Kate Atkinsons efterlängtade novellsamling Inte hela världen är hopfogad till en enhet genom att figurerna återkommer i mer eller mindre framträdande roller i historierna. Samlingen inleds och avslutas med citat ur Ovidius "Metamorfoser", och berättelserna handlar om förvandlingar och förändringar på olika plan. Här möter vi lyhört och klarsynt skildrade medmänniskor i vardagliga situationer, men under ytan händer märkliga och magiska ting. Som så ofta excellerar Atkinson i svart humor när hon skildrar scener ur familjelivet, men här finns också rå och naken sorg och vrede över barns utsatthet ? och stundtals häpnadsväckande och trösterika upplösningar av intrigen. De tolv berättelserna är skrivna på en lysande prosa och är både lättlästa och lättillgängliga. De kan läsas som en släktkrönika om udda och färgstarka människor som möter andra, vardagliga och grå...
Visa mer
Recensioner
Betyg
3,5. Tjusig komposition. Tolv noveller som mot slutet tillsammans nästan bildar en längre löst sammanhållen berättelse. Från och med den åttonde novellen i samlingen börjar karaktärer från de tidigare novellerna återkomma (som i Jonas Karlssons Det andra målet). Titeln och bokens slutord "Not the end of the world" mister sin finurlighet i svensk översättning. Bra språk, massor av fantasi och berättarglädje, men inget som lämnar djupare avtryck.
Betyg
Älskade Atkinson. Älskade, alltför sällan lästa, novellform underbart utnyttjad.
K.A. för in det verkliga i det fantastiska och sagolika, ger en sense-of-wonder åt det mytologisk-magisk-mystiska.
I den här novellsamlingen visar sig myterna vara inte bara vid liv: de fortplantar sig, skramlar vapen, stjäl och blir bestulna, förändrar liv. Och när vi säger myter, jag och Atkinson och Barthes, menar vi såväl Zeus & co som Buffy & co, men även myter som att rätt jobb/barn/älskare kommer att göra allt bra.
Samlingen börjar och slutar med Trudi och Charlene, som på mycket goda grunder spelar en konstfärdigt detaljerad omgång av Anywhere but here. Alla novellerna griper efter varandra med sina ormhår och reflekterade solstrålar: alla personer är på något vis besläktade med någon, någonstans (...). Ständiga mytologiska liknelser, metaforer och situationer i berättelser som är väldigt down-to-Earth, livet-som-det-drabbar-dig.
Så bra och så snyggt och så writerly. Läs även allt, t ex Emotionally weird, Behind the scenes at the museum, Human croquet, Case histories, One good turn (och i augusti kommer nästa Jackson Brodie-bok: When will there be good news?!)