Iskall hämnd

Fransson, Ramona

| 2006

Flag from sv

75


På Klädesholmen på Tjörn i Bohusläns skärgård fanns trygghet och kärlek. Nu var hon ensam kvar. Med tiden förstod hon att de hade blivit lurade. Bitterhet fyllde hennes tankar med hämnd. Riksdagsledamot Martin Swedin hemmahörande i Göteborg hittas knivskuren till döds i Sisjöns industriområde. Spaningschef Greger Thulin, kriminalkommissarie Katarina Linde tillsammans med kriminaltekniker Charlotte Engman kastas in i fallet. Då sker ytterligare ett mord på en riksdagsledamot. Greger och Katarina får det hett om öronen. Kriminaltekniska bevis lyser med sin frånvaro. Det tipsas att det kan vara politiska bråk bakom morden. Bråken skulle gälla fastighetsskatten. Då inträffar ett tredje mord! Ramona Danlén Fransson bor på Tjörn. Iskall hämnd är hennes andra bok. Den första, Dyrbar kärlek gavs ut av Axplock 2005. Hon har arbetat med ett otal serviceyrken och fascineras...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Thommy Stenström

2015-11-04

Betyg

Minst lika bra som första boken.

Men den här kröp inte in under skinnet på samma sätt som den.
Men mycket bra och läsvärd är den.

Rasmusmatte .

2014-03-07

Betyg

Detta är den första Ramona Fransson deckare jag lyssnat på. Mycket spännande. Undrar hur det kommer sig att vi Sverige får fram så otroligt bar kvinnliga deckarförfattare.

Pia Stendahl

2013-10-08

Betyg

"Iskall hämnd" är en bok som inte skiljer sig särskilt från andra svenska deckare.

Boken är ganska spännande. Dock är språket ganska torrt och dialogerna känns näst intill ålderdomliga. Dialogerna är mer i form av skrivspråk och inte talspråk vilket hade varit mycket mer naturligt.

Själva upplösningen, motivet till morden, känns ganska långsökt. Jag tycker att första boken i serien om Greger Thulin, Dyrbar kärlek, är bättre. Den är mer spännande. Men båda är läsvärda och det är alltid roligt att läsa olika författare och Ramona Fransson är för mig en ganska ny bekantskap.

R

Rasmus Sonesson

2012-11-30

Betyg

Jag kunde inte slita mej..

Kristina Simar

2012-07-17

Betyg

Detta var också en mycket spännande deckare av Ramona Fransson precis som del ett i denna deckarserie om morden i Tjörn. Jag kunde väl se att upplägget var lite mer igenomtänkt denna gång, även om jag verkligen tyckte mycket om del ett: Dyrbar kärlek. Den här boken var dock inte en sträckläsare som den andra. Jag kunde ta det lite lugnare och sova om natten. Men den gav mig en stor läsupplevelse och som i förra boken var både karaktärer och miljöer väl gestaltade, något som jag uppskattar. Så nu ger jag mig i kast att läsa del tre med stor nyfikenhet.

Monika W

2011-10-13

Betyg

Nej, jag är ledsen, det här är inget jag gillar alls. Även om den här är bättre skriven än Dyrbar kärlek, så är skillnaden marginell. Det hjälper inte ens att första mordoffret hittas i byggnaden som ligger nästan granne med där jag jobbade i nio år.

Hela tiden matas jag med specifika detaljer om vad folk gör, för att bara ta ett enda exempel (sid 24): "Med små trippande steg gick hon in i badrummet, satte sig på toaletten och kissade. Drog ut en bit toalettpapper, rev av den och torkade sig. Reste sig upp och spolade. [...] Hon tog schampoflaskan och tryckte ut en klick i handen. Hon gnuggade in schampot i håret och kände hur det rann ner i ögonen. Hon masserade in det med hårda och jämna tag." Jag vet hur man går på toaletten och hur man tvättar håret och behöver inte en steg-för-steg anvisning.

När jag läser boken så undrar jag om ingen har korrekturläst överhuvudtaget, det vimlar av språkfel av alla de slag; böjningsfel, fel ordföljd, särskrivningar (se till exempel redan första meningen), ibland saknas ord och ibland är det för många, personer byter namn för att i nästa mening byta tillbaka. Sådana här saker gör att jag upplever läsningen som extremt jobbig, eftersom flödet hela tiden blir stört.

Ytterligare en annan sak som gör mig synnerligen irriterad är pekpinnar och sådana skjuts det in hela tiden. Jag förstår att Ramona Fransson vurmar för de svaga i samhället, men jag behöver inte få det skrivet på näsan. Det till och med krystas fram ett extra mordfall för att vi tydligt ska få veta hur dumma åklagare är. Vid alla möjliga, och omöjliga, tillfällen får vi politiska åsikter serverade på silverfat. Det går att göra bättre, man behöver inte vara övertydlig.

Karaktärerna beter sig också irrationellt, med krystade repliker och överdrivna känsloyttringar. Om jag skulle träffa människor med sådana svårigheter att hantera känslor, ute i verkligheten, så skulle jag bli riktigt rädd. Det här handlar alltså om vuxna människor, och det är inte bara brottslingarna, som får riktiga frispel. Och hela tiden beskrivs allting i detalj.

Precis som i förra boken så skiftas det mellan imperfekt och presens och det är fortfarande på tok för många utropstecken.

Om jag ska säga något positivt också, så är historien bättre här och mot slutet flyter det på riktigt bra.

Det här var andra boken i Pocketlovers Tre på tre-utmaning och nu är det bara Mord i Skärhamn kvar. Jag hoppas verkligen att den är bättre för även den fjärde boken, Lyckohjulet, står redan i bokhyllan. Ibland är det inte bra att köpa grisen i säcken.

Boktipset estimerade betyg var 2.0, jag ger den 2.0.