En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka. Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig? En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad...
Visa mer
Recensioner
2023-07-15
Betyg 
En fantastisk och oförglömlig roman!
Fick dock börja om från början efter en timme, förstod initialt inte romanens upplägg.
När jag börjat om föll alla olika delar successivt på plats och jag kunde inte sluta lyssna.
Vilka karaktärer och vilka miljöer! Hur vi på mängder av olika sätt påverkas av skeenden i livet och i vår omvärld. Vilka varierande konsekvenser det kan få hos enskilda individer.
Beskrivningen av huset i slutet av vägen med alla krukväxter (…) samt husets lite speciella ägarinna kommer jag att bära med mig ett tag…
Perfekt uppläsning, ändrade hastigheten ibland. 0,8 när jag började om och 1,0 ibland.
2023-06-01
Betyg 
Oj vad jag gillar denna författare! Så härligt och följsamt språk. Karaktärer som blir alldeles levande inom mig! Dessutom skriver hon om aktuella samhällsfrågor eller mer rätt kanske samhälls problem! Mycket bra bok!
2023-03-26
Betyg
Tar den strukturella och samhälleliga debatten till en personlig nivå. Riktigt bra
2021-09-07
Betyg
Liksom tidigare böcker av Maj-Gull Axelsson tar den roman upp samhälleliga problem, som t.ex. rasism och våld. En bok som är spännande och som berör.
2021-01-21
Betyg
Tack för recensionsexemplar Norstedt förlag!
Fatima, som egentligen inte heter Fatima, och Lykke är mor och dotter, fast inte på riktigt. Men ändå har det hittat varandra. Men en dag försvinner Fatima, utan att lämna något meddelande till Lykke. Och en dag blir Lykke överfallen och hamnar på sjukhus.
Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar på den här boken, men den var inte alls som jag tänkte. Jag visste att den skulle vara karaktärsdriven, men trodde ändå att plotten skulle vara en mer central roll än vad det var. Det här är en väldigt karaktärsdriven bok, med en stillsam och underliggande plot som gör sig påmind om och om igen. Språket är målande och följsamt, på ett sätt som gör varje karaktär unik. Jag tror jag aldrig har stött på karaktärer som träffar mig så hårt i magen som dessa, och hur verkliga men samtidigt så urbota idiotiska och misäriga de var.
Diskussioner om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att bara vilja passa in trycks in i denna bok. Och ju mer jag tänker på den, och desto mer jag tar avstånd från den - så älskar jag den mer och mer. Det är något alldeles speciellt med Majgull Axelssons berättelser. Och slutet lämnar mig med tusen obesvarade frågor som gör så jag nästan måste börja om boken och försöka luska ut vad som sker med karaktärerna. Däremot kändes en sidostory lite onödig och gjorde så att boken kändes lite mer långsam än stillsam. Och ibland kändes även handlingen på något sätt upprepande, kanske var det skrivsättet som ibland gjorde så att det blev lite kaka på kaka. Men annars, wow - vilken författare vi kan njuta av.
2020-11-26
Betyg
Jag skrattade och grät mig genom hela (det ganska långa) slutkapitlet, så därmed kan det bara bli en femma!
Bra, men olitterärt skriven. Ingen bok jag läser för språket, utan för personernas skull. Deras avighet och bristande förmåga till försonlighet. Den ömkliga skitstöveln Henrik kommer jag t ex sent att glömma. Välkomponerad berättelse och den allvetande berättaren/läsaren, som förekommer och stör en del läsare, används effektfullt i bokens slut.
Angelägna ämnen bl a om rasism och nazism i etablerade "bildade och humana" kretsar. Jag uppskattar också det globala perspektivet.
2020-11-04
Betyg
Maj-Gull Axelsson är verkligen en mästare på att skriva viktiga, engagerande och läsvärda böcker! I början hade jag lite svårt att vänja mig vid att författaren i boken talar direkt till läsaren på sina ställen, men efter ett tag uppskattade jag det litterära greppet.
2020-10-24
Betyg 
Axelssons första ordentliga bottennapp. Orealistisk med detta evinnerliga tjat om rasism i ett dagens Sverige. Dessutom extremt föraktfull gentemot kristendomen och de med en stark kristen tro.
2020-10-21
Betyg 
Majgull Axelsson har skrivit så många bra romaner: Den jag aldrig var (2004) och Is och vatten, vatten och is (2008) är vad jag kallar för förstklassiga romaner. Otroligt engagerande och gripande böcker som jag läst om ett flertal gånger och uppskattat lika mycket varje gång. Även: Aprilhäxan (1997) och Jag heter inte Miriam (2014) är också de väldigt bra och gripande romaner.
Jag har länge sett fram emot att få läsa hennes senaste roman och jag hade kanske lite för höga förväntningar på den.
Hon skriver aldrig dåligt, vilket är beundransvärt och jag känner direkt igen hennes författarstil. Men jag kan inte rå för det, jag tycker inte att "Inställd resa till Sabarmati" är en så särskild bra bok faktiskt.
Hade jag inte lyssnat på den som ljudbok med den alltid lika förträffliga Gunnel Fred som gör ett fantastiskt skickligt inläsararbete, utan istället läst den för hand- så är jag inte säker på att jag hade läst ut den.
Jag hade först svårt att komma in i själva handlingen, det lättade dock efter någon timme och första halvan av boken tyckte jag var ganska bra och engagerande trots allt. Sedan faller det någonstans i mitten för mig och jag upplevde att den blev alltmer krystad och ojämn i handlingen. Ett flertal karaktärer introduceras för att sedan klippas bort utan ett ordentligt slut. Vad tillförde Martin, Ursula och deras två döttrar egentligen till handlingen? Eller kommer det komma en fortsättning med dessa karaktärer?
Men det jag ändå har svårast för i den här boken är själva karaktärerna som känns osympatiska och endimensionella. Axelsson skriver oftast om vanliga människor med sår från det förflutna. Hennes karaktärer känns oftast som vanliga människor med såväl fördelar som nackdelar, men som jag enkelt har kunnat ta till mig. I den här boken uppskattar jag tyvärr inte en enda karaktär. Lykkes episoder från barndomen gav mig ingenting och Fatimas/Meeras rent av löjliga agerande gentemot den enda vuxna som verkligt tagit hand om henne- kändes omoget och jag blev ganska trött på hennes eviga grubblande.
Jag hoppas på en bättre roman nästa gång från Majgull Axelsson, skriva kan hon verkligen och som jag redan sagt, hon har skrivit fantastiskt bra litteratur. Men personligen kan jag inte rekommendera den här boken.
Slutbetyg, en 2:a!
