Inte vackrare än i Valparaíso

Låt mig redan från början få deklarera: Det är inte ofta jag läser en så här bra svensk bok. Inte vackrare än i Valparaíso av Madeleine Hessérus är verkligen någonting utöver det vanliga. Hessérus är en god stilist och behärskar konsten att berätta en historia, och flera av berättelserna är mycket sinnrikt komponerade. Jag uppfattar Hessérus som en redan nu mogen författare. I huvudsak är hon psykologisk realist med mycket god kännedom om människors särskilt kvinnors känsloliv. Ibland kryddar hon denna psykologiska realism med överrealistiska inslag, och det fungerar anmärkningsvärt bra. Alldeles lysande är berättelsen Tingens ordning, som handlar om en kvinna som är på kurs i Tyskland och på hemvägen uppsöker sin ungdoms första stora kärlek. Novellen är urskickligt genomförd och avslutas med suverän tonträff. Flera av de här berättelserna är nästan lika bra som den. Titelnovellen är en alldeles ypperlig skildring av en chilensk gäststuderandes iakttagelser och känslor i Sverige. Karyatiden är en originell och underfundig historia om kärlek, attraktion och skönhetsdyrkan. Morze är ett riktigt bra bidrag till genren skepparhistoria, och Besök av ung dam är en både allvarlig och småtokig historia om mannen som blir terapeut av misstag. Ofta präglas Hessérus berättelser av ett stilla vemod, och inte sällan förmedlar hon en känsla av alltings förgänglighet. Som jag ser det är Madeleine Hessérus redan vid debuten en färdig författare väl värd en ansenlig publik. (Ur lektörsutlåtandet) Madeleine Hessérus har tidigare skrivit flera uppmärksammade pjäser för radio. Med Inte vackrare än i Valparaíso debuterar hon i bokform.