyg 
Vilket flow, hon skriver så bra! Tycker ändå något saknas i boken, hennes andra är bättre även om den här också är helt okej.
2016-04-09
Betyg 
En ganska typisk ungdomsbok utan finess. Däremot ganska många jobbiga saker som drar ner läsglädjen till ett minimum. Bara osympatiska karaktärer, otroliga skeenden, larviga moralkakor samtidigt som den ska vara ungdomligt rebellisk och hipp, nej tack tyvärr. Inte usel men inget jag vill läsa.
2014-06-23
Betyg
jägerfeld skriver så bra och engagerat, som i hennes andra böcker. den där blandningen mellan fars och allvar och kärlek och familj. vet inte om om knarkspåret var mitt bästa, tyckte inte huvudpersonens moralpanikiga hanterande av det hela kändes så trovärdigt.
