Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. : en bok om Sverigedemokraterna

Orrenius, Niklas

| 2010

Flag from sv

93


Högaktuell originalpocket om Sverigedemokraterna!"En tidig och stilsäker skildring av Sverigedemokraterna men också för ett ifrågasättande av den egna journalistrollen". Juryn för Olle Stenholms minnespris 2010 Sverigedemokraterna ? vilka är de och vad vill de? Utifrån sin starka ställning i Södra Sverige ? där de redan etablerat sig i kommunalpolitiken ? siktar partiet på att ta plats i riksdagen 2010.Journalisten Niklas Orrenius har i en serie reportage följt Sverigedemokraterna sedan 2001. Han tecknar bilden av ett parti som inte bara är främlingsfientligt ? på agendan finns en långt mer omfattande samhällsomvandling. Han visar också hur det politiska etablissemanget och medierna i sitt bemötande av Sverigedemokraterna många gånger spelat partiet i händerna och stärkt deras ställning.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

A

Anna Nyman

2012-07-27

Betyg

Läste denna samtidigt som Europas skam - om rasism i Europa och det var en bra kombination, även om den senare är snäppet vassare. Orrenius har dock ett par riktigt bra poänger.

Joanna Björkqvist

2011-04-04

Betyg

Mycket intressant bok om Sverigedemokraterna. Bra att det finns "Vad hände sen?" också.

Sofia Åkerberg

2010-10-10

Betyg

Jag är inte… kändes redan innan valet som en viktig bok att läsa och den känslan har knappast minskat sedan septembers valresultat. Niklas Orrenius är journalist på Sydsvenskan och har i ett stort antal artiklar (den tidigaste publicerad 2002) granskat och skrivit om hur Sverigedemokraterna gått från halvnazistisk stollesekt till att bli en kraft att räkna med.

Mycket av det som Orrenius skriver om känns helt bisarrt. Man kan inte riktigt föreställa sig att en organisation kan vara så totalt renons på självinsikt och samtidigt agera så taktiskt. Det citat som blivit bokens titel är bara ett av många exempel. Beskrivningen av hur SD-toppar kom tillbaka från en resa till Färöarna helt lyriska över mötet med den nationalistiske Haraldur (”Fosterlandet är allt!”) som sedan visade sig vara en skådespelares karikatyr, skulle vara rolig om det inte vore för att sagda SD-toppar inte tycks nämnvärt påverkade av att det budskap de fastnade för var satir. Jimmie Åkesson, som på frågan om hur han skulle känna det ifall ett land han flytt till inte skulle släppa in honom, säger att han skulle bli ”besviken”. Partiledaren kan dock uppenbarligen finna tröst i tanken att om det bara skulle vara han (och inte hundratusentals andra hjälpbehövande) som kom och knackade på dörren skulle han nog bli insläppt i alla fall.

Nästan varje artikel föder denna känsla: man vet inte om man ska skratta eller gråta. När man sedan betänker att åsikterna uttrycks av ett parti som numera besitter Sveriges riksdag och vars åsikter så helt uppenbart bara är ett klädbyte bort från brunskjortorna (hur mycket man än försökt att rensa upp i leden) hamnar man nära nog i känslomässig katatoni.

Men i alla detta känns det som om Orrenius gått helt rätt väg. Han har inte försökt att tiga ihjäl någonting, en hållning som snarare gett partiet en mycket tacksam offerroll. Han har istället så vitt jag kan bedöma nyktert återgett åsiktstokerierna och litat på att de ska tala för sig själv. Han lyfter också det faktum att personer associerade med SD råkat ut för trakasserier och orättvisor som aldrig skulle ha accepterats om det handlat om ett annat parti. Torgmötesbudskap som dränkts i skanderanden och visselpipor, avsked på grund av partitillhörighet, äggkastning och järnrörsmisshandel. Det borde inte vara ok, lika lite som SD:s inställning till “kulturberikare” och ”batikhäxor” är ok.

Språkmässigt är alla artiklarna i samlingen kompetenta, men sällan briljanta. En stor fördel i det här fallet är tidningsformatet, artiklarna är alla lättillgängliga och snabba att komma till skott. Nedanstående betyg ges istället primärt för aktualitet, budskap och betydelse. Läs den!

Camilla Eriksson

2010-10-09

Betyg

Journalisten Niklas har följt Sd under åren 2002-2009. Ett parti som väcker starka känslor men ändå vill man veta mera om dom.

Mia Dahlstrand

2010-10-03

Betyg

2010-11-03
En väldigt läskig bok men viktig att läsa. Känns extraviktig just nu. Önskade bara att fler läst den innan valet...

Gunvi Lundqvist

2010-09-06

Betyg

Väldigt aktuell! Dessutom lättläst och trovärdigt rapporterat.

Louise A

2010-08-15

Betyg

Intressant läsning inför valet. Sverige är inte så demokratiskt som det ser ut.

M

Maria Josefsson

2010-07-14

Betyg

Detta är en samling tidigare publicerade reportage om Sverigedemokraternas framtåg i den politiska sfären. Reportagen kompletteras med "Vad hände sen?"-kommentarer, vilket gör det hela till en riktigt trevlig läsupplevelse.

Boken är i sig inte särskilt djuplodande och vissa partier återkommer upprepade gånger, men som en introduktion i ämnet är den alldeles utmärkt. Det jag tycker framställs extra bra är hur åsiktsfrihet ställs mot åsikter om åsikterna, det fick åtminstone mig att tänka till ytterligare en gång kring våra grundlagar.

Boken är intressant, läsvärd och fyller sitt syfte. Nu är jag sugen på att sätta tänderna i någon tyngre politisk litteratur.

Karin .

2010-04-21

Betyg

Numera sällsynt (!) hög journalistisk nivå! En trovärdig samling av tjugo reportage som Niklas Orrenius skrivit för Sydsvenskan, varje del följs upp av ett "Vad hände sen".

Läs och begrunda.

S

Sasan Fallahi

2010-04-18

Betyg

Den som vill veta var SD kommer ifrån och hur de i toppen egentligen tänker och tycker kan ha nytta av att läsa boken.

En fråga som dock förblir obesvarad är hur man ska förhålla sig till konflikten mellan objektiv journalistik och empatisk medmänsklighet.